Inlägg publicerade under kategorin Barn

Av cija - 5 november 2016 16:17

När jag och maken var på vår planerade resa i Spanien så passade min bror, hans fru och min ena son på att fylla år.

Men nu kom vi hem lite tidigare än beräknat så sonen fyllde år någon dag senare.

Men då hade vi redan bokat in kalas helgen efter så dagen innan min behandling så hade vi ett litet kalas här för dem alla 3.


Det skulle vara bara kakor men i sista stund beslöt vi oss för att ha fruktsallad istället för tårta.

Blev uppskattat 

Kalaset var trevligt. Mycket skratt och väldigt god fruktsalla om jag får säga det själv  


 

2 kusiner i soffan


 

2 andra kusiner


 

En morbror, en förkyld son och en son som jobbar natt (och sover på dagen)



#älskadeungar

#älskadebror

#kusiner

#kalas




ANNONS
Av cija - 21 oktober 2016 15:15

Så kom dagen när jag skulle ta min nya cytostatika.  
Kan ju verkligen säga att pillrena var stora!

Så stora så jag började undra om det inte var stolpiller de skrivit ut till mig!!

Var rädd den skulle vara jobbig att svälja då jag har svalgpares och man får inte heller skada höljet så jag vågade knappt hålla i den ens då mina naglar är hemska och en reva på kapseln så hade den inte kunnat användas.
Men det gick bra att ta den.  

Tänkte att nu tar det väl 3 dagar innan jag får biverkningar. Så fel jag hade! Det tog bara några timmar och så satt jag där och ville bara spy! 

Efter ett dygn av illamående och nedstämdhet så längtade jag hem och ville bara hem i min egen säng.
Vi beslutade oss för att boka om vår hemresa.
Kostade lite extra men det fick det göra.

Så vi åkte hem 4,5 dagar innan vi skulle. Den dagen vi åkte kom det mycket sämre väder så det kändes ju lite extra bra bara det!  

På flyget hem igår satt vi bredvid en styck övertrött bebis.

Inte precis vad man drömt om när man steg på planet.

Ni vet en såndär liten bebis som inte skriker "baraföratt" som vissa äldre ungar kan göra!

Han var 4 månader men så stor att man trodde han var 6 månader. Dock hade han röstresurser som 10 bebisar ihop!   
In med öronproppar lite här och var såg jag (även jag) så dämpade det ljudet lite.
Det var ju baby-skrik.....inte tjuriga barnvrål!

Mamman kämpade verkligen med honom och bara det gjorde att man inte ens blev irriterad (värsta är ju lata föräldrar som inte gör nåt åt sina vrålande ungar).

När mamman skulle hämta mat fick jaaaaag fick hålla honom! JAG!!!  


Men så lycklig leende en styck liten pojke blev när jag ställde mig upp med honom och han såg alla människor på planet där alla av någon mystisk orsak kände till honom också!    
För att inte tala om hans förälskelse i mina glasögon! Finns det något finare än dem sa hans ögon😂

Sen var han go och glad och när vi landade.....då sov Tage gott


 



#spanien

#granalacant
#alicante

#navelbine

#cytostatika

#skrikandebebis

#flygplan

#illamående


ANNONS
Av cija - 15 oktober 2016 11:00

När 2 av mina söner var här så gjorde vi lite utfärder.


Så flamingos har vi nu sett och vi besökte även den rosa sjön i ett naturreservat. Vi åkte det lilla blåa turisttåget som går här i Gran Alacant.

Och så var vi ute på en bro som är byggd utanför klipporna. Utsikten är underbar och lite läskigt att veta att man liksom står utanför klipporna. Den heter Pasarela Cabo Santa Pola.


Sen var det bad för resten! Vi hade det varmt och skönt de dagarna. Var runt 30 grader varje dag. Egentligen lite för mycket för min del men ungarna trivdes.
Det var inte så många dagar de var här och jag saknade dem väldigt när de åkt hem.  


    

Rosa sjön.


Ser ut som att det är en isbit jag håller i men det är salt.

Snygg benstil jag har här  

 

Sonen står vid saltkanten.



   

Ett gulligt tåg  


       

Längst ut på bron


  


 

Jag fick ingen bra bild när jag var nedanför så denna har jag lånat från internet för att visa hur bron ser ut nedanför.



