Fryser emellanåt rätt mycket om mina fötter.

Har dessutom problem med känseln i dem så jag behöver ha lite tjockt under så jag inte känner när jag trampar på mattkanter eller en sladd eller ett skosnöre för DÅ gör det megaont i fotsulorna!
Tappar dessutom mycket skinn nu under fötterna och runt tårna. Ser inte klokt ut   

Men jag fick en gåva i form av ett par nya rosa och fluffiga sockar. Eller kan man kalla det fluffiga knästrumpor?  

Väldigt sköna att ha på fötterna när jag ändå bara är inne och hasar omkring här.

Min enögda piratkatt tittade länge och misstänksamt mot dem men efter ha luktat på dom så blev de uppenbart godkända för han la sig ner och somnade igen.  

Igår kom min utbytesstudent hit igen efter ha varit utackorderad hos min son då hon var så förkyld och jag är infektionskänslig.
Dock är hon fortfarande lite snuvig men jag hoppas det värsta ska vara över nu.

Mina biverkningar är inte över än. Ont i kroppen men ändå mindre smärta nu. Fötter o fingertoppar är inte så roliga, näsan har börjat droppa, svamp i vissa hudveck och ögonen är torra så det känns som att hornhinnan skrynklar sig.

Ja just nu hatar jag svamp.....iaf svampinfektioner!

Har återigen lyckats få en som biverkning av cellgiftet.

Kom mitt i natten o beslöt sig för att ge mig en svampinfektion på huden på ett ställe. Inte bara slemhinnor som kan få sig ett utbrott av svampinfektion...
Fnatta, fnatta, klia, klia, riva, riva......klösa, klösa.....

Nej just det...det är just det man INTE ska göra! Men var gör man då? Jo jag tog bedövningssalva o smetade på men det räckte med att jag rörde mig lite i sängen så satte klådan igång igen.   

Funderade starkt på att uppsöka en bondgård o roffa åt mig lite taggtråd så jag kunde klia ordentligt.

Kanske inte den bästa ideen o det fick stanna vid just en idé.

Har idag spolat kallt vatten, tagit på massor av Pevaryl o så en pilla Flukonazol som brukar hjälpa mot svamp.

Måtte detta hjälpa fort!!!

Igår satte värken in.

Efter varit ordentligt trött i 3 dagar så började värken i skelettet.

Men jag försöker ändå inbilla mig att den inte är så djävulsk som den var de andra två gångerna.
Men trots jag försöker inbilla mig detta så behöver jag ändå ta morfin för att klara mig.

Imorse var ögonen helt ihopklibbade för att de är så torra så jag fick bända isär dem.
Akut in med ögondroppar så jag kunde blinka.

Mina fötter har börjat ömsa skinn nu.

Ser inte så kul ut o känns inte så lattjo heller kan jag lova.

Magen lever sitt eget liv o att gå på toa är inget man längtar efter....   

Fingertopparna är ömma och torra. Smörjer och smörjer men det är som om dom är två svampar som bara suger åt sig all fukt.

Min tröst är att nu ska jag förhoppningsvis ALDRIG mer behöva få cellgifter mer i mitt liv!!
Måtte dessa ha gjort nytta!!!

.....Ja så fick det bli igår.

Hon fick flytta!!!!

Men inte för att hon är elak, dum eller inte passar in här utan för att hon haft oturen att bli förkyld och jag har oturen att ha cancer, vara på cellgifter och ska inte vara nära dem som är riktigt förkylda.

Så hon flyttade till min ena son. Han har införskaffat en bäddsoffa strax innan vår utbytesstudent kom så den kom väl till pass nu.

Fördelen är att hon slapp ta buss innan hon ska på tåget till skolan idag.

Saknar henne här gör jag redan men för att skydda mig själv fick detta bli den tillfälliga lösningen!

Igår fick jag min sista cellgiftsbehandling....förhoppningsvis ska jag aldrig mer behöva detta!

Hade med en väninna och allt förlöpte bra. Låg först på stor sal men sedan fick jag in på enkelsal.
Blev väldigt trött vilket jag brukar bli när jag fått denna senaste sortens cellgift.

Konstig känsla ändå att detta var sista gången. Inte för att jag vill ha fler men jag minns när jag skulle börja o jag tänkte "18 veckor!!"....nu är snart dessa veckor passé.

Ska återigen dit o få Herceptin 14 ggr till.

Är mest rädd när nålen ska in i den subkutana venporten. Det känns rejält fast jag använt Emla.

Men jag är ju nålrädd och det gör inte saken bättre.
Men jag tar mina egna blodförtunnande sprutor helt själv numera....o det är ett stort framsteg för mig!

Jag kan sticka andra utan problem men iiiiii när nån ska sticka mig.

Min väninna var till stort stöd trots hon själv vart rädd hon skulle svimma.   

Väl hemkommen så gick det ca 2 timmar o sen somnade jag som en lite trött kattunge! Verkar följa samma schema som The last time! Så idag, dagen efter, ska jag vara rätt trött, slö o lite darrig och det känner jag att så är det.

Imorgon mer trött o mer darrig och på söndag sätter den jävulska värken i skelettet in!  

