Jag arbetar 25% på mitt jobb. Stormtrivs!

Var grymt jobbigt när jag började men det har blivit bra och jag var till slut pigg och alert (så alert man nu kan bli med tanke på att cellgifter och mediciner gör sitt med ens hjärna).

Så jag tänkte att det skulle inte bli så avancerat att börja röra mig upp mot 50%.
Jag var förutseende och beslöt mig med Fk att arbetsträna upp mot 50% innan jag släpper sjukskrivningen.

Sagt och gjort.

Började med att göra en tabbe. Kände mig så pigg och på hugget så jag la på alldeles för mycket tid
redan första veckan....men jag kände mig ju så grymt pigg!
DÄR falerade det. Jag blev yr, blek och mådde verkligen inte bra i mitten av veckan.
Klarade inte alla de timmar jag satt för mig att klara. T.o.m på jobbet sa de att jag såg blek ut.

Minns inte hur jag kom hem den där dagen då det brakade. Men jag vaknade när jag slog huvudet i bordet. Då hade jag somnat på datorn.
Masade mig in i sängen och vaknade 2 timmar senare. Visste inte om det var morgon eller kväll eller helg eller
vardag!
Helt förvirrad! Fortfarande blek, orkeslös och yr.

Blev lite deppig över detta! Varför gick nu inte detta så bra som jag på något vis hade tänkt och trott att det skulle göra?

Men nu vet jag att jag gav mig på det lite väl mycket direkt istället för att ta det sakta!

Det är ju faktiskt lika mycket jag ska upp som jag redan jobbar och med tanke på allt kroppen vart igenom
med behandlingar och alla biverkningar så är det förståeligt att det tar sin tid......
Ja, så säger kurator och alla andra men inte jag!! Men nu ska jag försöka få min hjärna att inse detta så jag kan ta det lugnt.

Så denna vecka som är nu har jag försökt vara mer restriktiv med tiderna.
Men somnat som en klubbad oxe när jag kommit hem.

Idag skulle jag arbetsträna och det gjorde jag men fick gå hem lite innan jag hade tänkt för jag kände att nu rasar det snart.

Men jag gick efter 2.5 timme, satte mig i bilen och funderade på var jag skulle köra!
Kom hem, bytte bil och körde in min egen bil till verkstaden. Sen blev jag hämtat av ena sonen och kom hem.

Helt slut!
Satt som paralyserad i soffan!
Vet att sonen körde härifrån men minns inte ens om jag sa hejdå!  

När nästa son kom hem och pratade med mig var jag osäker på om han pratade, om jag hörde, vad jag hörde....var som om jag inte tog till mig vad han sa....för denna trötthet!!

Man skulle kunna tro att jag är på väg in i en depression men där har jag varit förut så jag vet att detta inte är det utan det är ren och skär trötthet! 

Imorgon ska jag jobba men ska försöka hålla på arbetstiden och inte fortsätta med arbetsträning. Annars lär väl kroppen bete sig knäppt igen!  

Verkar inte finnas någon genväg att komma upp till 50%....så jag får väl ta det sakta dåååååå!

#Trötthet

#Arbetsträningärhårdträning

#bilenpåverkstaden

#älskarmittjobb

Jobbade idag och efter arbetstiden var slut så var jag kvar i 30 minuter på arbetsträning.
Tog ut mig alldeles för mycket förra veckan så jag får på något vis försöka börja om från början igen!  

Jag tyckte att jag hade sån energi och att allt flöt och tänkte att det skulle vara en baggis att arbetsträna upp mig till 50%.

Jag gillar verkligen mitt jobb och vill vara där! Och så bara blev jag yr och blek istället....slutade med att jag stenhårt fick hålla mina arbetstider i fredags och igår för att inte må sämre.

Idag när jag kom hem efter jobbet så somnade jag vid bordet, slog skallen i bordskivan så jag vakna till, masade mig in i sängen och bara somnade......i TVÅ timmar!!!  

