Upp imorse och blev hämtad ihop med make och min rollator. De som hämtade upp oss var ett par vänner och deras lille 4-åriga son.

Sen bar det iväg till Danmark med tåg och med båt.

Hade tur med vädret då solen var framme den mesta av tiden.
....kan nog räknas som lite av en sommardag idag.  

Åt god mat (mycket mat) på en restaurang och jag var imponerad av den maten. Jag valde lax. Sen var det glass.....fick äta hur mycket man ville.
För att vi skulle få plats med mer glass så valde vi att gå en runda och sedan komma tillbaka för att äta glassen i stora lass.   

Det var mycket svenskar som var över i Danmark så det var mycket köer till båten osv.

Men jag lyckades se 3 danskar som gick runt och pussade och klappade med sakta och smekande rörelser på folk. Kvinnor som män.   
De flesta var positiva till detta utom en svensk man som fnyste något om Pride-festival.
Det är nog den minsta pridefestival jag isåfall sett

Den lille sonen var ett yrväder men satt gärna på min rollator. När vi åkte båten hem så satt han och jag ute på däck och kollade på allt. Måste sett lite kul ut där vi satt på våra rumpor och kollade in allt och pratade om allt. Slutade med att en familj till med små barn satte sig hos oss

 
3 danskar ute på vift med sina amor-bågar
 

Yrvädret

 
På båten uppe på däck :)

Ska få besök av en släkting idag som bor sådär 160 mil härifrån....eller är det 180 mil?

Ska bli sååååå kul då det är många år sedan vi sågs.

Han har varit i Göteborg och eftersom Skåne då ligger "ett stenkast" från Göteborg så kör han inom hit!
För oss som bor i Skåne så är ju Göteborg en bra bit iväg från oss men när man bor i norra delen av Sverige så vet jag att de ser avstånden lite annorlunda än vad vi gör   
Och tur är ju det för annars hade jag inte fått fint besök här ikväll

Nu gav vi oss iväg och skulle utöva en sport. Vet inte ens om det är en sport men det verkade bli en tävlingssport vad gäller de ungdomar som var med :)
Vi skulle alltså cykla dressin!

Packade väskan med fika och hämtade upp söner och en kompis till dem.....sen bar det iväg.

Fick nyckel och låste upp de dressiner vi skulle använda oss av. Fick instruktioner och även diplom!
Oh, det måste jag nog rama in :D

Fick vända dressinerna för att vi skulle kunna cykla åt rätt håll. De verkade rätt så tunga tyckte jag iaf när jag såg hur de kämpade med att vända dem....en efter en........utom jag då....jag tillhörde ju hejjaklacken.

Packade upp grejorna på dressinerna och så skulle vi iväg. Började rätt bra de första 100 metrarna och sen så stack 2 dressiner med 4 pojkar på iväg en rätt hög fart (jag tyckte det var hög fart).
Dock var det just här jag såg fram emot en stilla njutningsfull dressintur. Detta höll tydligen inte maken med om för han ökade tempot han också och ville komma ikapp de andra killarna.

Då blev jag lite imponerad. Så pass så jag också ville prova på att cykla.

Men då kom vi inte framåt så snabbt kan jag lugnt säga....men oupps så kom en liten nedförsbacke men de räckte för att jag skulle få upp en väldig fart.
Kände att det skakade i tramporna vilket mina fötter inte gillade alls så jag satte upp dem på en av pinnarna på dressinen och så åkte vi i härlig fart.....wrrooooom.....eller kanske det sa svisch.....  

Plötsligt började maken skrika "BROMSA"!!!!
Va? Finns det broms också ???? Bromsa nu??? Nu när jag fått upp farten???
Näää...nu vill jag luta mig framåt och få ännu mer fart......känna vinden i den lilla kalufs jag har sedan cellgifterna mot cancern.

Jag letade och letade men hittade ingen broms....tittade framåt....o såg att vi hunnit ikapp se andra....o det såg också det och fick öka på farten så vi inte skulle krocka.
Men maken fick peka på bromsen så jag såg den...knasigt ställe och sätta en broms på....  
Och den fick jag ställa mig på för att nåt skulle hända tydligen.

Så kom vi fram till slutstationen, klev av och gick bort till en stenbro som byggdes 1818. På den tiden behövdes det sparas på virke så träbroar skulle man inte bygga så många utan istället satsa på stenbroar. Dock var sten väldigt dyrt.
Allt detta stod på en info-tavla vid bron.

