....ja snart så!!!

Jag har mina biverkningar men blodproverna är rätt så hyffsade.

Eller nja, de vita blodkropparna är bra men de röda är på väg neråt. Måtte de hämta sig så att jag slipper behöva få blod.

Men trots jag nu har näsblod, ont i fötterna, ramlar ibland för jag är vinglig, ont i fingertopparna osv osv..

trots detta så har vi nu lagt en dag vi ska til GeKås om inget inträffar som gör att jag inte kan.

Men ohhhh, jag ser så fram emot detta. Få shoppa julklappar.

Ska kolla in deras Ekologiska produkter...

Kläder...

heminredning...

sminkborstar måste shoppas....

hudkrämer...

deo utan aluminium (är mycket prat om att deo med sluminium kan vara en orsak till bröstcancer. O när jag kollade vad jag hade för deo då jag fick min diagnos så visade sig att i min fanns aluminuim men inte i en enda av mina söners....så det verkar vara i kvinnliga deo de har det...så jag hittade en utan som jag köpte men kan vara kul o se om jag hittar andra med. Kan ju ge bort i julklapp till kvinnor som jag ska handla julklapp till)

Scarfsar....

Duschgel....

osv osv...

Vill prova lite nya saker.

Nagellack är tyvärr ingen ide att köpa då mina naglar är på väg att haverera o mycket troligt så kommer jag att tappa dom. :(

Men nu har jag något att se fram emot....GeKå...here we come!!!

Har involverat sonen som ska med för att köra min vagn. Jag har inte riktigt så stor styrka och styrsel i armarna. (Inte benen heller för igår ramlade jag)

Och min utbytesstudent ska med och hon ser med fram emot det.

Och så en chaufför.

Detta kommer och bli superbra dag tror jag   

Men än får jag vänta för biverkningarna är för aktiva ännu men snart ...snart,....

Japp, det finns en som jobbar där som uppenbart tror att hon arbetar som slaktare.

Gissa vad hon är?? Kirurg??? ortoped??

NONO....hon heter L**a och jobbar på lab där hon tar blodprover.
(Jag väljer att inte skriva hennes namn här utan bara första o sista bokstaven o så stjärnor för de övriga bokstäverna.)

Och jag står för det när jag säger att hon är "inte rätt man på rätt plats", har absolut ingen empati, inget intresse av sitt jobb, ser ner på patienter.....jag ryser av obehag av bara tanken att jag ska dit igen om en vecka!!!

Jag är stickrädd. Alltid varit det men försöker överleva ändå.

Kom dit i onsdags, blev inkallad av denna L**a. Haft henne en ggn innan och la märke till att hon då var burdus och lite åt det elaka hållet. Men tänkte att det var en engångsgrej den gången.

Men nu vet jag att det INTE var så för hon var hemskare än hemskast denna gången!!!!

Jag satte mig i stolen och hon tittade o log lite överlägset till mig med en blick typ"jasså du har cancer...haha...det kan du ju ha din cancer-fjant".

Tittade på min arm och jag sa till att hon måste använda "butterfly"(det är en tunnare nål då jag sticks ofta o är rädd om enda kärlet jag har). Hon tog den och gjorde iordning rör odyl.
Är efteråt mig själv tacksam att jag sa ifrån om DET iaf för annars hade jag väl haft nålen igenom hela armen!!

La märke till att hon inte brydde sig om att ha handskar på sig. Hmm...ja hon kan ju få mitt blod på sig o de är inget jag bryr mig för det är hennes val men jag vill INTE bli smittad av något HON kan ha i sitt blod!!!
Hon tar fram nålen och jag som är stickrädd (japp, jag är det trots jag kan sticka andra och är en hejjare på att sticka bra dessutom) försöker koncentrera mig. Hon tvättar med sprit o sen känner hon med sitt finger som är utan handske(hur mycket bakterier kommer det sen in i mig när hon trycker in nålen...jag är ju inte längre "spritad") och sen utan säga något så bara kör hon in nålen...hårt!!!! Jag var inte alls beredd utan trodde hon skulle ta med sprit en ggn till eftersom hon haft sina fingrar där hon ska sticka.

Jag hoppar till ordentligt men har armen stilla iaf!!

Jag sträcker mig fram efter den där lilla lappen som jag sen SJÄLV alltid trycker på plats. Jag HATAR när någon är så urbota korkad och drar ut nålen och SAMTIDIGT trycker ner lappen.....