Sen tvingade jag mig upp för att laga mat till mig och sonen. Och så fick maken sin mat när han kom hem från jobbet.

Det blev att laga ärtbiffar idag. Sonen tyckte de såg helläskiga ut!   

Och visst ser de lite "giftiga" ut. Men de var faktiskt jättegoda, inte torra vilket jag trodde de skulle vara.
Vi skulle ha hemmagjord potatismos till det men jag blev vansinnigt sugen på pulvermos så det fick bli det istället!
Längesedan jag åt det då vi normalt alltid gör vår egen potatismos!

På kvällen var det yoga och där somnade jag till när vi låg i vila!

Har varit hos bilmekanikern med min bil. De har fotograferat bilen och alla låsen. Nu ska de göra en beräkning på vad det kommer att kosta!

Jag illvägrar få bilen inlöst och detta har han som tog emot anmälan skrivit i papprena med. Jag gillar min bil och hon har inte körts så mycket trots hon är 20 år gammal.

#bilmekanikern
#ärtbiffar
#middagsmat
#yogaärskönt
#arbetsträning

Fick skjuts till jobbet idag. Har ju ingen bil att ragga runt med tack-vare de äckliga lössen i Kristianstad som förstörde den!  

Efter jobbet så traskade jag ner till stan, gick lite i butiker men hittade inget av intresse.
Postade brevet till onkogenetiska mottagningen. Det var mer information de behövde om släkten! Tar sin tid att få ihop det där släktträdet för att se om min cancer är ärftlig.

Väl på vårdcentralen så slutade det med att det skickas en remiss till sväljröntgen. Och för min höft så blir det en kortison-spruta till.

Att det ogärna ges när man har waran var för blödningsrisken är så mycket större. Men jag hade waran förra gången jag fick det och det blödde inget.
Men den läkaren som gav mig sprutan då....ja hon har slutat jobba där  

Så det blir en annan läkare som kommer att ge mig den.....och jag som är misstänksam mot alla som sticker en nål i mig! Nåja, det blir inte än för de hade inga tider.

Efter jag varit på vårdcentralen så gick jag till möte med BRO. Jag är medlem i Victoria-föreningen.

Fick gå lite tidigare så jag hann med bussen hem.
Nu blir det snart att hålla kväll  

Vill du stödja bröstcancerfonden?
Klicka då här:
http://www.bro.se/subpageB.asp?nodeid=72582

#Bröstcancer

#fuckcancer

#svalgproblem

#BRO

Åkte till Vårdcentralen idag för att få min venport spolad.
Detta ska ske var 12:e vecka enligt ordination från det sjukhus jag har fått porten insatt av.
Men det blev inte så.  
Sköterskan försökte sticka 3 gånger in i porten men misslyckades varje gång och hamnade vid sidan om.
Kom inget blod när hon drog tillbaka sprutan och när hon försökte skjuta in vätskan kom den liksom direkt in i kroppen vilket sved rejält!  

Till slut gav hon upp. Kan inte neka till att jag blev rätt lättad samtidigt som jag kände att det hade varit bra om det hade blivit gjort.
Hon ringde onkologen men de har fullt upp med att ta hand om andra cancerpatienter så de hade inte tid med mig.
Så är det ju tyvärr på flera sjukhus......ingen har liksom tid.   

Men vi beslöt att göra nytt försök om 2 veckor.

Sen var det jobbedags.

Först jobbade jag mina egna 25 % och sedan arbetstränade jag en stund eftersom jag nu håller på att ska försöka ta mig upp på 50%.
Hoppas fixa detta så jag kan vara tillbaka på jobbet på halvtid lagom till 1 mars. Sår så fram emot detta!  

Jag berättade om min port och besöket på vårdcentralen.
Det visade sig att en av sköterskorna på jobbet är en hejjare på venportar så jag tänkte att det lät bra att fråga om hon hade tid med mig. Hon kom i god tid till jobbet så hon hade tid med mig och min port!   