Enda trösten är att detta ska vara sista gången!!!

Nerbäddad, slumrande...trött....

Smått galna får man vara :)

Har påbörjat att ta mediciner som ska tas dagen innan jag ska ha cytostatika (cellgifter) inför morgondagen.

Detta är mina sista cellgifter som jag ska få....förhoppningsvis sista för resten av hela livet!

Imorgon är det på dagen 6 månader sedan jag var på min mammografi där de upptäckte en aggressiv, snabbväxande 4 cm stor tumör!

Och jag minns när jag började mina cellgiftsbehandlingar och tänkte "18 veckor, 18 veckor"

Nu har jag snart dessa veckor bakom mig!! Snart är alla biverkningar ett minne blott hoppas jag. Är tyvärr bland dem få som har fått extrema och får extrema biverkningar!   

Och framför mig har jag strålning och antihormonpiller som ska skicka in mig i snabbt klimakterium på kemisk väg.

Men FUCK CANCER.........säger jag bara!!!!!

Att jag fått cytobrain (cellgiftshjärna) är nu uppenbart ett faktum

Inget bröd uppe så jag beslutar mig för att hämta upp ett ur frysen.

Ser min tvätt som ska ner, tar den med mig o lägger i tvättkorgen, tar upp en del av den torra tvätten.

Kommer ut i köket och kommer på : BRÖD!!!

På väg ner till frysen tar jag med en del av sakerna som ska ner i förrådet, passar på att ta upp resten av tvätten. Kommer ut i köket och kommer på: BRÖD!!!

På väg ner till källaren tar jag med resten av sakerna som ska ner i förrådet, väl i källaren passar jag på att tömma avfuktaren och tar med katten upp från sonens rum.

Kommer ut i köket och kommer på : BRÖD!!!

Går ner i källaren o upprepar "bröd, röd, bröd" Och äntligen kommer jag tbx till köket med BRÖD!! Och kan äta frukost!!!

OCh jag som normalt har full koll och kan ha många bollar i luften....nu är jag tacksam om jag lyckas ha en kvar....

Äntligen mådde jag lite bättre.

Benen är inte helt att lita på, fötterna gör lite ont fortfarande o det känns som om dom är runda undertill.

Men till GeKås skulle jag. Har sett så mycket fram emot detta. O på onsdagen kom klartecknet att jag inte är så grymt infektionskänslig för tillfället(sprutan verkar ju hjälpa).

Planerade in en chaufför, en som kunde köra min vagn o följa mig och så följde såklart utbytesstudenten med.

På vägen dit stannade vi och åt på Laxbutiken. Så gott....tyckte vi alla utom min son som valde att äta pannkakor istället för något med lax. Hans förlust   

Sen vidare till GeKås. Ingen kö. Fast det var längesedan jag var med om att där var kö.
Eller har jag bara lyckats vara där på rätt tider?

Köpte enligt min lista...o lite till såklart.
Så nu är lite julklappar fixade. Alltid något :)

Jag hade ingen mössa på skallen och inte heller peruk. Helt flintis o tänkte "undra hur många som kommer att glo"
Var inte så många o de som glodde var de kvinnor med slöjor. Hmm...de var nog avis på min bredbena jag ligger inne med nu....mohahaha

Shoppade en del hudvård. Letade som en tok efter en deo UTAN den där aluminiumet! Som det sägs så är det inte bra om ens deo innehåller aluminium. Det lite tragikomiska är att det är bara kvinnors deo som innehåller aluminium, inte männens. Bara en onödig ingrediens i kvinnors deo....för att totalt försöka stoppa all svett. Men var tar den då vägen? Hmm....in i bröstkörtlar o orsakar cancer, eller? Hmm....

Kom till underklädesavdelningen.....med ett bröst! Jahapp, inga bygelbh längre....då krympte urvalet en hel del.
Måste ha protesbh.....letade o letade. Så gmånga fina bh:ar men vad hjälper det när man fått bröstcancer?!

Hittade efter ett tag protesbh.....wow! Jag fick EN modell att välja på.   

Det kändes .....snöpigt på något vis. Kunde iaf fått 2 modeller o välja på.
Blev aningen nedstämd vid det tillfället.
Men hittade en ursnygg klänning som jag provade men nope, trots den inte såg så urringad ut så var de ändå för mycket för min kropp nu att ha den urringningen.
Då hittade jag iaf snygga tröjor!! :)

I slutet så sa mina ben att nu är det nog så jag fick ge mig. Hade gärna tittat mer bland damkläderna men det fick jag hoppa över.
Hamnade i kassan o när jag skulle betala tror jag nog att kassörskan ändå slagit in aaaalldeles för mycket pengar för varorna. Hade jag verkligen handlat för SÅ mycket???? :O

På vägen ut så fick jag stå framtill på vagnen för då gav benen mer vika än stöd. Så sonen körde vagnen, jag hejjade på och talade om att NU kommer han att få stora muskler   

Väl hemma var vi alla trötta men nöjda. Fast för min del var denna resa någonting jag verkligen såg som en stor utmaning för min del.

På torsdag sänks jag ner i cellgiftsträsket igen......förhoppningsvis för sista gången i hela mitt liv!!!