Nu önskar alla varandra god jul till höger och vänster.
Det är hysteri med matinköp för allt ska hinnas innan jul. Jag har gjort allt långsamt så all mat är inhandlad nu utom det där sista som frukt och grönt.
Julklappar är inslagna.   

Julpynt framme. Julgranen är klädd. Julkorten skickade. Lussebullar bakade och knäcken ska fixas idag.

Har jag missat något?
Nej jag tror inte det.  

Har köpt extra god mat till katten också som han ska få i jul.

Tänk så mycket man gör för några dagar om året. I år ska jag gå på julotta. Det ser jag fram emot precis som att jag ser fram emot julafton med mina barn här hemma och det betyder ju extra mycket i hjärtat detta året.
Direkt efter julottan så ska jag jobba.

Så jag önskar just dig en riktigt god jul   

#Julafton
#GODJUL

Varit vilse i pannkakan hela helgen.  
Kände mig övergiven, ensam, utlämnad och väldigt ynklig.  

På något vis så har jag varit så inställd på att jag inte skulle överleva cancern alls men detta har jag hittills gjort.

Och det verkar som att jag mentalt inte var riktigt beredd på detta. Låter skumt!  

Dock är jag int ensam om denna känslan utan många cancerpatienter kan känna samma sak när de liksom successivit blir klara med sina behandlingar.
Jag hade trott att jag skulle jubla inom mig och känna en stor lycka. Nu blev det bara ledsenhet, tårar, ensamhet och olycklig istället!  

Hallå, jag lever! Ska ju vara glad och lycklig!

Jo, jag lever men det hade jag ju inte beräknat att jag skulle göra.

Kan inte påstå att jag känner mig snuvad på konfekten för jag vill ju egentligen leva och inte dö. Men ändå blev jag så vilsen.
Har inte riktigt hittat tillbaka från vilsenheten ännu men förhoppningsvis så gör jag det.

Jag försökte säga till maken om hur jag mådde och fick till svar"ja, det är hårt liv  i Texas"! Sen gick han och lade sig i sin säng i sitt rum och tittade på en film.
Jag satt uppenbart kvar i Texas där man inte har någon att prata med och detta gjorde inte saken bättre för mig!

#ensamenfredagkväll

#vilseipannkakan

#fuckcancer

Jag var rätt införstådd att det också var över med sjukgymnastiken och vattengymnastiken för min del. Tänkte att nu blir man liksom "utkastad" där också,

Men så blev det inte.

Jag är fortfarande rätt vinglig när jag går.

Kan gå rakt fram bra nu men så fort något annat kommer i "vägen" så tappar jag balansen. Så går jag och ska titta i 90 grader åt ett håll....poff...där står jag inte på benen.
Försöker verkligen att tänka på att stanna upp innan jag vänder mig om.

Samma om någon råkar knuffa på mig (som man kan göra lite av misstag när man passerar någon) eller om jag glömmer bort att gå i hyffsat tempo. Ibland vill jag ju kunna gå lika fort som jag en gång kunde men då falerar koncentrationen.

Fått veta att det kommer tillbaka men just nu så har inte hjärnan riktig kontakt med fötterna tydligen.

Menmen, så länge som jag vet att det blir bättre så är det lite lättare att acceptera det kan jag känna.

Att jag får gå kvar på vattengympan blev jag ändå glad över. Jag simmade bara 15 meter första gången där och klarade knappt av rörelserna.

Nu kan jag ta ut rörelserna i gympan rätt bra även om det ibland gör ont.
Och när vi har lite fri tid i vattnet så simmar jag så länge man får vara i bassängen. Vill utnyttja det och få känna att jag blir starkare och starkare.

#Simma

#Vattengympa