Det var lite knyckligt ibörjan men det fungerade och hon fick grepp om porten, berättade om hur hon gjorde för att få den att ligga rätt så hon kunde få nålen på plats.
Ska ta med mig denna infon till vårdcentralen om 12 veckor och så hoppas vi att det kan fixas av sköterskan där då.

Vad är då en venport?
Det är som en liten dosa (i mitt fall är den lila och heter Power Port) som är inopererad under huden och den tål att stickas i med nål många gånger.
En tunn plastslang är kopplad till dosan. Denna plastslangen opereras in i ett större blodkärl på halsen (man kan se slangen uppe vid min hals)  och den leds under huden till bröstkorgen, där venporten då finns.
Man kan se och känna dosan utanpå huden som en liten förhöjning. I mitt fall är där också 3 små"piggar" på venporten. Mitt i ska man då sätta nålen och det gäller att ta den långa nålen i mitt fall för annars når den inte fram till venporten!
En subkutan venport kan användas under lång tid, upp till flera år, och man kan leva som vanligt med den.

Jag känner inte av min och glömmer oftast att den sitter där.

Här är en bild på hur nålen sätts in. Hygien är viktigt så det är sterilt.

Så här ser nålen ut.

Här är den dagens nål ditsatt och det är där du ser det gula på bilden. En nål kan sitta i några dagar men man tar bort den efter varje behandling då det ändå är 3 veckor mellan när man fick cytostatika. Och Herceptin var också var 3e vecka.

   
Här sitter en nål på mig som jag får behandling genom.

Jag mådde verkligen inte bra när denna bilden togs. Kan knappt förstå att det verkligen är jag som är på bilden!  

Denna dagen avslutades med en välbehövlig yoga och det var toppen!  
Ute har det blåst massor, snudd på stormat och vi har t.o.m fått lite hagel.

#Fuckcancer

#cytostatika

#powerport

#subkutanvenport

#kundaliniyoga

Igår var det begravning av min väninna/arbetskamrat/f.d svägerska. Hon blev bara 56 år.

Hon hade verkligen fått kämpa så länge, fick bytt sina lungor, fick sin makes ena njure och till slut kom även cancer!
Trots allt detta hade hon en så enorm livsvilja och var positiv trots detta svåra hon fick gå igenom.
Jag träffade henne på scouterna och senare började vi jobba ihop. Jag gifte mig och det visade sig efter några år att hon hade känslor för min svåger. Vad gör man då? Jo man ser till att tussa ihop dom så fort man bara kan! Och det lyckades ju!  

Begravningen var väldigt fin med bildspel, lite fågelkvitter ur högtalarna innan begravningen började, mycket sång och mycket musik.  

Det var så hon hade önskat ha det och hennes make hade fixat så bra han bara kunde. Och det blev väldigt mycket personligt som påminde om just min väninna. Måste medge att det kändes bra att begravningen blev så personlig även om jag avskyr att hon avled.
Hon var tokig i fåglar och gillade fågelskådning.  

Att gå fram och ta adjö vid kistan var jobbigt men att se hennes make stänga bakluckan på bilen som körde iväg med hans fru gjorde också väldigt ont.   

Det var 160 personer som kom till minnesstunden efter begravningen.  Även där var de där små detaljerna med. Så som en liten prydnadsfågel bland blommorna, små änglar på bordsdekorationerna och även på tårtan var där fågel som dekoration.

Jag lägger inte ut bilder från begravningen för vill någon göra det vill jag att hennes make eller närmsta släkt själva gör detta.

Men jag vill iaf visa dekorationen som fanns på tårtorna!

#Fuckcancer
#pulmonellHypertension
#begravning
#fåglar

#fågelskådning

Har en väninna som jag har känt sedan jag var 14 år.
Vi har jobbat ihop, gått på sykurser ihop, sovit hos varandra, sjungit ihop i en kyrka.

Roligaste var när jag fick nys om att hon hade känslor för min dåvarande svåger och jag gjorde vad jag kunde för att puscha att det skulle bli dem.

