Idag var det sista dagen för behandling inne på onkologen.

SISTA!!!!

Kvar har jag sedan sjukgymnastbesök, kbt, vattengympa och bröstmottagningen. Men INGA fler behandlingar på onkologen!!!

Min sista behandling på onkologen....wow....varit där var tredje vecka sedan i 24 juli 2014.....nu är det över med det....förhoppningsvis för resten av mitt liv!!!!!! Behåller dock venporten ett tag då jag inte har obehag av den och som en liten konstig "livförsäkring". Sen känner jag inte för mer operationer just nu! Du kan se att den sitter ovanför höger bröst. Det är via den jag fått alla mina behandlingar.

Mina känslor är omtumlande och har så varit hela denna dagen.
Ena stunden gråter jag av lycka, nästa är jag förstummad över att jag lever.....snacka om höjd och dalar idag!!

Bjöd personalen på tårta. Det är de värda för de är oerhört empatiska och lyhörda! :)

Vill bara dela med mig av all min glädje till er alla

#underbartårta

#fuckcancer

Idag är det 14 månader sedan jag lades på operationsbordet pga cancern.

Idag är det därmed också den dagen då det var 14 månader sedan jag var klädd i arbetskläder.
Och idag har jag varit på jobbet och har avverkat min första arbetstränings-dag.

Bekantade mig med allt (de har ju ändrat både här och där kändes det som), hälsade på folk, gick runt och såg allmänt söt ut!

Kändes rejält i fotsulorna rätt så direkt så det blev mycket "vila-fötter" när jag kom hem.

Skallen känns mossig och förvirrad.
Menmen, första dagen avklarad!
På torsdag är det nästa dag jag ska dit. Då får jag försöka reda ut alla lösenord. Jag hade dem alla uppskrivna i ett block som jag tog med hem för 14 månader sedan.....och jag minns var jag la det....jag minns också att jag flyttade det.....men där tog minnet slut för jag minns inte var jag la det!   

Var och åt dagens efter jobbbet för att fira min första dag på jobbet. Fick med mig 2 av sönerna.....den äldsta jobbade.
Och det är perfekt väder idag....sol och lagom med sval vind :)
Här är en bild.....ena är taget under en cellgiftsbehandling och det andra är taget IDAG  

Nu har det gått ca tre dagar sedan jag hade möte med Försäkringskassan

Nu är det bokat att jag börjar arbetsträna den 18 augusti och den dagen är det 14 månader sedan jag opererades och påbörjade denna obokade resan!

Idag var jag ute och gick. Måste medge att jag verkligen känner mig duktig över att jag fixade så pass länge! Inte gått så långt sedan jag fick cancer.

Då fick jag ett sms av maken som kom hem men han kunde knappt köra in på vår uppfart då det mittemot står en bil parkerad som blockerar vår infart och dessutom står i fel färdriktning.

Maken gick ut och tog foto på Mercedesen 350 dt (dock är den reggad som en lastbil... :O) för att få regnumret.

Jag kommer hem och förstår att den som kör mercedesen känner den sura grannen med tanke på att de brukar uppmana sina gäster att blockera vår infart!!!! Jajamensan, vissa gamlingar har verkligen inget annat att göra!!!

Min yngsta hade satt en lapp på bilen där han skriver att de inte får stå där och att det kan  bli böter!
Denna lapp tar de bort men struntar fullständigt i att flytta bilen.

Nåja jag ringde iaf polisen då jag vill ha möjlighet att komma ut/in med bilen!
Polisen försöker då få tag på bilens ägare och ringer tillbaka till mig då de inte lyckas.
Jag säger att jag behöver kunna komma ut med bilen. De försöker då nå någon ANHÖRIG så som
frun för att komma i kontakt! Öh.......undra hur många i släkten de ska gå igenom?!

Och så plötsligt ser jag att de kommer folk till (en kvinna, en man och 2 barn) bilen och min misstanke att de som körde bilen kände
de sura grannarna blev bekräftat.

Jag gick iaf ut, lunkade fram till bilen, knackade och öppnade bildörren där mannen satt. Böjde mig ner och sa- "Hejsan, ska ni kanske köra iväg nu?"
Då far han ut ur bilen med hotfullt beteende och skriker "Vad fan har du med det att göra"
I samma ögonblick ser han polisbilen komma.
Då hoppa mannen in i sin bil igen och blev SÅ snäll och när polisen sa nåt så log han och sa att de skulle absolut flytta den för jag behövde komma ut med min bil.
Jag sa "men ni har ju stått där i flera timmar"
Han svarar med otrevlig röst att de har faktiskt varit på barndop!!

Så nu vet vi.....barndop....då kan man parkera hursomhelst....tydligen!!!

Trots bilen var parkerad mot trafiken så kunde de inte ge böter då den var på väg att flyttas.
Synd inte polisen kom tidigare!!!

Men jag är glad att de kom för annars hade mannen troligen slagit till mig för han visade ett
sånt beteende, var väldigt aggressiv och höjde handen när han for ur bilen!

