Idag var jag och utbytesstudenten på shopping. Jag behövde ett par klänningar eftersom jag pga cancerbehandlingen gått upp i vikt och ingen av mina gamla klänningar passar mig längre!
Och snart ska jag fira min försenade födelsedag och vill känna att jag har något på mig som passar min....barbamamma-kropp!

Kikade runt i alla tänkbara affärer.

Hittade en klänning i en finare butik....kostat 1290 kr och såldes för betydligt mindre.

Kunde inte låta att prova och jag kände mig riktigt kvinnlig och fin i den. Bär ju sälllan protes pga såret är så illa sytt så jag fick en scarfs och lägga där så jag kunde se hur klänningen såg ut med två bröst   
Dock är det inte så mycket rörelseyta i den när man har den på sig. Men jag köpte den. Följde med ett tunt skärp också.

Sen in i nästa butik där jag hittade en kofta som jag föll för och bara ville köpa....så det gjorde jag. Den passade bra till klänningen.

Sen var det smycken. Hittade 2 halsband. Ett kortare och ett längre. Båda passade till klänningen så jag köpte båda två. 100 kr för båda halsbanden.

Kom till den sista affären och DÄR såg jag en klänning jag kände kunde vara något för mig till min fest.
Blå med tyg i flera lager. Den till höger på bilden.
Provade den, stoppade en scarfs där protesen ska sitta även här för att få rätt fall på klänningen.
Och bestämde mig på stående fot för mig själv att detta är den kklänning jag ska ha på kalaset. Lagom röreslevidd med tanke på att vi ska ha en del lekar också på festen/kalaset   
Den inköpta koftan passade även till denna klänningen och så gjorde även det ena halsbandet.

Lyckad shoppingdag.  

Sovit illa inatt för jag hade ångest.

Imorse så skjutsade maken vår utbytesstudent till stationen då hon ska besöka vår huvudstad i helgen!

När han kom hem så låg jag och halvsov i dubbelsängen....då kommer han in o lägger sig MITT I SÄNGEN!!
Dessutom buffar han på mig för att få bättre plats!? Mummel, mummel....

Då får ju inte jag plats längre....trots jag är sååååå smal och mager nuförtiden (NOT) så jag får kliva upp!

Men inte mycket och göra sådär på morgonkvisten ju.

Efter nån timme så tycker jag att maken drömt klart så jag väcker honom, schasar ut honom  och tar själv plats i sängen ihop med min lymfpress :D

Det är väl konstigt vad saker kan sitta i en.

När vi hade vår utbytesstudent från Thailand så skulle hon för första gången i sitt liv smaka en svensk chokladbit och det var från just asken Paradis.

Hon valde den där vita i mitten.....minns inte namnet.....tog en pytteliten bit och sträckte sen fram den till oss och frågade "ska det se ut så här"???

Men ööörk....en fluga inbäddad i chokladen.  

Jag kontaktade bolaget och fick skicka in hela lådan inkl flug-chokladen. Fick som "plåster på såren" 200 kr i checkar att handla choklad för.....hmm....

Vad var det då för fluga då?

Jo enligt dem var det en kakaofluga som INTE ska följa med. (Nehe, ska den inte....:O)

Jag frågade om den var farlig att äta? Tja det visste de inte om den var!

Och än idag kan jag som inte ens bet i den där chokladen inte äta just den där vita biten i PARADIS-asken.

Magen vänder sig rätt direkt när jag ser den.

Min katt är van att komma och gå som HAN vill. Han använder oss alla som automatiska dörr och fönster-öppnare  

Men ibland måste han också gå till veterinär och denna dag var det dags för vaccinering.
Han sprang runt till alla i hela familjen redan tidigt på morgonen för att få någon att släppa ut honom. Men det hände liksom ingenting hos de där automatiska dörr o fönsteröppnarna!   

Men så äntligen så kom alla upp och då fick han koppel på sig!! KOPPEL?!
Det var då rakt inte populärt hos denne mannen

Ut ur huset men han fick inte gå dit han ville utan fick följa med utbytesstudenten till bilen. Detta var hemskt och han försökte göra sig så tung som möjligt.