Och lyckades.  

Hon var en person som aldrig rökt, aldrig snusat, varit mycket i naturen, varit hälsosam osv osv.
Men allt sånthär.....det skiter ju de flesta sjukdomar i. Och framförallt så struntar cancern i det.   

Nu är hon avliden och samtidigt som jag kan le inom mig när jag tänker på allt det vi gjort ihop så skär det ändå i mitt hjärta att hon skulle behöva gå igenom så mycket hon fick gå igenom vad gäller sjukdomar, vilka fruktansvärda smärtor hon hade och att hon har avlidit. 
R.I.P.....saknar dig och en dag ses vi igen   

#FUCKCANCER
#MissMyFriend

Jobbade idag. Fick till slut också tag på Försäkringskassan så nästa vecka hoppas jag det blir en planering för uppgång till halvtid.
Ser fram emot detta.

Just nu är jag fruktansvärt trött.  Har en hel del huvudvärk och yrsel. Känns som att jag gått igenom en cellgift-omgång med all den där tröttheten jag hade då.

Tog emot en utbytesstudent och det tog enormt på mina krafter då det var otroligt mycket negativitet från studentens sida gentemot mig och familjen.
Vi har dock haft samtal om detta och hon säger själv att hon betett sig gräsligt.
Kan bara hoppas att det blir bättre nu och att jag kan få tillbaka min energi och glädje igen!
Saknar den i massor!!!!
Har liksom ingen energi att laga mat, pyssla, baka och allt sånt som jag brukar göra.

Men jag piggna till lite ikväll när en kompis kom med fastlagsbullar. Att sockret på locket hade smält gjorde inget. Fastlagsbullen gick ner ändå!  

 

#Semlor
#utbytesstudent

Så var jag och jobbade idag. detta gick bra och för min del var det en rätt lugn stund på jobbet. Vissa dagar kan jag bli rent förvirrad så mycket där är för mig trots jag bara jobbar 2,5 timme/gång!
Men det är kul att det är lite blandat ändå!

Är så tacksam att jag har ett jobb att gå till!  
Efter jobbet så var det besök på vårdcentralen. Min andning vill inte riktigt som jag vill och fungerar inte riktigt som den borde.

Så jag fick göra en spirometri.
Detta i sin tur var knepigt för mig att utföra till 100% då ärret efter bröstcancern är så hårt sytt så jag kan inte ta in så djupa andetag som behövdes.
Men jag kämpade på så gott jag kunde. Både med näsklämma och utan näsklämma.
Fick 2 doser Bricanyl, vänta och sen testa igen.

Snacka om att jag blev yr i skallen av alla djupa andetag jag skulle ta.

Kom iaf fram till att jag INTE har astma och det kändes bra så långt.
Kom också fram till att jag bör använda Bricanyl då man kunde se att det förändrade lungkapaciteten (eller vad det nu kallades) till det bättre.

När jag sedan känner att nu känner jag mig rätt bra....DÅ ska jag kontakta dem och så görs en ny undersökning.

Ok, då gör jag väl det då

Har problem med min höft och fick kortison i den för 3 månader sedan. Det var underbart att slippa ha ont. Och så en dag, 29 december, kom all smärta i höften tillbaka på en och samma dygn.

Uppenbart är det så som sker när kortisonet slutar verka.
Jag tänkte boka ny tid till den ortopeden men redan nu sa sköterskan jag pratade med att just för att jag äter waran så är det mer restriktiva att ge kortison.

Ok, då får jag väl försöka stå ut ett halvår för sen ska waranet sättas ut.
Undra om jag orkar så länge. Dock är det läkaren som avgör vilket så om ett par veckor ska jag ringa och få en tid till henne. Idag hade de inte schemat klart än.

En sån här hade man om näsan så man inte skulle kunna andas genom näsan.

 
Och en sådan här apparat andades jag in genom.

#waran

#bricanyl

#andning

#spirometri

#näsklämma