#älskadeungar

#granalacant

#spanien

#graciöslandning

#PasarelaCaboSanta Pola

#architecture

#cabosantapola

#saltsjö



Av cija - 12 oktober 2016 07:15


Nu hade barnen kommit hit, den hysteriskt skrikande grannen som aldrig lärt sig stänga munnen hade flyttat och vädret fortsatte vara fint!
Märkte också att jag blev bättre i mina slemhinnor och behövde inte alla de preparat jag behöver när jag är i Sverige.
Min huvudvärk släppte och jag började slappna av och uppskatta att vara här.  

Enda kruxet var ett finger hos mig som strulade.
Flera naglar ska lämna mina fingrar och tår men just denna fingertopp bara växte och växte.
Dunkade i den!  

Spände i den och den lyfte sig inte som de andra gjort.  


Och en dag på stranden pillade jag lite uppe på nageln och då bara vällde det helt plötsligt ur var som kom fram under nageln. Men så äckligt...och på mig!!!! Om det är en patient kan jag hantera det men nu var det på mig!!!
Och lukten!!!!! Luktade ju ruttet!!! Kände igen lukten från när jag träffat patienter som haft infekterade sår som man varit med och fixat omläggningar till. Men nu var det mitt finger det gällde  

Då började jakten på en läkare.
Pratade med en sköterska på en privat klinik som hade en läkare som kunde rycka ut akut sådär sent en söndagkväll.
Men med tanke på att jag inte har lymfkörtlar i armhålan på den sidan så var risken för blodförgiftning också stor.

Och jag var småfebrig men vet att jag kan bli det av cyton med men hon ville inte ta några risker.
Kom till läkaren och han konstaterade snabbt en rejäl infektion/inflammation.
Jag hade själv tryckt ut massor av var (äckligt) och man kunde se små hålor in under naglen där varet kommit ut. Jag var alldeles för smärtpåverkad så han ville inte gå in med nål och tömma än.
Fick antibiotika och ett recept att hämta ut mer på apoteket dagen efter.
Och så skulle jag komma tillbaka dagen efter vilket jag gjorde och sköterskan la om det. Och så infördes badförbud för min del!  

Så nu kunde inte jag slänga mig i vågorna längre.   

Daglig omläggning och gärna flera gånger om dagen.
Jo, det behövdes verkligen med tanke på lukten.    


Äldsta sonen och jag fixade detta med omläggningar ihop.

Ska tillbaka till kliniken på torsdag och då ska sköterskan titta på det och se om det behövs tömmas.

Men idag lyfte jag på nageln och varken jag eller sonen kan se att där är mera var nu.
Så jag hoppas det ska läka nu utan att någon läkare ska sticka in en nål och behöva tömma ut varet.

Svullen fingertopp och det dunkade rejält i den.


   

Det gula på sidan innehåller var. Där nageln ser gul ut fanns det mycket var under  


 
Så här ser det ut idag.  Vi ser inget var där.
Ser du att lillfingernageln är mörk så är det för att även den ska ramla av med tiden.
 

Pillrena som förhoppningsvis ska slå bort infektionen.


#Infektion

#pulseradeutvar

#långfinger

#fuckcancer




Av cija - 11 oktober 2016 12:45

Vi begav oss iväg mot Spanien.
Mot alla odds så kom vi iväg.  

Hade ju krångel med apoteket dagen innan avresan gällande nya cytostatikan.
Och sedan vad gällde kortisonen.


Sonen hämtade ut nya cytostatikan och den rätta kortisonen. Så långt var allt bra!
Visade sig då att cytostatikan ska vara i kylskåp.
Jaha, hur många tar med kylskåp till Spanien?  

Så nu blev det att äldsta sonen fick ringa tillverkaren och fråga HUR noga det var med att ha dem placerade kylskåpskalla och hur länge de skulle kunna vistas i rumstemperatur.
Han blev kopplad till Frankrike där tillverkaren av cytostatikan finns.
Kunde vara i rumstemperatur kortare stund men helst inte alls över 20 grader. Bäst var mellan -2 och upp till +8.

