Inlägg publicerade under kategorin FUCK CANCER

Av cija - 12 december 2015 13:13

Och så fick jag vara med på ett julbord.   
Jag som inte trodde jag ens skulle överleva cancern från början av den resan.  


Julbordet åt vi på en restaurangskola. Eleverna kämpar på bra och försöker göra sitt bästa. De ska ju lära sig här på skolan så när de gör fel har man lite överseende med det och de ska kunna lösa olika situationer. Lärarna finns dock alltid att tillgå om det behövs.


Maten var jättegod, dukningen fin och eleverna var duktiga.  

Mätta och belåtna var vi alla. Får nog ta och fundera på om jag ska börja med viktväktarna igen efter jul om det forsätter så här med all julmat :D

Jag känner stor tacksamhet att alla mina barn också kunde vara med.  


 


#julbordärgott
#restaurangskolanihässleholm
#Julbord2015


Av cija - 9 december 2015 14:28

Eftersom min kropp har ändrat sig sedan cancern så är det tyvärr så att det har inte mina kläder gjort.
Så min kroppsform och de kläder jag har är inte längre överens!! 
Och mina naglar flisar sig ungefär som när man hyvlar en ost.  
De är mjuka och de går sönder bit för bit.
Fingertopparna smärtar och jag ser ut som om jag är världens effektivaste nagelbitare trots jag inte biter på naglar.
Naglarna blir kortare och kortare så häromdagen kunde jag inte ta upp en peng jag tappade på golvet.
Man har mer nytta av naglarna än man tänker på.  

Jag kan inte ens klia mig när det kliar för naglarna är så korta och mjuka så det fungerar inte.
Får be om hjälp till såna avancerade saker.....mummel!!!  

Jag har försökt med nagelförstärkning, 7 day-lack och jag vet inte allt.
Cytostatikan har gått på dom hårdare än jag trodde att de skulle göra och antihormonerna gör dem ännu sämre.

Men jag gick in i en klädbutik och strosade runt för jag ville hitta något jag kan ha på mig i jul.
Något rött ville jag ha.....något rött och fint.
Hittade en ursöt blus som jag föll för. Riktigt julröd var den.  
Vad händer??
Jo, min nagel fastnar i den....och jag fick säga till i butiken att min nagel var orsak till att spetsen på blusen gick sönder! Skämdes en del.  
Ovanpå allt så var det den sista i den storleken...

Jag tog en runda till, hittade ett annat snyggt klädesplagg och var noga när jag skulle prova den.
Tar det väldigt försiktigt!
ÄNDÅ passar en annan nagel på att besluta sig för att flisa till sig just då....den bara delade sig!
Tja, återigen attackerade min ena nagel ett klädesplagg.
Dock inget alarmerande denna gången för det gick att åtgärda....men ändå.
Skämdes igen...över mina cyto-naglar!!!  

Tog på mig vantar och gick omkring och kollade kläder.
Hittade en blus som jag tänkte skulle fungera.
Provade den och köpte den! Blev inte riktigt julröd som jag hade tänkt mig men den visade sig matcha skjortan jag köpt till maken inför julbordet så det blir nog bra ändå.
Köpte även en skjorta till sonen.....den var mer julröd.

Kunde konstatera väldigt fort att jag lär dra revor i den rätt fort. Och det är inte så kul att behöva sitta med vantar på sig när man har den blusen!!!  

Så på vägen hem tar jag mig till en nagel-salong. Kliver in och ser väldigt vilsen ut misstänker jag.

Satt en annan kund i en av stolarna som hörde när jag berättade om cytostatikan och visade mina naglar. Då säger hon att hennes naglar var lika illa och då (10 år sedan) beslöt hon sig för att fixa sina via nagel-salonger och har gjort det sen dess.

Kan hon kan jag, tänkte jag. Och de hade tid direkt åt mig. Damen hade julnaglar och jag kände "varför inte"?!
Jag har ju liksom ingen koll på vad man kan välja!
JUL-naglar!!!! Har väl aldrig trott att jag någonsin i mitt liv skulle ha JUL-naglar!!!  

