Direktlänk till inlägg 11 februari 2016

SLUTKÖRD PÅ ARBETSTRÄNINGEN

Av cija - 11 februari 2016 15:41

Jag arbetar 25% på mitt jobb. Stormtrivs!

Var grymt jobbigt när jag började men det har blivit bra och jag var till slut pigg och alert (så alert man nu kan bli med tanke på att cellgifter och mediciner gör sitt med ens hjärna).


Så jag tänkte att det skulle inte bli så avancerat att börja röra mig upp mot 50%.
Jag var förutseende och beslöt mig med Fk att arbetsträna upp mot 50% innan jag släpper sjukskrivningen.

Sagt och gjort.

Började med att göra en tabbe. Kände mig så pigg och på hugget så jag la på alldeles för mycket tid
redan första veckan....men jag kände mig ju så grymt pigg!
DÄR falerade det. Jag blev yr, blek och mådde verkligen inte bra i mitten av veckan.
Klarade inte alla de timmar jag satt för mig att klara. T.o.m på jobbet sa de att jag såg blek ut.

Minns inte hur jag kom hem den där dagen då det brakade. Men jag vaknade när jag slog huvudet i bordet. Då hade jag somnat på datorn.
Masade mig in i sängen och vaknade 2 timmar senare. Visste inte om det var morgon eller kväll eller helg eller
vardag!
Helt förvirrad! Fortfarande blek, orkeslös och yr.

Blev lite deppig över detta! Varför gick nu inte detta så bra som jag på något vis hade tänkt och trott att det skulle göra?

Men nu vet jag att jag gav mig på det lite väl mycket direkt istället för att ta det sakta!


Det är ju faktiskt lika mycket jag ska upp som jag redan jobbar och med tanke på allt kroppen vart igenom
med behandlingar och alla biverkningar så är det förståeligt att det tar sin tid......
Ja, så säger kurator och alla andra men inte jag!! Men nu ska jag försöka få min hjärna att inse detta så jag kan ta det lugnt.

Så denna vecka som är nu har jag försökt vara mer restriktiv med tiderna.
Men somnat som en klubbad oxe när jag kommit hem.

Idag skulle jag arbetsträna och det gjorde jag men fick gå hem lite innan jag hade tänkt för jag kände att nu rasar det snart.

Men jag gick efter 2.5 timme, satte mig i bilen och funderade på var jag skulle köra!
Kom hem, bytte bil och körde in min egen bil till verkstaden. Sen blev jag hämtat av ena sonen och kom hem.

Helt slut!
Satt som paralyserad i soffan!
Vet att sonen körde härifrån men minns inte ens om jag sa hejdå!  


När nästa son kom hem och pratade med mig var jag osäker på om han pratade, om jag hörde, vad jag hörde....var som om jag inte tog till mig vad han sa....för denna trötthet!!

 

Man skulle kunna tro att jag är på väg in i en depression men där har jag varit förut så jag vet att detta inte är det utan det är ren och skär trötthet! 

Imorgon ska jag jobba men ska försöka hålla på arbetstiden och inte fortsätta med arbetsträning. Annars lär väl kroppen bete sig knäppt igen!  


Verkar inte finnas någon genväg att komma upp till 50%....så jag får väl ta det sakta dåååååå!

 


 



#Trötthet

#Arbetsträningärhårdträning

#bilenpåverkstaden

#älskarmittjobb


 
ANNONS
 
Ingen bild

Mia

11 februari 2016 21:33

va man vill o va kroppen pallar e två olika saker, ta de lugnt! kram <3

cija

11 februari 2016 21:42

Jo, det är ju så men jag ska försöka tagga ner! Kram

 
Veronika

Veronika

12 februari 2016 09:17

Det råder en skör balans mellan kropp och sinnet och ibland så kommunicerar de båda inte speciellt bra huruvida det beror på trots från den ena sidan eller en släng av "veta bäst" det låter jag vara osagt.
När jag mått riktigt dåligt så har jag haft och det sitter fortfarande kvar stundtals, en förmåga att blunda för fakta och köra ett högre tempo men det straffar sig alltid i slutändan.

