Mått så kasst idag av nervositet men nu när jag varit hos gynekologen så släppte det.
Den där knutan i livmodern har inte växt och som hon kan se så verkar det mer vara ett myom än cancer.

Ska på ny kontroll igen om ett par månader.

Så jag blev så himla glad och lättad!

Passade på att shoppa ägg från frigående hönor som äter bra mat och ingen genmanipulerat foder. Hönorna mår bra och jag gillar glada hönor  
Tjejen som sålde hade även vaktelägg så varför inte. Jag köpte sådana med.

Fast de lär ju inte passa i äggkokaren     

Strålande sol idag men jag håller mig i skuggan. Inte för att jag ogillar solen men för att jag inte bör vistas i solen sedan jag blev strålad. Och ska jag vara i solen ska delar av mig vara täckt med ex blus eller tröja.

Här ser du vaktelägg och i mitten ligger ett normalstort "vanligt" ägg:

Idag har jag varit med om att bidra med min del till en kalender för år 2016.

Kalendern innehåller bilder på enbart kvinnor som är bröstcancer-drabbade.

Det är en kalender vars intäkter kommer att gå till Lunds Universitet forskning för bröstcancer (Stina Oredssons team).

Alla involverade har arbetat ideellt med detta. Och mitt bidrag var att ställa upp som modell vilket för mig var vansinnigt roligt!

Dagen var helt ljuvligt och rolig med massa underbara skratt. Alla var så glad och positiva!

Började med att maken skjutsade mig till Salong Annika i Åkarp där jag blev friserad och även sminkad av en av tjejerna som hette Jacqueline och Michaela.
När jag började få håret kammat så tyckte jag plötsligt att jag såg ut som min mamma! VA? Nu helt plötsligt såg jag ut som henne  .

Förstår inte hur jag kan vara lik henne....kanske kan bero på släktskap!!????  

Men när jag var färdigfriserad och sminkad kände jag igen mig själv igen mer och mer.

Sen bar det iväg till Limhamn för att få bli klädd i de kläder jag skulle fotograferas i(de kom från Kvinnligt Under i Åkarp).
För min del var det en tankini(premiär för en sådan på min kropp), en sarong och ett par supersköna trosor under.

Blev fotograferad av en som hette Åsa Siller som verkligen visste vad hon gjorde...."ner med hakan", "titta på mig", "sänk blicken", "öppna munnen", "slappna av".
det där sista var det svåraste för jag blev ju full i skratt när jag skulle posera. Att le och sen öppna munnen LITE är inte heller de enklaste....prova gärna själv!

Sen när jag fick se bilderna så blev jag verkligen paff!!!! Var det verkligen jag!???? Wow, jag blev mållös och grymt imponerad av fotografen. Ja....jag blev imponerad över mig själv också om man nu får bli det i detta land!

Och vi hade alla tur med vädret så inget smink och inga frisyrer blev förstörda
 

På väg in i salongen för sminkning och frisering :)

 
Så här blev det.....
    
Så här såg det ut när man skulle fotograferas.

 
Testade att fotograferas innan det blev de "riktiga" bilderna.

Upp imorse och blev hämtad ihop med make och min rollator. De som hämtade upp oss var ett par vänner och deras lille 4-åriga son.

Sen bar det iväg till Danmark med tåg och med båt.

Hade tur med vädret då solen var framme den mesta av tiden.
....kan nog räknas som lite av en sommardag idag.  

Åt god mat (mycket mat) på en restaurang och jag var imponerad av den maten. Jag valde lax. Sen var det glass.....fick äta hur mycket man ville.
För att vi skulle få plats med mer glass så valde vi att gå en runda och sedan komma tillbaka för att äta glassen i stora lass.   

Det var mycket svenskar som var över i Danmark så det var mycket köer till båten osv.

