.......

Ja, vem stal min vecka????  
Måste anmäla en stöld av en vecka!!!

Det har gått en vecka till som jag har tillbringat på patienthotellet.

Strålats varje dag. Än sålänge håller huden. Men jag ska inte hoppa högt än för de värsta biverkningarna kommer tre veckor EFTER man är klar med strålningen!!  

Har så smått börjat gå på egen hand utan rollatorn. Iaf när jag är på patienthotellet där det är plant och fint!
Ute får jag vackert behålla den.
Jag har alltid gillat kullersten men jag har omvärderat detta!!

Att köra med rollator på kullersten är inte de enklaste och det går så sakta så det känns som att en snigel är snabbare! Har inte så bra koll på fötterna heller när det är kullersten. Är ju knöligt! Kanske man ska satsa på att ha platta kullerstenar?!   

Har fått hjälp att hitta i kulverterna så jag slapp gå till strålningen under de värsta regndagarna.

I söndags var vi på julbord hela familjen. Det var trevligt! Och oj vad vi alla blev mätta!
Det var sill i långa banor, mycket viltkött, varma rätter, chockladkakor och godis. Och gröt såklart...hur kunde jag glömma att nämna den   

 
Lite scary i kulvertarna är det....är aningen rädd och traska vilse! Huuuuu.......

Familjen samlad vid julbordet!

Vilken röra det var här ikväll....fast det var en komisk röra!  

Son nummer ett kommer för att byta sina sommardäck till vinterdäck på sin bil med hjälp av min son nummer 3.

De slet med muttrarna men fick inte loss dem hur de än kämpade.

De saknade ett fälgkors och trodde att min make hade ett.

Nope hade han inte.

Så son nummer två, som har min bil nu när jag inte bör köra bil, fick köra hit.

De provade igen.....utan framgång!

Son nummer ett hade svårt att förstå att de hade varit såååååå starka när de bytte från vinterdäck till sommardäck.

Jag föreslog om de hade glömt ta på kopparpasta men det hade där funnits!

Jag sa att jag har ett rör, som jag hade för mig att jag använt till detta innan, men det röret hade uppenbart krymt för det gick inte att ha till fälgkorset!!   

Då ringer sönernas pappa och jag berättar om dilemmat så han säger att han kan komma och hjälpa dom och att han har bättre grejor.

Mina söner och min utbytesstudent satte sig och spelade ett frågespel i väntan på hjälp.

Deras pappa kom och gav dem grejor så de kunde fixa det.

Visade sig att min mellanson var tyngre än vi alla trodde för han lyckades trampa sönder en liten grej på domkraften så den blev obrukbar!

2 muttrar hann de få loss innan de fick ge upp.

DÅ kommer son nummer ett på att han hade ju lämnat bilen för att fixa bromskivor så det var ju spänt med maskin och inte för hand! Inte undra på att muttrarna satt så hårt!

Vid detta tillfälle beslutar de sig för att ge upp och byta på en verkstad!

De plockar undan och går sedan in och spelar Pictonary ihop med pappan och utbytesstudenten.

Jag var inte med men måste medge att det var mycket intressant att höra allihop när de spelade   

Jag lagade mat som bestod av älgstek, kantarellsås, pressad potatis och gele. Glömmer ta fram salladen jag hade gjort......hmm.....

När de ska köra hem är mellansonen snabb och kastar sig in i min bil, kör iväg och vänder bilen. Då är min äldsta son snabb och backar ut så mellansonen måste backa tillbaka!! Han sticker ut huvudet o skäller på nåt totalt obegripligt "språk" varvid äldsta sonen skriker "backa"!

Mellansonen backar men skäller vidare på det obegripliga "språket" men när hans bror gasar förbi så ska han köra framåt....då kommer hans pappa o tar plats med sin bil och sonen får backa ännu längre bak igen (hade inte grannen haft för vana att alltid parkera på vägen hade detta aldrig hänt men vissa grannar glömmer att de har egen uppfart).....sonen skäller på det där obegripliga "språket" även till pappan.

Han kommer sen körande förbi där jag står vid grinden och beklagar sig högljutt för mig på det obegripliga "språket".

