Min make gifte sig med en kvinna med långt mörkt hår, svarta ögonfransar, mörkbruna ögonbryn, lagom vikt, 2 bröst, snabbtänkt, enormt bra minne och med full koll och så massor med energi.   

Nu står han där med en flintskallig fru som varken har ögonfransar eller ögonbryn. Som har ökat lite i vikt, bara har ett bröst, är aningen trögtänkt, har minne som fungerar ibland, oftast full koll men det börjar bli segare o segare (cytobrain visar sig mer o mer) och snart nada energi....ibland räcker det att jag gör ett besök hos någon o sen är jag helt slut (även om jag är nöjd så är jag ändå trött vilket är ännu mer frustrerande) o numera är rollatorn en vän o rullstol på ingång.   

Mina barn har fått en mamma som ofta är trött, inte har full koll på dagarna, haltar med rollator o snart ska ha rullstol. Men också en mamma som inte har planer på att ramla ihop och dö ifrån dom än och som ändå försöker finnas för dom så gott jag kan......jag är en envis mamma..   

Ibland vet man inte vem man gifter sig med har jag förstått.....i detta fallet gick allt så snabbt. Gifte mig frisk o när vi firade ett år som gifta hade jag cancer.

Man ska ta tillvara på livet mer än vad man gör när allt rullar i 190km/h.
Det vet vi alla men få tar tillvara på dessa tillfällena. Att gå ut och bara stanna upp, lyssna på fåglar, olika ljud (ja inte grannen då som ska klippa gräset var 48e timme o nästa 48e timme ska han trimma kanterna) som man annars inte lägger märke till.
Att krama om sina barn, en kompis o framförallt inte reta sig på småsaker som man kan göra när man är stressad.

Just nu lever jag som i en cancerbubbla. Jag är här och nu!
Framtiden är så skör och jag kan inte tänka så värst långt framåt. Framtiden finns men jag har svårt att se den för energin man har går åt till att överleva och för att finna lite glädje i tillvaron trots allt.
Jag kan skratta trots min cancer, jag vill inte gråta eller deppa ihop för det tar sådan energi.
Att skratta ger mig energi.

Kan dock säga att det finns gånger jag kan hålla mig för skratt, som när man mått vansinnigt illa o bett maken döda mig eller när man har Pain From Hell och vrider sig i plågorna osv.

Mitt sikte är att bli frisk, att kunna resa med mina barn o make, att kunna börja att jobba, att få mitt liv tillbaka!!!!!!!! Men vägen dit är lång, längre än jag hade trott.

Kram på er alla.