Men jag lyckades se 3 danskar som gick runt och pussade och klappade med sakta och smekande rörelser på folk. Kvinnor som män.   
De flesta var positiva till detta utom en svensk man som fnyste något om Pride-festival.
Det är nog den minsta pridefestival jag isåfall sett

Den lille sonen var ett yrväder men satt gärna på min rollator. När vi åkte båten hem så satt han och jag ute på däck och kollade på allt. Måste sett lite kul ut där vi satt på våra rumpor och kollade in allt och pratade om allt. Slutade med att en familj till med små barn satte sig hos oss

 
3 danskar ute på vift med sina amor-bågar
 

Yrvädret

 
På båten uppe på däck :)

Nu gav vi oss iväg och skulle utöva en sport. Vet inte ens om det är en sport men det verkade bli en tävlingssport vad gäller de ungdomar som var med :)
Vi skulle alltså cykla dressin!

Packade väskan med fika och hämtade upp söner och en kompis till dem.....sen bar det iväg.

Fick nyckel och låste upp de dressiner vi skulle använda oss av. Fick instruktioner och även diplom!
Oh, det måste jag nog rama in :D

Fick vända dressinerna för att vi skulle kunna cykla åt rätt håll. De verkade rätt så tunga tyckte jag iaf när jag såg hur de kämpade med att vända dem....en efter en........utom jag då....jag tillhörde ju hejjaklacken.

Packade upp grejorna på dressinerna och så skulle vi iväg. Började rätt bra de första 100 metrarna och sen så stack 2 dressiner med 4 pojkar på iväg en rätt hög fart (jag tyckte det var hög fart).
Dock var det just här jag såg fram emot en stilla njutningsfull dressintur. Detta höll tydligen inte maken med om för han ökade tempot han också och ville komma ikapp de andra killarna.

Då blev jag lite imponerad. Så pass så jag också ville prova på att cykla.

Men då kom vi inte framåt så snabbt kan jag lugnt säga....men oupps så kom en liten nedförsbacke men de räckte för att jag skulle få upp en väldig fart.
Kände att det skakade i tramporna vilket mina fötter inte gillade alls så jag satte upp dem på en av pinnarna på dressinen och så åkte vi i härlig fart.....wrrooooom.....eller kanske det sa svisch.....  

Plötsligt började maken skrika "BROMSA"!!!!
Va? Finns det broms också ???? Bromsa nu??? Nu när jag fått upp farten???
Näää...nu vill jag luta mig framåt och få ännu mer fart......känna vinden i den lilla kalufs jag har sedan cellgifterna mot cancern.

Jag letade och letade men hittade ingen broms....tittade framåt....o såg att vi hunnit ikapp se andra....o det såg också det och fick öka på farten så vi inte skulle krocka.
Men maken fick peka på bromsen så jag såg den...knasigt ställe och sätta en broms på....  
Och den fick jag ställa mig på för att nåt skulle hända tydligen.

Så kom vi fram till slutstationen, klev av och gick bort till en stenbro som byggdes 1818. På den tiden behövdes det sparas på virke så träbroar skulle man inte bygga så många utan istället satsa på stenbroar. Dock var sten väldigt dyrt.
Allt detta stod på en info-tavla vid bron.

Sen var det att bege sig tillbaka och det cyklades på rejält då med.

Visar min make vart han ska cykla så han inte kommer vilse på spåret

Här försöker en sitta bak-och-fram på en dressin.

 
Och här pep alla "ungarna" iväg i snabb takt.
   

Kära broder.....jag fångar dig om du hoppar!!!

Och de fick minsann klättra tillbaka för att få fika kakor och bullar

Igår var jag och åkte helikopter. Det har jag velat göra i många år men aldrig blivit klar att göra det. Så när jag fylllde år och mina söner frågade vad jag önskade så sa jag en upplevelse.
Och då blev det denna helikoptertur.

Jag vägde minst så jag fick sitta bredvid piloten. Då såg man ju klart bäst också.
Vi var 4 stycken i helkoptern.
På med hörlurar och mic och sen for vi iväg. När man pratade i microfonen så hörde man sig själv vääääldigt tydligt....så tydligt så först trodde jag att det var fel på min mic.  

