Idag är det 2 år sedan jag opererades för bröstcancer.

Idag är det den dagen jag hade sett fram emot att kunna få känna att NU lever jag, NU kan jag andas ut lite och NU är kämpandet från bröstcancern över så här långt!

Så blev det inte! Massor av biverkningar gjorde att jag först för några fåtal månader sedan började så smått att hämta mig och helgen innan jag fick besked om metastaserna så kände jag mig så frisk!

HUR kan man känna sig så frisk när man är så sjuk??????

Så denna dagen är mest bestående av ångest, tårar och ledsamheter!  

Jag ställer idag mig frågan: Var det ens lönt att kämpa mig igenom alla dessa groteska biverkningar från behandlingen av bröstcancern när det enda jag fick var.....levermetastaser????  

Jag hade svårt att komma upp  imorse! Varför ska jag ens gå upp?

Pratade en runda med min morbrors fru i telefon och värsta ångesten släppte efter ett tag!
Så jag drog med mig maken ner till sjön och så satt vi där en stund!

Hem igen efter en stund, plockade lite ogräs och gjorde inte mycket mer. Är som om jag är tom inuti mig! Är som om jag inte finns.......  

Har mer ont i sidan och även ut i ryggen. Jag är medveten om att det är för att metastaserna växer!

Eftersom det var så lite cellgifter jag fick i torsdags så blir också biverkningarna mindre. Så ingen skelettvärk denna gång. Magen har strulat lite men inte som förra veckan!
Illamåendet har jag oavsett behandling eller inte!  

Dietisten har gett mig lite råd och rön. Men just idag orkar jag inte bry mig om någonting! Just idag ser jag bara fram emot att få gå och sova för natten igen  

Jag kan bara hoppas att morgondagen blir bättre!

#Fuckcancer

#levermetastaser

#ångest