Min make lånade en bok på bibblan åt mig idag.

Den heter "Sandmannen" och är skriven av Lars Kepler.

Har aldrig läst någon bok av denna författare innan men jag har hört att denna boken ska vara bra så nu ska jag försöka ge mig på att läsa den.

Blir en utmaning då jag är väldigt trött och ofta somnar.....men skam den som ger sig! :)

Jag saknar tiden innan cancern...då läste jag jättemycket böcker!

Det är väl konstigt?!?!  
Man får remiss till en CT (röntgen) och går och tänker att det skulle vara skönt om man får en snabb tid.

Så kommer tiden som faktiskt är rätt snabb.

Vad tänker man då?
Jo då undrar man om de misstänker tumörer eftersom de ger mig tiden så fort!

Och med tiden så kom även information om att jag skulle dricka kontrast en timme innan CT:n.
Hur god är den på en skala 1-5????  

Sagt och gjort...jag packade ner lite päronkräm så jag kunde varva den där drickan med en sked päromkräm och därmed få bort den där äckliga smaken på kontrastmedlet.
Så kontrastmedlet slank ner....en hel del tack vare päronkrämen.

In och ligga på britsen, få satt nål i min power-port (en venport som sitter under huden) där kontrast skulle sprutas in i blodet.
Så började det hela.....jag blundade. Vet att många få panik när de ska in i den där "tvättmaskins-liknande grejen" men blundar man så går det lättare.

Sen sa de ifrån "nu sprutas kontrastet in"....ja det kände jag för man blir jättevarm ända ut i fingertopparna och så känns det som att man kissat på sig!
Var beredd för jag har gjort detta innan men ändå vänjer man sig inte vid tanken att man kanske ändå HAR kissat på sig trots man inte gjort det....

Det tog inte lång stund innan jag var klar och så drog de ut nålen ur venporten.

På vägen hem var jag trött....låg och slappade i soffan när jag kom hem.
Även om det inte är en jättegrej med en röntgen så tar det på mina krafter ändå.

Nu är den där ovissheten här! När man ska vänta och vänta och vänta på ett svar. Få besked om de har sett några metastaser eller någon annan form av förändring/ar.
Ovissheten är det värsta, att inte veta, ha en hjärna som balanserar mellan toppar och dalar i tankarna om där kan vara något eller inte!