Tycker de blev lite långa men jag är ju numera van vid att ha så korta så det gjort ont i fingertopparna så detta
blev en väldig omställning.
Och eftersomjag är så öm i fingertopparna och runtom så var jag nog den pipigaste kunden de haft på ett bra tag.  

Morgonen efter så reagerade jag på en del saker.....jag fastande inte med naglarna i strumporna eller tröjan.
När jag skulle klia mig på armen så klarade jag det utan flisiga naglar. Jag hade inte så ont i fingertopparna.

Däremot är det väldigt ovant för mig att ha dessa naglar....fast alla säger att det är en vanesak.

 

Mina naglar när de började flisa sig och bli kortare och kortare då man fick fila och klippa dem längre och längre ner. Och bilden till höger.....mina jul-naglar


 

Inte den jag hade tänkt mig men helt ok för min del.


 

Den matchar makens skjorta.


#Cytostatikanaglar

#julnaglar

#fuckcancer

Av cija - 7 december 2015 18:58

Tog mig på egen hand, med bil, in till Kristianstad idag.   

Första gången på lääääänge (typ 1.5 år) som jag körde så långt....inte kört så långt innan sedan jag fick cancerdiagnosen.
Nervös var jag men det gick rätt hyffsat faktiskt. Lite stolt blev jag!  

Väl framme så insåg jag att det INTE var så lämpligt för mig att köra inne i centrum (för mycket gasa/bromsa) så jag beslöt mig för att parkera en bit utanför.
Man tänker ju på sina medmänniskor så de inte ska bli överkörda av mig!

Nehepp, där var det ju fullt.   
Kör vidare och närmar mig det där centrumet där alla vägar verkar ha enkelriktat åt alla håll!!  
Får så smått panik där och ser en skylt "Yllan"...ja men det namnet kände jag igen...där svängde jag in......hittar till slut en parkering och krånglar mig ur min bil.... glor mig omkring, ringer min make o säger "Jag vet inte var jag är".   


Han frågar om jag kört över en å.....
VA??? Vaddå Å???? Har inte sett nån Å!!!   

Han frågar om jag är vid arenan.....jag står som en fågelholk   och säger "här finns ingen arena, bara en ful grå byggnad i plåt och så är här en skorsten och så står det nog Bong därborta(som om han kunde se genom telefonen)!!
Han blir inte klok på var jag är och jag muttrar "och du säger att du har bott i Kristianstad och vet inte var Bong finns"!

 

Vi lägger på luren och jag beslutar mig för att gå så rak väg som möjligt! För säkerhets skull så tar jag ett par foto också för ifall jag går vilse så kan jag ju alltid fråga någon: -"känner du till var den byggnaden är"?! Supersmart att ha mobil med kamera så jag kan hitta tillbaka till min bil   


Går ner mot stan, jag och min rollator! Lyckas rulla rakt på ett litet järnvägsspår a la bebismodell. Där tog den rullningen slut och jag landade som en padda över rollatorn.  Förbannade både spår, mig själv o rollatorn en stund innan jag fnös och knatade vidare.

Jaha, där står ju "arena" på den där superfula gråa plåtbyggnaden....ok.....en liten bit bort så kom jag till en å och där skulle jag gå över.
Aha, där är den där å:n han pratade om.
Sen var det rakt.....rakt...och inga svängar....och däääär kom jag till det där rådhuset.   

Intalar mig att jag fått en perfekt lagom promenad!
In i rådhuset, fick en snygg namnlapp på mig och sätter mig och väntar.....och väntar....och väntar!   
Den jag ska träffa är upptagen med annan kund.
Till slut säger jag till i receptionen att jag tar en liten promenad och kollar in i skyltfönster och så får de ringa när hon är klar.De ringer efter nån halvtimme och jag går tillbaka!
Det visar sig att hon glömt att boka in mig.
Jaja, är det inte tandläkaren som glömmer mig så är det inne på rådhuset jag blir bortglömd!  
Men, jag fick iaf den hjälp jag önskade och jag hade inget som var "dödsviktigt" efteråt så det var lugnt för min del.