Ca 450 meter upp i luften.  Lagom för att kunna se både det ena och det andra. Flög över Bara, hela Malmö och sen tillbaka igen. Att flyga i flygplan har jag gjort och allt är så pyttelitet och sen är man ovanför molnen och flyger. Här fick man se så mycket mer. Vädret var perfekt.
Tittade jag uppåt kunde man se proppellern genom ett fönster.

Vad många hem som har swimmingpooler i Malmö    

När jag firade min födelsedag några månader försent (kunde inte när jag fyllde för då var jag för sjuk i min cancerbehandling) så fick jag många fina gåvor (och glädje) men en av dessa var en upplevelse av min väninna.  
Jag skulle få uppleva hennes stad som är Lund!

Då jag bara sett Lund mitt i vintern då jag bodde på patienthotellet under strålningsperioden så såg jag fram emot denna upplevelse.

Så idag strosade vi runt på Botaniska trädgården och jag njöt av alla färger och blomster. Min väninna hade tagit med sig fika som vi åt (kladdkaka är gott)!  
Vilken skillnad på Botaniska nu och i vintras.

Vi satt och bara njöt en lång stund av att bara vara där.

När vi kände oss klara där så gick vi mot Kulturen i Lund.   
Måste medge att jag alltid gillat kullersten men när man går med rollator så kan jag lova att den studsar lite som den vill.  
Vi hamnade på kulturkrogen där vi åt mat. Jag valde vegetariskt som var supergott.

Minns tyvärr inte vad maträtten hette.

Gick sen in på Kulturen där vi fick vara med om en tidsresa och det spelades upp olika scener.
Vi fick även sjunga med i någon låt om nån mat...aldrig hört låten förr.
Men det var både trevligt och roligt!

Vi besökte även domkyrkan där vi båda sjöng en snutt (lät superbra i kyrkan ju) och sedan tände vi ljus för några speciella personer som vi saknar. Kikade även ner i kryptan.

Så vart det fika igen......mums!
Avslutade med att gå runt och kika i butiker!
En kul och lyckad upplevelse!  

Skulle kolla vädret en kväll med nån såndär väder-app.
Tänkte denna verkade vara ok så jag startade den och då får jag veta att mina ben befinner sig i San Fransisco!!!

Utan min vetskap har de packat och tagit flyget dit!

Synd inte resten av mig med fick vara med   ......fast jag hade nog hellre åkt till Australien igen   

Tog min varannandags-promenad imorse. Blir ibland att varannan dag blir överhoppad men jag försöker iaf gå varannan morgon. Lufsade runt i området en halvtimme. Lyssnade på fågelkvitter!
Rätt skönt att gå en runda på morgonen innan det är en massa väsen på folk.
Man träffar nästan bara på en och annan hundägare som promenerar med sina jyckar.

Jag försöker också gå utan rollator dessa morgnar för att träna mig. Är ju ingen som kan buffa till mig så jag har börjat stundom bli rätt bra balansmässigt.....men när jag går och ska vända mig om för att kolla något så är balansen ett minne blott.
Men träning ger färdighet.

När jag skulle gå över vägen i en korsning på gångbanan så kom en bil så fort och skulle svänga framför mig.....trots att föraren inte bara har gångbana framför sig utan har även lämna-företrädes-skylt också framför sig!
Det blev lite mycket för mig......bil i högre fart än den borde......jag halvvägs ut på vägen gående på gångbanan och så skulle jag försöka hoppa undan.
Detta gick ju såklart inte alls med mina ben och fötter så bilisten fick tvärnita och jag vinglade åt alla håll och kanter!!! Måste sett rätt dumt ut tänker jag nu i efterhand.
Dock ramlade jag inte.
Men innan jag hunnit samla ihop min kropp och mina tankar och allt man behöver samla ihop så hade den chauffören kört långt iväg. 

Hade jag kommit småjoggande med hörlurar på mig hade jag troligen blivit överkörd av bilisten!!!!!  

Nåja, lufsade hem och hann innanför dörren när regnet slog ner som en bomb ute.