Idag var det dags för mig att få Herceptinet på onkologen här på orten. Ssk var trevlkig och glad men aningen fumlig. Detta var inte så bra med tanke på att jag är nålrädd....
 En kompis var med mig och skulle vara stöd men var kanske inte det bästa stödet när hon ser nålen och utbrister: "jäklar va den var stor"!
Hahaha.....tur jag redan sett den så jag vet att den är en grovare nål än de man normalt ser.
Nåväl...hon var bättre stöd när hon inte såg nålen ....Tack o lov   

Har ju varit på ett julbord och imorgon är det julbord nummer två.

Jag bor ju ett patienthotell under strålningen o det är här vi ska ha julbord.
Gissa om familjen därhemma är lite avundsjuka på mig som ska ha julbord igen :)

Men här är väldigt god mat på detta ställe måste jag ju säga.

Häromdagen fick vi lax......det var gott.....

Kan inte neka till att jag är väldigt nyfiken på julbordet imorgon   

Nu ska jag snart lämnas i sticket!   

De tycker uppenbart att de är vuxna nog att klara sig själva numera......de inser inte att jag verkligen behöver dem!!!!

Jag trodde de skulle stanna hos mig för evigt....växa....men ändå vara kvar!

De har ju varit med mig i hela mitt liv...hur kan de överge mig nu???  

Fattar inte vad som gått fel nu......jag har ju vårdat dem....penslat dem "medhårs" med förstärkning men de har inte hjälpt helt tydligen.

Kommer nya säger alla men det är inte sån stor tröst när två av dem inte längre vill vara hos mig!

Strumpor gör ont o ha på sig.....
skor också.....
täcke är smärtsamt så jag måste göra en liten "grotta" av täcket för mina dem.....

Jag vaknar när täcket når dem för det gör så ont i mig o sticker!

Mina älskade stortånaglar som följt mig genom mitt liv.....nu ska de lämna in....som straff för att jag behövt cellgifter.
De gillade inte giftet....och det är det där giftet jag behöver för att slippa cancer (förhoppningsvis iaf)!!
Man slutar med cellgifter och har biverkningar kvar lång tid efteråt :(

Vågar inte lägga upp bild.....ser ju läskigt ut o titta på dem......
Kanske jag ska göra en förstoring av bilden.....hmmm....

Nu har jag börjat få en ny frisyr.

ÄNTLIGEN börjar mitt hår att växa...iallfall det på skallen!
Är ju bra att det börjar någonstans iaf    

Ska jag ha sidbena eller mittbena tro???

Känner mig lite modern nu med lite stubb på skallen. Fast jag måste medge att jag saknar mitt eget långa hår. Undra om jag kommer att låta det bli så långt igen?! Undra om det ens kommer att kunna växa till sig så mycket?!

Ja, vad gör inte tidningarna för att få sälja?!

Mycket har jag läst men detta är första gången jag ser en sån här rubrik!

Undra vilken tonart de tycker man ska sjunga för att bli frisk från cancer.....benbrott....astma....proppar i lungorna....hjärtinfarkt...stroke....osv...osv.???????    

.......

Ja, vem stal min vecka????  
Måste anmäla en stöld av en vecka!!!

Det har gått en vecka till som jag har tillbringat på patienthotellet.

Strålats varje dag. Än sålänge håller huden. Men jag ska inte hoppa högt än för de värsta biverkningarna kommer tre veckor EFTER man är klar med strålningen!!  

Har så smått börjat gå på egen hand utan rollatorn. Iaf när jag är på patienthotellet där det är plant och fint!
Ute får jag vackert behålla den.
Jag har alltid gillat kullersten men jag har omvärderat detta!!

Att köra med rollator på kullersten är inte de enklaste och det går så sakta så det känns som att en snigel är snabbare! Har inte så bra koll på fötterna heller när det är kullersten. Är ju knöligt! Kanske man ska satsa på att ha platta kullerstenar?!   

Har fått hjälp att hitta i kulverterna så jag slapp gå till strålningen under de värsta regndagarna.