Men han kom till veterinären, fick sin spruta, var tålmodig nrä vi väl var där.
Och hemma igen så störtade han ut ur bilen.....

Säger bara det.....FUCK CANCER!!

Min hand....mina söners händer....mina brorsbarns händer....makens hand....utbytesstudentens hand.....  

Pratade med läkaren igår och det visar sig att min strålskadade lunga inte är så intresserad av att läka som läkaren (och även jag) tänkt att den skulle gjort vid det här laget.

Så istället för att trappa ut kortisonet som det var tänkt så sänks det bara med pyttelite. Och så blir det en vecka framåt och så får lungröntgen i nästa vecka visa hur det står till.

Antibiotikan får vara kvar.

Var på nåt såntdär KBT-grej igår. Är mycket misstänksam mot sådant men jag ger det en chans och se vad som händer. Vet ju att jag har cancerdiagnos och vet allt jag gått igenom men är det verkligen MIG det gäller??
Konstig känsla att veta det faktamässigt men att inte kunna ta in det i själen   

Min make och vår utbytesstudent har börjat på en buggkurs. Hade också velat följa med men det lär inte gå så länge jag har nervsmärtor i fötterna och lufsar runt med rollator.....men en dag så....kanske! Men jag blir glad över att se hur de kämpar med sina steg hahahaha

Kom hem från sjukhuset dagen innan julafton.

Då var det fullt ös, skinka i ugnen, klappar som skulle fram, blommor att vattna, tvätt o tvätta mat plockas upp ur frysen....puh!

Fast det gick rätt fort måste jag medge   

På julafton firade vi med att ha det lugnt o skönt o sitta under korkeken o lukta på blommorna!
Eftersom 2 av mina söner jobbade den dagen så beslutade vi oss för att ha "vår" julafton på juldagen.

Men vi som inte jobbade åt lutfisk på julafton......japp, jag gillar verkligen lutfisk :)

På juldagen, dvs vår julafton, så kom de äldsta sönerna hem. Vi åt julbord, öppnade julklappar och spelade spel!
Hade en riktigt trevlig julafton.....
och inte att glömma....vi spelade även julklappsspelet.....första gången för vår student att prova på det! :)

Många goa skratt....och det är det viktigaste känner jag! Glädje behöver vi alla  

Vår förra utbytesstudent kommer ifrån Thailand och vi har förstått och fått veta att det där med att göra V-tecknet med fingrarna gör de i princip på alla foto så vi beslöt oss för att ställa upp på detta och skicka foto till henne i Thailand.   

Och sen fick jag alla ungdomar att sätta sig ner framför granen men jag vet inte om jag lyckades få så bra bild så att jag satsar på att förstora den....hahaha.....men kul var det :)

Fryser emellanåt rätt mycket om mina fötter.

Har dessutom problem med känseln i dem så jag behöver ha lite tjockt under så jag inte känner när jag trampar på mattkanter eller en sladd eller ett skosnöre för DÅ gör det megaont i fotsulorna!
Tappar dessutom mycket skinn nu under fötterna och runt tårna. Ser inte klokt ut   

Men jag fick en gåva i form av ett par nya rosa och fluffiga sockar. Eller kan man kalla det fluffiga knästrumpor?  

Väldigt sköna att ha på fötterna när jag ändå bara är inne och hasar omkring här.

Min enögda piratkatt tittade länge och misstänksamt mot dem men efter ha luktat på dom så blev de uppenbart godkända för han la sig ner och somnade igen.  

Igår kom min utbytesstudent hit igen efter ha varit utackorderad hos min son då hon var så förkyld och jag är infektionskänslig.
Dock är hon fortfarande lite snuvig men jag hoppas det värsta ska vara över nu.

Mina biverkningar är inte över än. Ont i kroppen men ändå mindre smärta nu. Fötter o fingertoppar är inte så roliga, näsan har börjat droppa, svamp i vissa hudveck och ögonen är torra så det känns som att hornhinnan skrynklar sig.