Häromdagen när jag var i Kristianstad så gick jag in på ett trevligt och gemytligt litet fik.
Valde att beställa vanligt kranvatten men en god kaka till detta   

Väl därinne satt 2 relativt unga kvinnor mitt emot varandra vid ett bord.
De hade inget samtal med varandra utan var djupt försjunkna i sina egna mobiler!

Att de var det gjorde mig inget men det som gjorde MIG beklämd var att den ena hade sitt barn med sig som satt i en barnstol bredvid.

Gissar på att barnet var i 7-8 månaders-ålder.

Barnet försökte på alla vis (utan att skrika) att få sin mammas uppmärksamhet genom att försöka nå hennes tröjärm (utan framgång), visa sin lilla sked(mamman brydde sig inte), försöka säga mamma 100 gånger, lägga huvudet på sned och försökte visa alla sina tänder för mamman (hon struntade i det också för hon satt ju med mobilen)!! Barnet ville så gärna få respons av sin mamma!
Jag gillar inte när barn skriker men här önskade jag att barnet kunde skrikit"SE MIG"!!!!!

HUR kan man bara sitta med sin mobil och strunta helt i sitt barn???
VAD är så förbannat viktigare än ens barn???? Att trycka på "gilla-knapp" på Facebook????? Att skriva att man sitter på ett fik med en väninna, sitt barn och en mobil??????

Det var så att det kliade i mig och jag ville gå fram och säga till mamma:
"Snälla du, ditt barn växer ifrån dig under tiden du sitter med din mobil"

Funderar än idag på om jag gjorde rätt som inte sa någonting!? Borde man sagt något??
Nu är det några dagar som gått sen denna händelse men barnets desperata försök till uppmärksamhet gör fortfarande ont i mig.

Men nu har jag bestämt mig för att ser jag sån händelse igen kommer jag att säga till att hennes barn växer ifrån henne under tiden hon sitter med sin mobil. Barn är det finaste man har.....och man är den de tyr sig till när de är små....då borde man som normal mamma också bry sig mer om barnets behov än sina egna "mobil-behov"!

SÅ många unga mammor som föredrar mobiler istället för sina barn idag.
Känns som att deras barn i sin tur blir uppväxta med brist på kärlek och brist på att vara älskade.  

Alltid enkelt att säga att man älskar sitt barn men visar man det genom att frysa ut barnet för en mobils skull så är man verkligen fel på det!!!  

Och så fick jag vara med på ett julbord.   
Jag som inte trodde jag ens skulle överleva cancern från början av den resan.  

Julbordet åt vi på en restaurangskola. Eleverna kämpar på bra och försöker göra sitt bästa. De ska ju lära sig här på skolan så när de gör fel har man lite överseende med det och de ska kunna lösa olika situationer. Lärarna finns dock alltid att tillgå om det behövs.

Maten var jättegod, dukningen fin och eleverna var duktiga.  

Mätta och belåtna var vi alla. Får nog ta och fundera på om jag ska börja med viktväktarna igen efter jul om det forsätter så här med all julmat :D

Jag känner stor tacksamhet att alla mina barn också kunde vara med.  

#julbordärgott
#restaurangskolanihässleholm
#Julbord2015