 
Har tyvärr inte möjlighet att komma ut med min bil här. :(

Igår var jag på sjukhuset på läkarbesök gällande mitt ärr.

Det är ju så illa sytt och därmed läkte det ju inte så snyggt heller. Som tur är har den läkaren nu gått i pension så jag hoppas han inte ska operera fler i hela sitt kvarvarande liv!!

Menmen, nu gäller det att få detta tillrättat vilket gör att jag tvingas genomgå en operation till. En operation jag hade hoppats slippa och hade sluppit om denna läkare hade sytt med den försiktighet som borde iaktagits!

Fick besked att Malmö Plastik vill att det ska ha gått TVÅ ÅR från strålningen innan man genomför en diep lambå.
Jag kan alltså inte ha silikonprotes inopererat då huden och vävnaden är förstörda av strålningen. Så det är egen vävnad som gäller. Denna tas då från magen ihop med nån muskel och blodkärl. Den operationen kallas diep lambå.

Jag blev fotograferad med bar överkropp (utan ansikte och ben med på bild) i olika vinklar. Mitt kvarvarande bröst mättes och vi hade en diskussion om hur jag tänkte och vad jag tyckte.
Så i januari 2017 ska det skickas en remiss till Malmö för min del.

Så 1,5 år till, minst, kommer jag att tvingas ha ONT 24/7!!!
Kan inte påstå att jag är så glad över det  

Efter en natt med snurr i sängen så vaknade jag av väckarklockan imorse.

Masade mig upp till sängkansten, stampade i golvet för att få fötterna lagom bortdomnade så jag kan ta mig vidare.

Har ju nervskador kvar i fötterna sedan cytostatikan. Men det har blivit bättre så jag hoppas på ännu mer bättring!

På kläder, ta sprutan, ta mediciner och iväg med taxin till sjukhuset.

Träffade sjukgymnast och sedan var det vattengympa.
Man tycker de är lite futtiga rörelser man gör men konstigt nog så "tar" det ändå rätt ordentligt på en!  
Jag lyckades simma bröstsim....120 meter...fick ont i nacken men jag är ju också otroligt ovan och dessutom nedsatt i konditionen.
Men i varmvattenbassäng blir man väldigt uppmjukad och plötsligt så kan man ta ut vissa rörelser lite mer och då kan jag känna att jag får hopp om min kropp!
Men jag kämpar på.....ger inte upp än!  

Resten av dagen får jag nog tillbringa hemma, vila, pyssla lite.

Nu har det forskats vad antihistaminer kan göra för kvinnor med bröstcancer.

Självklart har det då också skrivits en hel del om detta i cancergrupper. Men alla verkar ändå få lite olika svar och en del får besked av sina onkologer att inte ta dem då det inte är färdigforskat ännu.

Och delvis har de säkert rätt på ett vis. Vi vet inte om det hjälper alla med bröstcancer men det ger ju inte någon cancer så varför inte prova då? Vad har man att förlora?

Så nu tog jag kontakt med en onkolog som hållt på med denna forskning och så får jag se om jag får ett svar.

Några byter ut sina antihormoner mot antihistaminer men det ger jag mig inte på eftersom min tumör var så pass stor och aggressiv.
Frågan är då vilka antihistaminer man kan ta som går ihop med antihormonerna?!

Hoppas på svar från denna forskar-onkolog.

Det är för väl att det finns de som sysslar med forskning och får fram massa ting som kan hjälpa människor.  

Igår var det åter behandling på onkologen.
Nu var det nästsista behandlingen jag ska ha. Fick den i  min subkutana venport som är en Power Port.

Minns när jag började min behandling och kände att allt var en evighet och när jag var mitt inne i allt så var det ett töcken och tid och rum bara försvann från mitt liv!

Men nu är jag här. Har fått veta att min CT över bröst och buk inte visar på några tumörer vad de kan se i dagsläget.

Känns såååååå skönt!!!

Kan jag kanske få ett ljus i tunneln nu som jag kan få komma ut till?
Fast hur man än gör så finns tankarna på cancern i skallen ändå....tror aldrig jag kommer ifrån det, tyvärr   

Dagen innan behandlingen hade jag bestämt att jag skulle köra mc som igår. Men då hade jag glömt att jag skulle ha behandling (minnet är inte så bra längre) så jag tänkte ju inte på tröttheten som kommer efter behandlingen.

Slutade med att jag fick åka med min kompis och jag hoppades så att han skulle komma med R1:an. Och så kom han och han måste ha hört mitt hopp för han körde på just R1:an   .....! Jag kallar den för Ekorre-cykeln för som passagerare sitter man hopkrupen som en liten ekorre hahaha

Wrooom så bar det iväg....och även vädret var på bra humör igår!
Väl hemma så var jag rejält trött.....men ändå nöjd :)

#Yamaha

#onkologen

#fuckcancer

#bröstcancer

#R1