Tillbaka till bilen......rakt....rakt....rakt...., där ser jag den där fula byggnaden igen.....rätt väg....lyfte rollatorn över bebis-järnvägen och sen kom nästa problem:
VAR STÄLLDE JAG BILEN????? Nu var det dessutom lite mörkt ute vilket det INTE var när jag parkerade!!!  

Parkeringen är ju stor.....
Rad upp och rad ner och så står jag där och ser en vacker gullig bil som är MIN.....men på andra sidan diket!!!
VA?
Puttar både mig och rollatorn ner i det lilla diket och upp igen på andra sidan...jag SKA till min bil NU!   


In med rollator....sätter mig i bilen och ringer maken. Stolt berättar jag att allt gått bra och jag hittade bilen utan problem (där lät han lite konstig ett tag) och att den där grå fula plåtbyggnaden är arenan han pratade om (där satte han nog tänderna i halsen för jag fick veta att den var ju faktiskt nyrenoverad.....jaha?, sa jag....kunde de inte gjort den snyggare då?)


Kör hem i värsta trafiken men kommer hem helskinnad och väldigt trött.   



 

En av mina bilder

 

 

#fuckcancer
#parkera

#rådhusetikristianstad

#parkeringsproblem

#Yllanikristianstad

Av cija - 3 december 2015 21:07

Sen ett tag tillbaka har jag fått problem med andningen.

Blir andfådd vid minsta lilla jag gör och har svårt att dra in andan ordentligt.


Känns lite som när jag hade strålningsskadan, propparna och även hur det känns vid lunginflammation.

Lunginflammation har jag inte för jag har ingen infektion. Proppar kan jag få men de borde vara obefintligt eftersom jag går på Waran. Vad återstår då? Jo, tumörer eller strålningsskadan som blivit permanent och nu ger sig till känna.
Någon sa att man kan bli andfådd om man har dåligt blodvärde så det ska jag jaga rätt på en läkare så jag kan få det provet taget.

Men jag försöker tänka att det kanske är något helt annat. Kanske är det min medicin som ska ändras? Behöver ju inte alls vara det värsta tänkbara som i detta fallet då skulle vara cancer.


Har fått tid till lungröntgen redan nu på tisdag så får jag se vad det visar....om det visar något alls.
Jag hatar detta med cancer......man får på något vis aldrig något riktigt andrum!  


#FUCKCANCER

 

 

Av cija - 22 november 2015 12:48

När man är frisk så tar man för givet att man kan göra en massa snö-ting som snölykta, snöängel, snögubbar osv i snön!  
Men nu har jag varit grymt sjuk en längre tid och är fortfarande inte helt frisk och plötsligt är inte saker och ting så självklara för mig längre!  

 

Att se snön falla igårkväll var underbart, att kunna gå ut i trädgården, lägga mig i snön och göra en julängel!! Struntade fullständigt i att jag är vuxen för jag ville göra en ängel!
Känslan att kunna göra det efter allt som varit i min kropp är underbar.  

Att sen sonen fick baxa upp mamman efteråt är en annan sak......men julängeln fick jag till som ni ser på bilden.

 

Morgonen efter så skulle jag öppna ytterdörren men det gick knappt för det var så mycket snö.

Mina ögon bara öppnades och jag blev helt ifrån mig. Rotade fram vinterkläder i ett nafs, väckte hela familjen och så for jag ut.   
Pulsade fram i snön, ramlade emellanåt då balansen är kass, upp igen och kämpade mig framåt i 30 cm hög snö.
Var ute och hängde ut lite fågelmat till de små liven som också vill ha mat i sina magar!

Sen la jag mig ner och bara njöt en stund. Kände snöflingorna komma ner på mig.   

