Och så ska man äta och blir så sugen efter allt möjligt så jag gjorde misstaget att proppa i mig mat och så mediciner på detta.

Mådde bra i magen.....i 10 minuter.....sen mådde jag inte alls bra.

Så kom allt upp igen....

Kändes ungefär som att har man inget annat att göra kan man ju passa på att spy upp maten!

Blev lite irriterad på mig själv för jag är så hungrig!!!

Men mådde dock bra efteråt förutom smärtan i armen och min trötthet.

Så försvann några dagar till. Hur vet jag inte men nu är dom väck iaf!

Blivit mer andfådd. Ringde strålningsenheten för jag tänkte det kunde vara en strålningsskada men för att ha pneumonit som den heter så brukar hosta vara det som är dominant. Så de hänvisade mig till VC för hon sa hon var rädd et var propp eller ännu värre...metastaser.  

Hamnade på akuten då VC var stängt. Denna dag hade de högt tryck på akuten och det märktes.
Blivit mer andfådd. Ringde strålningen men för att ha pneumonit så brukar hosta vara det som är dominant. Så hon hänvisade mig till VC för hon sa hon var rädd att det var propp eller ännu värre...metastaser.
Hamnade på akuten då VC var stängt. Denna dag hade de högt tryck på akuten och det märktes!

En man som kom in med sin sjuka mamma gick kom in i väntrummet och han formligen stank rakvatten, gick runt i väntrummet och spelade upp sina böneupprop på sin mobil. Vaddå jobbigt när man sitter med huvudvärk och andfåddhet men vissa skiter ju i att respektera andra. Hade varit bättre om han tagit sig an sin lille pojke som rev ner allt där var.  Men mobiler är ju viktigare än sina egna barn rätt ofta har jag märkt hos den yngre generationen!!
Blev iallafall glad när jag blev inropad så jag kunde få lite luft igen!!

Sammanlagt blev det 6-7 timmar på akuten.....

Jag har venport men sköterskan sa att de gick fortare att sticka i armvecket och jag tyckte synd om personalen så jag sa ja. Jag fick också veta att de inte går att spruta in kontrast i venporten. Detta tyckte jag var konstigt men de påstod att det var för högt tryck på kontrastet när det ska göras en skiktröntgen på lungorna.

MEN hon stack tokigt....så ner genom hela armen och ut i tumme och pekfinger kom en smärta så det kändes som att armen exploderade.  Gjorde så ont så jag hamnade på bredden på britsen och skrek rakt ut.... Jag var beredd på att sticket skulle göra on...men inte resten.  
Blodet for åt alla håll o kanter. Hon fick dit nålen med yttersta spetsen och vi hoppades på det bästa. Hon försökte också torka bort allt blod men varje gång hon rörde huden så gjorde det vansinnigt ont så jag sa jag kan torka själv!!

1 timme senare får jag veta att röntgen inte kan ta fler så de får dra nålen och jag går hem för att komma åter dagen därpå. Jag behandlades då som att jag har proppar tills jag fått röntgen så jag fick en extra spruta med blodförtunnande medel.

Natten var orolig, armen värkte. Jag skrev i en grupp på facebook om detta med porten....visade sig att alla hade olika besked. En nämnde kortet man fick så jag rotade fram det och där stod om att man ska ha ct-nål till ct....o de betyder ju att porten kan ta kontrast!!!!

Ringde onkologen på morgonen och min venport är perfekt för kontrast. Den gamla som kallas port-a-cath kan inte ta de höga tryck som blir vid kontraströntgen men denna kan. Tack för att jag fick en Power-Port!!
Så jag ringde röntgen och jodo de kunde sätta nål i porten. Onkologen var med snälla o ringde dem.

Och så blev då rtg av. Det syntes inga metastaser, inga proppar utan det är pneumonit....som är den där skadan från strålningen (en ovanlig men då ska jag såklart ha den!!!!)
Jag fick kortison som jag ska ta i 30 dagar enligt schema.

Dagen efter ringde jag strålningssköterskan på strålningen och berättade hur det gått för mig och hon blev åter paff då hostan är det dominanta och de har jag knappt nån. Vi pratade en stund o bara nån timme senare ringer en läkare upp ifrån Lund.
Hon hade sett bilderna och det var mycket riktigt pneumonit. Jag fick byta till ett vassare kortison och fick även antibiotika med tanke på min diagnos. Hon var förvånad att jag inte fått det från början på akuten. Men den läkare jag hade hörde med en annan som tyckte att då fick jag komma tbx för att få det. Men som denna läkaren sa...jag hade kommit tbx igen och det hade bara spillt onödig tid!

Och nu är det kortison och antibiotika i 2,5 veckor och sen till Lund istället för fortsatt koll vad gäller detta.

Jag är så trött på allt detta! Känns som om luften har gått ur mig!  

Jag fick behålla min nål i venporten då jag dagen efter ändå skulle in och få Herceptinet i porten.
Så här intejpad blev jag.

 

Vaknade på natten till lördagen och kände att allt snurrade!
Somnade om och vaknade ett par timmar senare för att gå upp.

