Kom till onkologen och skulle sätta mig i väntrummet inför att jag ska ha min behandling.

Men tji fick jag för där satt 4 kvinnor redan OCH den ena av dessa STANK så mycket parfym så jag höll på att tuppa av!!  

Jag fick snabbt säga till sekreteraren att jag inte klarade av att sitta där så jag fick sitta i en korridor utanför onkologen! Och med tanke på att mina lungor dessutom är skadade för tillfället och min andning sämre än sämst så var det rätt solklart att jag inte kunde vara där.

Det gick inte att säga till den stinkande kvinnan heller för då hade man väl varit rasist!!!

Nej man får ju skylla sig själv att man inte tål parfymer i Sverige  
O även om man bett henne lämna väntrummet hade stanken suttit kvar ändå......så det blev ju jag som fick flytta!

Jag blev inkallad och personalen kunde konstatera efter varit ute i väntrummet att de måste upp med skyltar som visar att parfym ska undvikas!!!!

T.o.m de hade svårt att andas pga stanken!

Jag fick som tur var eget rum, kvinnan kom in i det gemensamma! PUH! Personalen hade ändå fått flytta på mig efter 2 minuter i det stora rummet om jag hamnat där med Stinky-kvinnan!

För mig är det logiskt....duschar jag och är fräsch behöver jag ingen parfym. Men hade jag aldrig duschat o skött min hygien hade jag kanske också öst stinkande parfym över mig?!
Eller näää, det hade jag inte gjort för då hade jag inte själv fått luft och dessutom vet jag hur vanligt det är med doftallergiker och framförallt på sjukhus!

Men en del människor tänker enbart på sig själva och struntar fullständigt i andra människor!!!

Kanske ska ta med en TVÅL nästa ggn jag ska dit o ser jag kvinnan så kan hon få den av mig  

Jaha, när man lär sig simma så får man ju prestera...o så får man järnmärket, simborgarmärket, magistermärket osv.

Men min kropp har nu valt ytterligare en variant.....den har valt att få BLÅ-märken!!

Vad ska jag nu med dem till egentligen??

Underarmen är en blaffa på, knät en, låren några och så magen.

Ser faktiskt rätt löjligt ut.

Har inget minne av att jag ens slagit mig på vissa av dessa ställen   

Sover uselt. 4 timmar per natt ÄR för lite när det håller på natt ut och natt in!

Måtte det rätta till sig när kortisonet är väck.....tar ju nästan 2 veckor till.

Just nu känner jag mig som en kortison-gam!!!

Inte efter kortison men efter KAKOR!!! Choklad!!! Godis!!! Mer kakor!!!

Vad är det som händer i min kropp???

Folk säger att det är av kortisonet (har det mot min strålskada i lungan) man får denna hunger men detta börjar bli störtlöjligt!! Man blir även aktiv av kortisonet och jo, det kan jag ju bekräfta....det också...och på nattetid!! Puh!

Vaknade 2 igårnatt, hungrig, såg i princip nybakade kolakakor dansa förbi mina ögon.

När min katt är hungrig rusar han till köket så fort någon i huset rör på sig!!

Jag hade lust att göra likadant och tänkte att om någon snart går upp så ska jag rusa till köket o ÄTA! Kunde gå upp och äta mitt i natten men jag ville försöka hålla ätandet till dagtid!

Klockan tickade och så kom den där sekunden som jag hörde någon var i köket!

MEN VAD HÄNDE DÅ?????

Jo, DÅ somnade jag!!!!!!  

VAR är rättvisan!!??

Vaknade 1,5 timme senare och då var det ingen hemma   

Gick upp och åt frukost o tog alla mediciner o injektioner.

Men sen spelade det ingen roll vad jag försökte tänka på för det var KOLAKAKOR jag skulle HA!!!

Så det blev o baka sådana. En hel plåt med kakor och jag åt!!!  

.....struntade fullständigt i allt annat bara jag fick kakorna!
Är en jättekonstig känsla....åt dem för säkerhetsskull till lunch också........med lätt illamående som resultat!

Men min kropp var fullt nöjd och resten av dagen ville jag inte ha mer kakor eller något sött alls.