Ropade på maken om han kunde hjälpa mig upp men nix det ville han inte.
Så det tog sin tid att komma upp och jag stöp ner ett par gånger till innan jag kom upp på benen. Bra kvinna reder sig själv ... hahaha

  

 

 
Min snö-ängel på kvällen

 

 

#snö

#snöängel

#julängel
#fuckcancer

#underbartattfåupplevasnö

Av cija - 19 november 2015 14:50

Satte igång och bakade lite lussebullar idag. Brukar baka en 100 stycken men har inte längre den ork jag en gång hade så i år får det bli lite färre men dock hembakade ändå   


DET uppskattades riktigt ordentligt av familjens katt. Han förvandlades på något vis till en hök där han hade full koll på allt som händer i köket när det gäller bakning av lussebullar!!   


När de var klara skulle man kunna tro att han aldrig hade sett en lussebulle förr för han skulle ha den första. Så i den stunden verkade han förvandlas till en gam istället för en hök...hahaha

Dock var den för varm så han fick vackert vänta.
Då lägger han sig ner på golvet....över tröskeln....och tittar knappt på mig.....ser allmänt lidande ut! Är det något djur som kan se liiiiidande ut när de vill ha något så verkar det uppenbart vara katter!  

 

Slutar med att jag får sätta mig bredvid honom o mata honom med lussebulle så han ska bli go och glad igen  


 
Lussebullar och en till bara katten   

  
Här fick jag ge honom. Försökte ta en bra bild men det fungerade inte men här fick jag en med hans tunga ute en bit (kolla noga så ser du den).
Var ju inte så mycket lönt att ta en bild när han tuggade i sig lussebullen i ett nafs.  

 

#lussebullar
#katt

#kattsomälskarlussebullar

#cancer

#katterärunderbara


 

Av cija - 18 november 2015 16:00

Idag var det 2 besök på sjukhuset.
Först ett hos en terapeut och sedan var det ultraljud av bröstet jag har kvar.


Kom dit och fick veta att det skulle vara mammografi med. Jahapp, av med kläder på ovankroppen för att bli tillplattad!  


Det gjorde vansinnigt ont!!! Så ont så jag höll på att svimma när jag stod där.....fastklämd!!

Mådde illa och trodde jag skulle spy.  


Så släpptes jag loss.....

Varken jag eller sköterskan fattade vad de var som gjorde så ont förrän jag tog med handen där jag fick så ont......min SUBKUTANA VENPORT!!!! Japp, det var den som kom i kläm! Inte undra på att det gjorde vansinnigt ont!!!   


Det sitter ju precis ovanför bröstet så den drogs liksom med.

Bilden nedan är ifrån häftet man får med sig när man får porten men där kan du se ungeför var den sitter innanför huden.
Men resultatet av undersökningen var bra.   
På den platta sidan kunde läkaren se ett stort område med blodansamling. Detta är inte så vanligt (är jag förvånad?) och kommer troligen inte heller att läka utan först när det blir operation får de försöka få bort det.

Det verkar ha bestämt sig för att stanna och gegga till sig i min brösthåla.  


Men inga tumörer eller andra elakheter fanns där....iallfall inte just nu!


 


#subkutanvenport

#fuckcancer

#bröstcancer

#mammografi





Av cija - 18 november 2015 14:35

Yoga!

Det låter trevligt med yoga.
Jag har gått på en form av yoga som heter Hatha-yoga förr men det var så många år sedan.

Nu fick jag nys om denna yoga....lite kundaliniyoga men med stuk av mediyoga.

Detta är via www.andningifokus.se

Nu har jag gått den 10 gånger och jag kommer att fortsätta gå där några extra gånger nu men även nästa termin.

Det har i princip tagit alla dessa gånger för mig att få någorlunda kläm på det hela.  


De första gångerna när jag skulle ligga stilla var en stor bedrift för mig!
Det kröp i kroppen och smärtor både fanns (och finns fortfarande)
Rastlös så det skrek i hela mig! Hade lust att snurra runt på den där lille platsen jag hade för mig själv.
Då hade jag även en enorm ömhet runt hela överkroppen efter all behandling. Denna har ju
läkt en hel del så de smärtorna är inte så kraftiga längre.