Det fungerade inte så bra för jag var så yr så jag slog närapå en kullerbytta ut ur sängen, blev liggandes på golvet och kunde inte komma upp.

Maken for ur sängen och kom fram till mig, jag försökte fokusera på honom men enligt honom så for mina ögon bara från höger till vänster hela tiden!
Kändes väldigt obehagligt.  

Försökte ta mig upp men allt bara snurrade.

Jag tänkte att nu har jag fått en hjärntumör!!!

Maken fick upp mig så jag kunde lägga mig och allt snurrade......

Var snurrigt hela dagen så jag kunde inte göra det jag tänkt först men mot kvällen la sig yrseln lite.

Men då varvades den med huvudvärk.

Nu är yrseln borta men det tog några dygn men huvudvärken kommer och går fortfarande.

Några har frågat hur det ser ut på brännskadade delen och jag har sagt jag ska lägga upp en bild.
Med tanke på fult ärr och platsen det är på så väljer jag att lägga upp en bild hur det ser ut vid yttersta sidan...mot armhålan.
Ser dessutom "bäst" ut där. Även på ryggen har man märke, stort som en handflata. Även där bildas det sår som får läggas om.

Och allt detta KLIAR!!!!!!!   

Nu är bilden tagen för några dagar sedan så idag är det mer sårigt och geggigt men verkar som att det börjar vända nu och gå åt läkande hållet.
Men det är omläggningar hos vårdcentral som gäller. Och ha luftiga kläder och gärna gå bar här hemma.
Kan säga att jag är glad över min rosa plyschjacka som jag kan ha över ena axeln, knäppa den nertill och ha andra halvan barn. Ser galet ut men vad har man för val?

På bilden är huden som papper, så torr så torr! Gör ont vid minsta lilla beröring. Försökte dra lite i det svarta skinnet och fick bort en bit och det gjorde jag inte om! Fy vilken smärta och så blev det ju sår där MED!  

2 dagar senare blev det mer och mer sårigt, spricker, vätskar osv.

Än så länge har jag sluppit infektioner och det är jag iaf tacksam för!

Det där med cancer.
Är ju inte bara en liten behandling o lite strålning!!
Näää....nu rasar tänderna med. Har alltid haft bra tänder men nu ska de spricka o emaljen vill inte alltid vara kvar, lagningar lossnar osv.

Så denna månaden trodde jag att jag skulle få lite pengar över men oj vad fel jag hade. De går såklart till tandläkaren.

Men denna ggn blev det inte såååååå vansinnigt dyrt som sist iaf. Alltid något!

Man tror att när de flesta behandlingar är över så ska man vara frisk.......jag verkar ha felbedömt situationen för egen del.

Tja nu har håret börjat växa.
Nästan så jag tycker att luggen når ner till ögonen så jag snart får klippa mig...mohaha!!

Har börjat få pyttesmå ögonfransar med...alldeles vita men ändå. De tittar fram iaf   

Ögonbrynen lyser med sin frånvaro fortfarande men dem kommer säkert snart dem med :)

Det dåliga är biverkningarna. Främst är det nu brännskadan som ska läka som uppkom under strålningen. Ser hemskt ut men väljer att inte lägga upp bild på den här.

Sen är det tånaglarna. Stortånaglar som man nu kan lyfta på men de har inte lossnat helt än. Flera naglar kommer att gå samma väg men ännu är de i början av det stadiet.

Fötterna är fortfarande skadade så jag går med rollator. Dock klarar jag mig hemma utan då det inte är långt mellan möblerna.
Man är svullen om anklarna.....inte så värst snyggt det heller :(

Chemobrain gör sig påmind emellanåt. Synen har blivit sämre. m.m m.m

Så kom den där dagen då det var min sista strålning. Förhoppningsvis behöver jag aldrig mer strålas i hela mitt liv!

Tårarna rann när jag låg på britsen och jag hade fullt sjå att koncentrera mig på rösten från högtalaren som uppmanade mig att "andas in.....andas ut....andas in....andas ut...."

Prickarna i taket lyste för mig i sina olika pastellfärger som de brukar.

Väl ute så skålade jag och min väninnna i cider.

En konstig känsla infann sig...en känsla av tomhet och "vad händer nu"-känsla!

Ja man får ju brännskador av den där strålningen.

Jag har fått ha en del förband på och igår var det dags att ta av dessa.

Men ööööörk.....HUDEN FÖLJDE MED på en del områden!!!

Vet att upp till 3 veckor efter man slutat strålats så fortsätter biverkningarna att komma men jag var inte riktigt beredd på att de skulle ta fart redan nu   

Så idag blir det att ta mig till vårdcentralen och se vilka förband jag kan använda mig av. Annars slutar det väl med att jag behöver uppsöka akuten i gelgen för att få förband och det är rätt onödigt att ta tiden i helgen till att sitta på akuten för en sån sak.

Huden stramar något så hemskt och nedanför armhålan är huden svart och lite hård....som förkolnad hud....så det kommer att brista närsomhelst misstänker jag,

Men jag fasar för det är rätt stort område.