Kortisonet är en konstig sak men det viktiga är att den tar bort min skada på lungan.
Måtte nedtrappningen nu fungera så jag kan slippa mer kortison och slippa kasta mig över kakbak till frukost!

Idag  var det då dags för läkarbesök och röntgen osv.
For till Lund redan vid halv 7 på morgonen så jag blev berest idag med   

Och nu har min kropp äntligen accepterat medicinen och tar den till sig och jag mår lite bättre  

Andningen är inte helt ok men den blir bättre.....
Då jag ansträngt luftrören med när jag försökt få luft under dessa veckor så verkar de har tajtat till sig så jag fick Bricanyl också.

Det kan vara så att det tar fart igen och jag blir sjuk igen då där är lite "sjukt" kvar MEN risken för detta är väldigt liten.....jag hoppas den är obefintlig!!!!

Så nu ska jag trappa ner kortisonet och jag kan avsluta antibiotikakuren. Sååååååå skönt att kunna slippa såååå mycket tabletter.

Jag blev så glad hos läkaren så jag nästan grät där....fick skärpa mig riktigt för att inte gråta.

Idag blev det besök på sjukhuset men det var inget av allvarligare art idag.
Imorgon bär det av till Lund.....det är då jag är nervös för vad röntgen ska visa, vad läkaren ska säga och ja, allt såntdär!!

När jag kom hem från sjukhuset så ville min katt komma in innan jag hade öppnat dörren och ville ha mat direkt! Jag la upp mat till honom!

Till saken hör då att FÖRRA veckan var Whiskas det bästa man kunde äta om man var katt....det är det uppenbart INTE denna veckan!!
Så nu LIDER man när man som katt får whiskas!

Man ger matte lidande blick och så fort man hör matte närma sig köket så ser man till att rusa dit....oavsett var blomkrukorna och mattorna hamnar!!

Men matte vägrar ge sin katt någonting annat för hon tycker han kan äta upp whiskas-maten som hon lagt i skålen!

Jag har fått överta en dator av min ena son.

Det var snällt.

Nu skulle jag då försöka starta den också vilket gick bra ända tills jag skulle skriva för då fungerade ingenting.  

Fick mixtra och greja och ta hjälp av min utbytesstudent som bor här. Fast hon blev eld och lågor och ville fixa det helt själv.....men jag ville ju också fixa.....  

Sen kom nästa problem!!!

VAD ÄR DET FÖR ETT TANGENTBORD jag fått av sonen???????????????

Det LYSTE bokstäver i grön neon om dom!!!! Hur kan folk skriva med såna???

Och bokstäver vet jag inte om jag kan kalla alla för vissa bokstäver har jag då inte sett i det teckensnittet förr.

Blev jättekonstigt att skriva på det och jag blev helt fixerad att leta upp bokstäverna på det fast jag kan de flesta utan egentligen behöva kika på tangentbordet.  

Och så kom den där Dagen D....eller Kvällen D kanske jag ska kalla den. Hade ju som vanligt feber på morgonen.

Skulle ta tempen som vanligt och var så inställd på att ha feber som jag haft nu i närapå 3 veckor.

Men

Men

MEN DET VAR INGEN FEBER!!!!

Det var 37 grader prick!!!

Jag var tvungen att ta tempen igen för att vara säker.....jo....37 även denna gången!!!  

Så otroligt lättad jag blev, så pass så jag började gråta! Så löjlig man kan bli för febern går ner......men jag fick sånt hopp.

Andningen är kass så än är det inte över men jag har ändå fått litet ljus i tunneln som jag innerligt ska hoppas bli större och större.

Kanske kanske kanske.......

Jahapp, så kommer nu den där omtalade filmen att visas på bio på fredag den 13:e.

Jag var lite nyfiken och gick ut o kollade på den närmaste bion för mig. Där var några få platser kvar längst fram.
Oj vad folk har bokat!

Med tanke på hur många män som klagat över dessa böcker (även en del kvinnor) så tror jag ändå att det kommer att vara en hel del män på biografen   

Men för min del.....jag ska undvika stora folksamlingar så länge jag har strålskadan i lungan. Så för min del får jag vänta på tills filmen kommer på DVD!

Kanske inte så kul men jag får plöja igenom boken igen