Sen var det att bege sig tillbaka och det cyklades på rejält då med.

Visar min make vart han ska cykla så han inte kommer vilse på spåret

Här försöker en sitta bak-och-fram på en dressin.

 
Och här pep alla "ungarna" iväg i snabb takt.
   

Kära broder.....jag fångar dig om du hoppar!!!

Och de fick minsann klättra tillbaka för att få fika kakor och bullar

Idag är det 4 år sedan jag vaknade till efter mitt nattpass på sjukhemmet av att det damp in massa sms och telefonsamtal i min mobil där folk undrade var jag var och om jag levde!
Vaddå om jag lever!!????

Och jag tänkte "jag är ju här i min säng....yrvaken...är de rent vimsiga borta i Sverige"

Raglade upp och fick veta vad som hänt på Utöya. Svårt att ta in detta. Det är ju så fel....massa ungar med hela livet framför sig. Fel att döda någon alls men dessutom barn......

Idag har vi då alltså vinkat hejdå till vår utbytesstudent som bott hos oss i 2 skolterminer.

Fast jag vägrar vinka hejdå....vinkar alltid "på återseende" när de åker hem.
När vi var på väg dit så mötte mina 3 söner upp för att vinka till sin värdsyster.

Så hon fick 3 bodyguards med sig på vägen till tåget utöver sina svenska föräldrar (värdföräldrar).

En livvakt bar hennes kaffe........en bar hennes kakor......o en drog hennes väskor......

Kan man ha en bättre avslutning på sitt utbytesår???  

Nu väntar Berlin i några dagar med andra studenter inom YFU innan hon åker med bussen tillbaka till Estland.   

För att inte få för mycket övervikt i bagaget så hade hon två jackor på sig....en massa tröjor...o det skulle inte förvåna mig om hon hade 9 par strumpor också på sig....haha

Igår var det en heldag på sjukhuset.

Åkte in dit tidigt för att vara på ett samtal....sen var det sjukgymnastik....slängde i mig lite sallad till lunch och en banan.
Sen gick jag till onkologens väntrum för jag skulle ha behandling.

Tog upp en tidning och PANG....där kom den där hopplösa och irriterande tröttheten igen. Sådan trötthet som kroppen vägrar att motstå.
Så vad hände? Jo jag kunde inte ens bläddra i tidningen för inget i kroppen lydde.

La i från mig tidningen och la huvudet på min rollator.....och SOMNADE!!!

En ssk från onkologen kom fram till mig och väckte mig. Hjälpte mig in till en säng på ett av rummen, där somnade jag nästan direkt.
Sov en halvtimme och sen kom samma sköterska och så koppla hon på behandlingen.

Då bärjade jag vakna så smått.

Men fy för dessa tröttheter.....jag har inte en chans att hålla mig vaken ju    

Efter behandling så fick jag vänta på bil i en timme....puh....men då var jag iaf vaken!   

Trött....trött...tröttast....

Det är väl konstigt det där med passfoto?
HUR man än gör så ser man för ruggigt anskrämlig på fotona!!!!

Börjar undra om det inte numera är lag att det sämsta möjliga utseendet ska tas fram på dessa foto.  

Var och hämtade mitt nya pass idag. När det togs hade jag ju peruken på mig men inte hjälpte det....men först idag insåg jag att det hade nog varit bättre utan peruken

Man ska stå där och se väldigt sur ut....är jobbigt att få ner mungiporna så långt ner.

Jag är nu helt inställd på att jag kommer att bli stoppad i passkontrollen då jag nu är korthårig, annan hårfärg och dessutom har lagt till med lockar i håret.
Och bara för de ska få problem ska jag LE stort genom passkontrollen ovanpå det hela  

Julklappen de hade fått av mig och maken fortsatte på söndagen med att vi tog oss till Tosselilla i Tomelilla.

Lång kö en bra bit ifrån Tosselilla och massor av folk.

Väl där så blåste det lite kallt men det blev ändå klättertorn, go-cart och hinderbana. Och sen såklart test av nya vattenkanan Hyper :D

Var en bra dag och när alla kom hem så var det inte mycket energi kvar i någon av oss ..... :)

And the winner is.........????? :)

Gocart är kul att köra...
   
Samlade på en och samma bild :D
 
Här kommer 4 av gänget farande