Jag svarar på samma "språk" och ser en tjej med sin hund komma förbi....måste säga att hon såg aningen förvånad ut och skyndade på för att komma förbi oss....mohahaha!!!

Med min cancer och alla biverkningar så har jag ingen möjlighet att gå i affärer.

Min make jobbar och tycker det är jobbigt att behöva handla. Knorrar långt innan han ens är i affären.

Han tänker inte som så att min fru har handlat efter sin arbetstid MÅNGA gånger....Hmm....nån manlig oegenskap kanske????

Så nu kom jag fram till den geiala ideen att prova en matkasse!

Har alltid själv handlat, skrivit matlistor och varit noga med maten och vill ha det från grunden. Barnen har under sin uppväxt mest fått hemlagad mat, hemkokt saft, hemlagat sylt, hembakat bröd osv osv.

För mig är inte matkassen det jag gillar eftersom jag själv är kapabel att planera och är van att barnen var med som små för att lära sig olika grönsaker osv osv

Men nu, som cancersjuk o orkeslös med alla biverkningar så är jag beredd på att prova detta!!

Men sagt och gjort om den där matkassen. Nu beställde vi en igår som ska anlända till dörren nästa måndag.

Tydligen ska man boka en vecka innan. Nåja, det går bra det med :)

Eftersom jag inte är så mycket för fet mat (vill jag ha det klämmer jag en pizza) så var jag misstänksam mot "vanlig" matkasse och valde Viktväktarnas på Citygross.
Ska bli intressant att få uppleva detta. Men jag måste ändå säga att jag hade önskat få handla på egen hand!!!

Vaknade redan 4 av en konstig smärta i fötter och händer. Som om en tandläkare gett mig bedövning och att det ändå gjorde ont. Konstig och obehaglig känsla  ....försökte somna om men det var som om det kliade av smärtan.
Hela dagen gick jag på rangliga ben och hade ingen som helst balans. Men jag är envis och vill försöka gå på egen hand vilket inte alltid lyckas så bra. Men vid sjukhuset så fick det bli rullstol till provtagning och sen tillbaka till bilen.

Var så sugen på att gå ut och äta idag....men var och med vem?

Ena sonen ledig! Perfekt! Klart han vill ut och äta med mamma   

Och det ville han. Troligen så handlade det mycket om att han lånar min bil nu när jag inte kan köra så han skulle ändå hämta mig för att mina blodprover skulle tas.
Och då kunde han lika gärna följa med att äta med....och fick vara mitt stöd för dagen så jag kunde ta mig fram utan rollator och rullstol. Såg nog galet ut ibland när jag går men det är så det är just nu...tyvärr! Jag bara väntar på att det ska bli bättre. Men märks väldigt tydligt att detta cellgift tar på nervcellerna med   

Men mat blev det iaf!!

Snitzel, kokt potatis och god sås. Nån mysko svampblandning som jag tyckte luktade konstigt och smakade ännu värre. Men mina smaklökar är ju inte i det bästa skicket ännu efter cellgifterna.

Men sen blev det pannkakor....MUMS! Jordgubbssylt till det....fast jag gillar blåbärssylt bättre   

Blev avstjälpt här hemma av sonen och min bil. Väl inne så la jag mig i soffan och bara låg. Shit vad jag orkar lite nuförtiden!
Vill ju vara lika pigg som innan jag blev sjuk!!!
Det sägs att man är som lägst efter ha fått sista cellgiftet och nu kan jag hålla med om att så är det.

Har fått lite grejor att pimpa min rollator med nu. Kan bli kul! Ska pyssla lite med det imorgon när det är dagsljust! :)

När man fått cellgift så ändras smaklökarna.

Jag hoppas jag får tillbaka mina vanliga när allt är över.

Men utöver det så ändras också sug efter mat. Vissa dygn är man så vansinnigt hungrig så man är uppe och äter på nätterna. Kan få för sig att man ska ha viss sorts mat och det är som om kroppen är gravid.

Jag SKA ha den o den maten...punkt!

Har hänt att jag brett macka och velat ha ett pålägg men när jag sen ska äta det så vill inte kroppen det så min make har fått äta upp dom och jag har fått fixa annan macka!