I söndags var vi på julbord hela familjen. Det var trevligt! Och oj vad vi alla blev mätta!
Det var sill i långa banor, mycket viltkött, varma rätter, chockladkakor och godis. Och gröt såklart...hur kunde jag glömma att nämna den   

 
Lite scary i kulvertarna är det....är aningen rädd och traska vilse! Huuuuu.......

Familjen samlad vid julbordet!

Kom från Lund igår med taxi.
Min katt mötte mig men när han hade tittat på mig 2 sekunder så kom han på att jag nog har nyckel till huset som HAN verkar äga (haha) så sprang han till dörren och ville bli insläppt och ha mat....helst innan jag ens kommit till trappan! Katter är som dom är.....haha

Gjorde en massa smågrejor här hemma. Maken var så trött så han la sig vid 19 och vaknade inte mer den kvällen.

Kändes lite snöpigt för jag hade tänkt man skulle umgås. Kanske bättre han sover mer i veckan när vi inte ses.

Menmen, jag hade utbytesstudenten som hjälpte mig att hänga upp tvätt och fixade med disken så jag kunde slå in lite julklappar och få rätt på julkort osv.

Mina ben lever ett eget liv och helt plötsligt får de för sig att ge mig mjöksyra och smärtor i skelettet i låren...o då viker sig benen och vägrar samarbeta med mig! Jag försöker stå kvar på benen vilket inte ser klokt ut egentligen men jag är än så länge envis.

Jag hade hoppats slippa rollatorn men det ser inte ut som att det blir aktuellt med det än   

Somnade inte förrän vid midnatt men det var ändå skönt att sova i min egen säng och inte minisängen på patienthotellet.

Imorgon ska jag tbx till hotellet igen. På något vis gick denna första veckan himla fort....fattar inte hur den kunde gå så snabbt. Jag gjorde ju inte något när jag är där.......eller?
Jo, går på strålning, varit ute och gått lite, äter, surfar lite, har med mig broderi men har inte hunnit börja ännu på det. Sen får jag lite besök och det livar upp   

Läkaren i Lund ringde mig igårkväll. Sa svaret om sticket i nacken och vi går nu vidare med ett ultraljud för att vara på den säkra sidan. Jag hoppas det hela är ofarligt så jag kan släppa den biten.

Känns som det inte är någon ände på allt detta.

Har känt en bula på sidan av halsen som är lite på väg bak mot nacken.

Ringde min onkolog i Kristianstad som sa att jag kan se om de kan kolla det i Lund eftersom jag ändå är här just nu.

Sagt och gjort, en läkare kollade och fick en tid till punktion idag.

Jag är spruträdd så jag ville inte se någon nål innan så läkaren valde att stå bakom mig och sticka. Men ärligt så kändes det inte mycket alls....jag blev rätt så förvånad!

Läkaren ville helst att det skulle tas ultraljud men där är längre väntetider så troligen var det orsaken till att remissskrivande läkaren skickade mig till punktion.

Vet nu att det inte är en biverkning efter cyto så där falerade mina förhoppningar....tänkte att den skulle försvinna av sig själv liksom.
Fick veta att det inte heller är en fettknöl....så där försvann den förhoppningen med.

Vad är det då??

Läkaren visste inte men menade på att vid ett ultraljud kan man se om det ligger en svullen lymfkörtel längre ner/in i halsen. Denna kan hon inte sticka i förrän hon ser den!
Jaha, detta hade jag inte ens funderat på. Lymfkörtelsvullen...då ställer jag mig frågan....vad händer då?

Ja, det som händer är att det kan vara en metastas som är på väg upp mot hjärnan.  

Och med min otur så är den väl redan där isåfall....men måste medge att mitt hopp kommer o finnas ända tills jag vet. Och vem vet? Det kanske bara är så att halsen fått fnatt på utsidan och bestämt sig för att svullna lite??

Och så länge jag inte vet så försöker jag undvika att tänka och grubbla på detta!

När remiss-skrivande läkare ringer om svaret på punktionen så ska jag se om jag kan trycka på ett ultraljud!!

 

Har fått lite mer hår på skallen nu......ulligt hår.....  

Sitter i foajen på patienthotellet och lyssnar på musik och sitter vid datorn just nu.