.....Ja så fick det bli igår.

Hon fick flytta!!!!

Men inte för att hon är elak, dum eller inte passar in här utan för att hon haft oturen att bli förkyld och jag har oturen att ha cancer, vara på cellgifter och ska inte vara nära dem som är riktigt förkylda.

Så hon flyttade till min ena son. Han har införskaffat en bäddsoffa strax innan vår utbytesstudent kom så den kom väl till pass nu.

Fördelen är att hon slapp ta buss innan hon ska på tåget till skolan idag.

Saknar henne här gör jag redan men för att skydda mig själv fick detta bli den tillfälliga lösningen!

Igår fick jag min sista cellgiftsbehandling....förhoppningsvis ska jag aldrig mer behöva detta!

Hade med en väninna och allt förlöpte bra. Låg först på stor sal men sedan fick jag in på enkelsal.
Blev väldigt trött vilket jag brukar bli när jag fått denna senaste sortens cellgift.

Konstig känsla ändå att detta var sista gången. Inte för att jag vill ha fler men jag minns när jag skulle börja o jag tänkte "18 veckor!!"....nu är snart dessa veckor passé.

Ska återigen dit o få Herceptin 14 ggr till.

Är mest rädd när nålen ska in i den subkutana venporten. Det känns rejält fast jag använt Emla.

Men jag är ju nålrädd och det gör inte saken bättre.
Men jag tar mina egna blodförtunnande sprutor helt själv numera....o det är ett stort framsteg för mig!

Jag kan sticka andra utan problem men iiiiii när nån ska sticka mig.

Min väninna var till stort stöd trots hon själv vart rädd hon skulle svimma.   

Väl hemkommen så gick det ca 2 timmar o sen somnade jag som en lite trött kattunge! Verkar följa samma schema som The last time! Så idag, dagen efter, ska jag vara rätt trött, slö o lite darrig och det känner jag att så är det.

Imorgon mer trött o mer darrig och på söndag sätter den jävulska värken i skelettet in!  

Enda trösten är att detta ska vara sista gången!!!

Nerbäddad, slumrande...trött....

Smått galna får man vara :)