Det gör MYCKET ont när man trycker samtidigt som man drar ut nålen!!!

Så jag väljer att fixa med det själv så jag vet att det blir bra. (Är alltid själv noga med det när jag sticker andra).

Vad gör då denna "slaktare"??? Jo när jag har lappen över nålen utan tryck så trycker hon med sitt finger o drar ut nålen!!!!

Jag säger ifrån att det gör ont o att jag trycker själv o att hon inte ska trycka.

Gissa svaret??!!!

Jo hon svarar "Det är mitt jobb att trycka!!!"

Jag säger att man inte ska trycka när nålen är i för det gör hiskeligt ont. Då påstår hon att det är JAG som trycker!!!

Om jag nu trycker enligt henne så kan hon ju ge fasen i att trycka!! Och varför ska jag trycka när nålen är i mig när det är just DEN biten jag vill slippa????
Hon sätter ett plåster över o sen skrapar hon med naglarna över mitt armveck. Jag är rent paff!!!

Det enda som händer är att det gör ont.

Jag vill ha ett annat förband för jag vet att de börjar ofta blöda igen efter jag blivit stucken då jag går på förtunning men hon är inte intresserad av att ens lyssna utan bara blänger lite överlägset.

Jag flyr därifrån och ut i korridoren. Får hålla i armvecket samtidigt som jag kör rollatorn för jag vet att det kommer att blöda.

Och det gör det såklart. Så när min väninna är hos läkaren så sitter jag med papperstuss i armvecket så de lugnar sig!
Ett STORT blåmärke utvecklar sig som "tack" för att den där slaktaren försökte slakta mig på lab.

Känns som om hon försökte utöva nån form av halal-slakt på mig...där djuret ska lida, få en nål i sig och tömmas på blod.......GGGAAAAAHHHHHHH!!!!!!!!!!!!!!!!

Men nu när det gått ett par dagar så är jag fortfarande upprörd över den där L**a på Kristianstads lab.

Och nästa gång kommer jag att VÄGRA ha med henne att göra.

Obehagligt att hon är så snuskig o inte har handskar, spritar mig o sen tar med sina fingrar på mig(hon kanske hade petat sig i baken precis innan...vad vet jag?), behandlar mig som om jag är mindre vetande osv osv.

Tänk på gamla o barn eller de som är mer stickrädda än mig.....o så utsätter hon dem för detta.....

Nu är jag inne på andra veckan efter min cellgiftsbehandling.

De sänkte styrkan i dosen för mig då mina biverkningar är så kraftiga så de var rädda att mina biverkningar kan bli kvar för alltid och de kan jag inte säga att jag vill ha!!

Blev det mindre denna gången då? Både ja och nej. Allt följer förra cellgiftets biverkningar och delvis med samma kraft MEN de är inte så långvariga.

Har haft myrkrypningar, fruktansvärd skelettvärk(fick ta morfin mot detta), diarreer, gaser(fräscht va?), näsa som bara rinner.
Jag har suttit i rullstol de första dagarna av smärtan men sen klarar jag mig med rollator och snart utan något. På detta vis kan jag iaf hinna få tillbaka lite energi tills jag ska sänkas ner i cellgiftsträsket nästa gång.
Den där SISTA gången!!!!!! Förhoppningsvis sista gången i hela mitt liv.

Vad händer då imorse??? Jo en sak jag hade glömt skulle komma som biverkning men kom på den rätt snabbt när jag reste mig upp.

För då FORSADE blodet ur näsan på mig!!!
Ja det kommer ju att vara så rätt ofta nu då några dagar framåt så vemvet....jag kanske kan ha ÄKTA BLOD på halloween......mohaha!!!
Slippa sminka till lite blod....

huuu...vad hemsk jag låter nu men någonstans måste jag få ha lite galghumor.

Fast den humorn kan jag lugnt säga att den försvann några dagar när jag hade så ont efter senaste cellgiftet. Orkade inget, klarade inte mycket så blogg har fått ligga i träda,

Men nu börjar jag vakna till liv :)

Testade att sminka dit lite ögonbryn på mig. Har bara tre-fyra strå kvar på ena ögonbrynet så det kunde ju bli intressant projekt tänkte jag.

Men när familjen kom hem så såg alla att jag "hade fått ögonbryn igen".

Wow...de var ju lite kul....måste testa det fler gånger och plötsligt vaknade jag lite till liv vad gäller utseendet igen.

Man är ju grådassig i huden och vit på skallen så de är ju inte så att folk visslar efter en när man går på stan