Nej min vän, det finns inga genvägar när man kämpat mot svåra sjukdomar för att hitta tillbaka till den vardagliga lunken. - tyvärr. Det blir till att lyssna på kroppen nu tjejen. Hjärnans önskningar, planering och takt får stå tillbaka för kroppens läkning.
Det är ingen ettrig influensa som du drabbats av.

Jag känner igen mig i dina tankar men var rädd om dig!
Det är inte fel att det tar tid tillbaka.

Varma kramar

http://ordochingavisor.bloggplatsen.se

cija

12 februari 2016 18:29

Jo, precis så är det. Man kör i högre tempo än man klarar!
Jag har tur vad gäller både Fk och bossen på jobbet. Ingen av dem stressar mig.....men tyvärr gör jag det själv för jag vill så mycket!

Hoppas du får en underbar helg! Kram

 
Annelie

Annelie

13 februari 2016 07:56

Hej vännen, tack för dina fina kommentarer:)
Ååå jag känner igen mig så i dina ord o känslor, tyvärr lyssnade jag inte på min kropp när jag själv arbetstränade utan körde på i fullt race, backade inte i tid heller utan från 50-100% på några månader.
Om jag får gissa ändå så chockade jag nog både min kropp som hjärna för jag mådde illa, sov säkert minst 12-15h per dygn i början men när det sedan vänder och man känner att det blir allt bättre! Den fasen i arbetsträningen är som bäst! Du kommer dit men jäkta inte utan stå emot o kämpa vidare så fixar du det. Kraaaaam

http://Plantin.bloggplatsen.se

cija

13 februari 2016 12:27

Jo jag är där....sover ständigt och jämnt känns det som. Yr emellanåt!
50-100??? Det var verkligen ett stort hopp direkt :O

Kram

 
Tezz på Endeavour

Tezz på Endeavour

14 februari 2016 10:44

Men åh! Var rädd om dej! Låt det ta tid, även om jag kan förstå hur du känner, för jag är själv en otålig individ som gärna kör på och inte vill vänta.
Varm Kram och ha en fin allahjärtansdag

http://www.sailaway.bloggplatsen.se

cija

14 februari 2016 13:08

Jo så är det! Man verkar tro att man är stålmannen ibland :O

Kram och ha en trevlig alla

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av cija - 9 december 2016 09:00

Att avhysa någon är inte så kul men i detta fall är det tyvärr ett måste. Fick ett bryt på sjukhuset när jag skulle ha mina cellgifter. Slutade med att personal kom på plats.  Vi pratade igenom det och jag drog i stora drag om allt som hänt. Dock v...

Av cija - 8 december 2016 21:30


Träffa läkaren för några dagar sedan. Hjälper inte detta cellgift är det hejdå!      Jag är i för dåligt skick för att gå på nästa! Han räknar med 2 ggr av nästa sort så stryker jag med av biverkningarna för de är så starka i den! I den jag h...

Av cija - 30 november 2016 20:20


Kom till slut hem från sjukhuset. Asih kom samma dag och besökte mig. Berättade vad de kunde bistå med. Jag var lite misstänksam men nu har det gått en tid och jag har fått mer insikt i vad de kan göra för mig! Var pigg när jag kom hem. Kände mig j...

Av cija - 12 november 2016 19:59

Fick senaste cytostatikan förra tisdagen. Fick den intravenöst....dvs genom venporten. Dagen efter var jag konstig i kroppen, hade lite ontöverallt men jag reagerade inte direkt. 2 dagar senare hade jag 39,1 i temp. Åkte till akuten och det såg u...

Av cija - 5 november 2016 16:17

När jag och maken var på vår planerade resa i Spanien så passade min bror, hans fru och min ena son på att fylla år. Men nu kom vi hem lite tidigare än beräknat så sonen fyllde år någon dag senare. Men då hade vi redan bokat in kalas helgen efter...

Presentation

Fråga mig

6 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3
4
5 6 7
8 9 10 11 12
13
14
15
16 17 18
19
20 21
22 23 24 25 26 27 28
29
<<< Februari 2016 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Följ bloggen

Följ CIJAS blogg-bo med Blogkeen
Följ CIJAS blogg-bo med Bloglovin'

Translate

Besöksstatistik


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se