Sonen inhandlade en kylbag, 2 små vattenflaskor och förpackade tabletterna i plastpåse och tidningspapper.
Ner med det i kylväskan och en termometer i väskan ihop med de frusna små vattenflaskorna.

Och så begav han och ena brodern sig iväg till mig och min make i Spanien.

De fick såklart inte igenom vattenflaskorna i säkerhetskollen och det hade vi räknat med att det skulle bli så.
När de väl var igenom säkerhetskontrollen så fick de jaga is och väldigt iskallt vatten.
Väl framme hos oss i Spanien så visade det sig att temperaturen varit perfekt hela vägen.  
Så nu är alla mina mediciner på plats i Spanien. Och den 17/10 börjar nästa omgång cytostatika tas.

När jag och maken en vecka tidigare åkte till Spanien fick vi åka fin bil inne på flygplatsen ut till gaten.
Maken passerade säkerhetskontrollen men det pep såklart när jag gick igenom.
Eftersom jag inte ville platta till min protes så beslöt jag mig för att ha den på mig under resan. Har den sällan på då det gör ont efter ett tag.
Det var den som gav utslag.   

Inte för att där är metall men för att jag blir för varm på området av den. Så tydligen piper de där apparaterna av värme med  
Hon som kollade mig hade varit med om detta på fler bröstopererade kvinnor som kom genom med protes på sig!
Måste medge att det såg lite kul ut när jag skulle kollas exra. Fick snurra på en platta och utslaget var så centrerat på just det bröstet.
Väl framme i Spanien så tog jag av den och har till dagens datum inte använt den igen här.

Vi kom fram till huset vid midnatt. Dagen efter fick jag ett bryt med tårar och ångest över min diagnos och jag var verkligen trött.
Visade sig också att ett par av grannarna var ordentligt högljudda. Inte på det vanliga spanska viset (spanjorer är överlag mer högljudda än svenskar) utan kvinnan i huset formligen skrek konstant från morgon till midnatt!

Snacka om att vi fick huvudvärk då det inte är så välisolerat i Spanien. Hade hon gäster så hörde man knapp dem för hennes oväsen.
Vi blev sagolikt överlyckliga när de flyttade därifrån och troligen flyttade de hem till sitt hus som nog låg långt ut i djungeln där hon säkert skrek till släktingar istället för att ringa dem!
När mina barn kom så upplevde de också det som en befrielse när den kvinnan flyttat härifrån.

Första veckan gick åt till att försöka hämta mig själv från botten.
Ville mestadels hem igen och bara få dra mitt täcke över huvudet och få sova.


Men vädret var iaf väldigt varmt.

Men det blev bättre.....och även sämre....


 

Chauffören och bilen som tog mig till gaten

 

 

Huset vi hyr här.


   

På väg ner till stranden


 

Vädret var varmt!

 

#spanien

#granalacant

#jobbigagrannar

#fuckcancer


Av cija - 23 september 2016 17:42

Så var det dags för ännu en behandling.

De tar aldrig slut...förrän jag avlider.  
Känns konstigt att säga det men så är det!  

Behandlingen gick bra. Var trött på vägen hem vilket jag brukar vara då jag får så starka medel så jag somnar under behandlingen och vaknar till liv först när jag ska bege mig hemåt.


Föraren i denna sjukrese-taxin var allmänt otrevlig.

Han var uppenbart galen också för han skulle tvunget svara i sin privata mobil som han hade i fickan då mobilen ringde. Han rotade i fickan för att få fram den och höll på att köra av vägen.  
När han väl fick upp luren började han gapa på sitt hemspråk som inte var i närheten av ett europeiskt språk!
Detta ledde till att han missade att tvåfils-vägen blev till en fil och vi höll på att bli inklämda!  


Jag skrek rakt ut så rädd jag blev!!!!
Han la då på luren men blev skitsur men då får han bli det.

Men jag har ingen lust att dö i en trafikolycka för att chauffören inte kan köra bil!
Dessutom är det så att de inte får ta privata samtal och de får inte ha mobil i en hand och styra med den andra.
Ska det pratas i telefon är det headset som gäller och inga privata samtal!
På 50-vägar genom en liten by körde han på i 70 km/h trots där är 50 av en orsak (mycket barn och djur). Snacka om att skita i andra människors och djurs liv!!

