Fick en enorm ångest en natt nu efter alla undersökningar var över.
Vände och vred mig och grät en skvätt.   
Kände det som att jag bara var hängande i luften nu.
Biopsi och CT avklarad, nya prover var tagna. Vad mer behövs för att jag ska få en läkartid och börja behandlingen?

Hur fort växer metastaserna?

Hinner de bli större på en vecka?

Hinner de bli fler?

Hinner jag kunna "köpa" mig mer tid eller är det över allaredan?

Vem är min läkare? Har jag en "leverläkare" nu?
Massa frågor som bara for igenom huvudet på mig!
Till slut bestämde jag mig för att ta en ångestdämpande piller (gillar inte alls att ta det) och den hjälpte för jag somnade!

På morgonen efter så ringde jag onkologavdelningen där jag var när jag hade bröstcancern. Fick tag i en av de jag gillar bäst där.

Hon mindes mig mycket väl då jag var en av de få som fått extrema biverkningar av cytostatikan sist!

Fick svar på en hel del av mina frågor och det kändes skönt. Jag tillhör "bröstsidan" på onkologen eftersom jag har bröstcancer-metastaser i levern och inga nya tumörer. Där var en läkartid uppsatt till mig men den har jag inte fått hem i brevlådan ännu men numera är postgången inte så snabb och pålitlig som den var förr! Men nu fick jag ett datum och har det att utgå ifrån och det kändes bra. Jag var inte bortglömd!

Celldelningen på metastaserna är skyhög. De går "hand-i-hand" med bröstcancern dvs de har liknande stuk som bröstcancern. Dock var där lite skillnad men om det är bra eller inte vet jag först när jag träffar läkaren!

Min fasa är att de ska sätta in samma helvetes-cytostatika som sist som slår ut mig helt, sätter mig i rullstol, får mig att må illa i veckor osv. Men som sköterskan sa: det finns väldigt många sorter så jag ska ta den diskussionen med läkaren. Jag kan bli lika sjuk av vilken som men just de 2 jag haft vet jag redan hur sjuk jag blir av! Och uppenbart tog de inte alla cencercellerna heller   

#levermetastaser

#fuckcancer

#ångest