Efter första cellgifterna var jag tokig i inlagd sill i ättika och till detta drack jag mjölk!!!   

Det var jättegott och min kropp var såååå nöjd.
Har dock inte provat den varianten igen efter de veckorna.

Idag har jag vansinnigt sug efter kokt torsk, potatis, ÄGGSÅS och ärtor.
Kan kanske nöja mig med att ha stuvad spenat med ÄGG i också som tröst tills ikväll då jag ska få min kokta torsk!

....så har nu regnet börjat och snart kommer väl snön med till Skåne?!
Jag som inte ens hunnit uppleva sommaren för att cancern slog till men jag hoppas jag får fler somrar i mitt liv.

Inte ens katten ville gå ut i detta väder vi fick idag.

Igår var jag dock ute och gick en runda ihop med make och vår utbytesstudent. Det var strålande väder och jag lyckades ta en superfin bild inne i skogen med min lilla "I-problem"   ...jag vet att det heter Iphone men den ger mig mycket problem så jag har döpt om den :).

I matväg ska jag idag tillaga Coca-cola-gryta. Den är väldigt god måste jag medge   
Vår utbytesstudent tittade misstänksamt på mig när jag sa namnet. Ska bli intressant och se vad hon tycker om det när hon väl smakar det.

Idag är det 1 år sedan jag och min fästman gick upp för altargången i Benestads kyrka för att bli man och fru.

Ett år har det redan gått.

Det har gått fort.

Tyvärr har det kantats av mycket motgångar och dessa håller på ännu i form av cancer. Kan bara hoppas att det snart ska vända och bli något bra.

Hade såklart gärna tagit in på hotell, ätit gott. varit på SPA och fått massage.
Men vi ska iaf gå på restaurang och äta gott ihop med två av mina tre barn. Och för mig är detta något utöver allt jag numera upplever så det är bara positivt.
Har begärt att få ett bord lite undanskymt så jag inte utsätts för massor av smittor av folk som måste passera oss.
Det skulle de kunna fixa sa dom :)

Fick en fin bukett blommor av min make också   

Har fått min andra cellgiftsbehandling och fy F#¤¤%N vad jag har mått illa.

Inte kunnat stå/gå/ligga utan detta illamående var i mig hela tiden.

Vaknade av det när jag väl lyckats somna.

Nu har det gått 10 dagar sedan jag fick cellgiftet och först igår började det dra sig tillbaka.

Jag fasar redan nu för att ha den sortens cellgift en tredje gång ......   

Jag har ingen ork kvar. Känner mig så skör! Giftet tar musten ur mig!

Fått veta att det är ett fåtal som mår så illa som jag gör....typiskt att jag måste tillhöra den kategorin!!!

Känns som om jag inte lever trots att jag vet att jag lever! Är som om det bara handlar om ren och skär överlevnad!

Jag orkar inte skriva i bloggen som jag hade tänkt från början. Jag försöker bara överleva!!!  

#bröllopsdag

#cellgifter

#illamående

#fuckcancer

Igår kunde jag äntligen ta mig ut ur huset. Mådde lite mindre illa små stunder!!! Gissa om jag var glad över dessa små stunderna......som små ljusglimtar!

En bedrift bara det efter varit i princip instängd och däckad av illamående, trötthet osv.

Maken var så snäll så.....han tog med mig till ICA Maxi  

For in på Maxi som ett skott. Kände mig som en kalv på grönbete...."Maxi here I come! ".
Kände mig sprängfylld av energi.   

Men det var inte mycket denna damen klarade för helt plötsligt försvann energin!
Minnet försvann tydligen också för jag kom inte ens ihåg hur gräslök ser ut!!!!!!!!
Sånt nederlag.....att inte ens minnas hur gräslök ser ut!!!

Jag frågade maken och han viftade med hela armen och sa "där någonstans".

Jag gick dit och tänkte inte ge mig. HA! Fann gräslök.....tur jag kan läsa än iaf!

Sen gick de saktare och saktare, vid kassan fick jag sätta mig och sista biten ut till bilen hängde jag över vagnen!!

Men jag har iaf varit utanför mitt hus och på ett ställe som inte är sjukhus!!

#Ica

#kalvpågrönbete