Jag har åkt och jag åker en del sjukresor med taxi (får inte köra när jag har behandlingar) och när det gäller förare som inte kan sköta sig så är dessa i princip alltid förare från Taxi Kurir!
Det är trist för det finns förare från Taxi kurir som faktiskt är både trevliga och kunniga. Men tyvärr är där fler otrevliga och okunniga chaufförer än vad där är trevliga och kunniga chaufförer.

Dagen efter behandling var jag på jobbet men jag känner mig oerhört sliten. Jag älskar mitt jobb men cancern och behandlingen tar ut mycket energi ifrån mig.
För att inte prata om hur mycket energi smärtorna tar för mig.

Så efter samtal med onkologen så kommer jag att bli helt sjukskriven. Det bär mig emot men jag har ingen ork kvar i kroppen!

Läkare och Fk är inte förvånade om jag nu tillåter hel sjukskrivning för jag har vägrat innan. Har försökt in i det sista men jag får ge mig! Det gör ont i själen! Ont att veta att det går bara åt ett håll och det är det hållet jag inte vill till!  


 

#jävulskasmärtor

#taxikurir

Av cija - 16 september 2016 08:30

Jag och sönerna begav oss till Lund för att få besked på den onkogenetiska utredningen.
Jag har forskat fram så mycket jag kunnat på mina föräldrars båda sidor!
Resultatet av denna information ledde till att jag blev fortsatt utredd.

Det var enklare att forska fram information på min mors sida medans det var knepigare på min fars sida då han är avliden och jag inte är uppväxt med den släkten och stora delar av den bor inte i Sverige.   

Den bröstcancer jag fick är inte ärftlig. Den har inte den där genen BRCA. Hade den haft den genen hade de tagit bort det kvarvarande bröstet och äggstockarna på mig för att förhindra mer cancer (å andra sidan fick jag det i andra bröstet utan det var ärftligt så det kan ske i det kvarvarande också!)


Bra att jag inte har den genen tänkte jag, då är min familj skyddad nu då!

Nej, det är de såklart inte.
De kan få cancern precis som jag fick den....utan ärftlighet!  
Och de kan tyvärr få all annan sorts cancer! 
Men risken att de får en bröstcancer som är ärftlig är såklart mindre!


Men mina kommande barnbarn bör ändå kollas extra när de kommer upp mot 18-årsåldern!!
Men troligen, som denna läkare sa, så har forskningen nog då kommit fram till att man överlag ska kollas oftare när mina blivande barnbarn väl är i den åldern. Känns lite tryggt att få veta det iallfall!

Synd jag inte visste om all cancer som finns på min fars sida redan som ung för då hade det lett till att jag hade blivit kollad oftare!!!
Inte säkert att cancern hade upptäckts tidigare men oddsen hade varit betydligt större att den hade gjort det!

Att få veta om sina rötter redan som barn är viktigt!!

 


 

#rötterärviktiga

#fuckcancer

 

Av cija - 31 augusti 2016 12:00

Vi blev hembjudna till min äldsta son för att fika och testa en ny grej.


Hann komma in, säga hej och så fick jag en "hjälm" på skallen med glasögon och fördes in i en viritual world.

Där stod jag mitt på golvet med hjälm, hörlurar och handkontroller.

Mitt första uppdrag var att döda zoombies  

Sen fick jag i uppdrag att desarmera en bomb. Det var betydligt roligare än dess zoombies. Men jag hade svårt att hålla reda på alla knappar.

Och när jag såg ett skrivbord i den virtuella världen så var jag på väg att lägga kontrollen där så detvar tur att man hade dem fast om handlederna!  


Sonen skickade även in sina syskon och min make in i denna värld!

Måste medge att det såg lite kul ut när de andra fäktade hejvilt efter zoombies. Så kul kan det väl inte ha sett ut när jag fäktade....???? Eller?!  

Måste medge att det var en intressant sak att prova på och det vill jag gärna testa igen!

 

     

 

#dödazoombies

#virtuellvärld


   

Presentation

Fråga mig

6 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8 9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2016
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Följ bloggen

Följ CIJAS blogg-bo med Blogkeen
Följ CIJAS blogg-bo med Bloglovin'

Translate

Besöksstatistik


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se