Så hörde man ledaren (som är en jättebra ledare) säga något om att hålla andan...håll...håll...håll....andas ut sakta genom näsan.
Jaha? Det gick inte alls nåt vidare. Jag fick knappt in någon luft och ut kom den genom munnen som ett flås lika fort som jag andades in.
Dessutom kändes det som om hela min kropp fick syrebrist så jag var tvungen att andas några gånger extra och då var det inga stora andetag precis!
Yr blev jag också! Tänkte att jag ska nog inte gå hit mer!  
Jag kommer nog att dö av allt detta. Min andning....gäspade gjorde jag en hel del....var som om jag inte fick in luft i kroppen som jag behövde. Flämtade och kippade efter luft emellanåt.

Jag suckade, pustade och tänkte "vad ÄR det jag gett mig in på egentligen"
Försökte kolla klockan så mycket jag kunde för att räkna ner minuterna tills det var slut.
Och så skulle jag ha koll på "tredje ögat"!!! Tredje ögat????  
Höll på o bli helt skelögd när jag skulle leta upp det där ögat! Ska finnas i pannan någonstans....   
Och så kom det där med mantra!!!  
Va???? Ska jag upprepa samma obegripliga ord i ett svep med.......är det dolda kameran?
Tittade mig omkring....man kan ju aldrig vara säker! Men alla andra satt rätt coolt och upprepade det där mantrat medans jag hade fullt sjå att ta in andetag som dessutom skulle räcka till att säga det där mantrat. Fick ju dra in andan flera gången för att ha luft att ljuda klart!
När man andades in så skulle man tänka ett ord och vid utandning var det ett annat ord.
Jaha??? Jag hade fullt sjå att klara av att ens andas hyffsat.  

Vi blev uppmanade att "lägga tankar åt sidan" och jag tänkte var ska jag läggga dem. Har ju tankar som far som pilar genom skallen och som jag funderar på och det blev mest bara mer kaos för att hålla igång med tankar och upprepa mantra....det blev för mycket!

Och så sträcker ni på er ända från tårna uppmanades det.....ajajaj, där fick jag kramp i dom....ändå ut i tårna.
Ja.....sådär var det för mig de första gångerna i yogan.  

Nu har jag gått mina 10 gånger och nu är det lite annorlunda för mig! Det är inte så att all förändring kom direkt utan det skedde gradvis.

Jag kan ligga stilla och vara mer avslappnad. Har fortfarande ont vid inandning och det
beror på att ärret är så illa sytt. Men smärtan runt revbenen som jag hade innan har mestadels läkt.

Att andas ut sakta har jag blivit lite bättre på men ack så mycket koncentration det behövs....för inte nog med att man ska andas ut....det ska ju dessutom ske sakta!

Kolla klockan gör jag nån enstaka gång men för det mesta så glömmer jag bort tiden.

Tredje ögat! Ja jag är inte skelögd än men nu har jag mer förstått vad det menas med det med tredje ögat!

Mantra, ja dessa upprepar även jag. Misslyckas ibland men det går bättre och bättre. Minnet är ju inte så bra så jag får ha en liten hjälplapp framför mig och det är bra för där är det stora bokstäver så jag kan se även utan glasögonen.   

Lägga tankarna åt sidan. Nja där är jag kanske inte riktigt än men jag är inte fullt så flaxig i tankarna längre när jag är på yogan som jag var ibörjan.

Sträcka på mig....jajamensan...ajajaj, där kom krampen! Den är jag inte av med än!

Men nu tycker jag det är kul att gå dit och jag känner att det ger mig något vilket jag absolut inte kände ibörjan även om jag försökte intala mig ibörjan att det gav mig något.


#YOGA
#andningifokus


Presentation

Fråga mig

6 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8 9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2016
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Translate

Besöksstatistik


Skapa flashcards