Hejsan!

Upp tidigt och for iväg till min behandling ihop med sonen.

Haft en jobbig natt med mycket oro och ångest   

Jag tog en liten halv lugnande pilla innan vi for iväg....det räckte för att få ner mig i varv iaf.
Bra att ta till vid behov men jag är anti mott piller men här fick jag ge mig.

Väl framme kom vi in i ett rum med säng där jag la mig. Personalen där är trevliga, inget är liksom problematiskt för dom.
Jag var rädd för reaktoner på mitt hjärta, min kropp och att den inte skulle ta till sig Herceptinet. Men det gjorde den och än varkar det gå bra. Det tog 90 minuter att få det och sen var det att vänta i 2 timmar innan cellgiftet skulle in.
Så sonen var med hela tiden, sen kom kuratorn och avlöste honom en stund och sen hämtade han mat till mig och sig. Blev dansk fläskbit med sås och potatis.

Maken kom en stund innan vi skulle hem.

När jag skulle resa mig upptäckte jag de där gelebenen men masade mig till toa ändå men ramlade på väg ut....gelen i benen ville inte jag skulle gå själv...suck!!!!!
Och yr blev jag och rent knasig i magen. Trodde först det var blodtrycksfall men det kände jag att det inte var.
Jag tror det var all ångest och all nervositet som släppte.
Fick dock åka rullstol ut till bilen och väl hemma så sov jag en bra stund.

Fortfarande har jag geleben så jag måste kolla hur jag går. Men i övrigt är jag mest trött.

Biverkningarna ska komma på 3e dagen sägs det.

Jag hade iaf en utsikt från fönstret :)
 

För ett tag sedan beslöt jag mig att prova på stavgång. Aldrig gjort det förr men det ska vara bra när man som jag har problem med lymfvätska.

Sagt och gjort. Inskaffade de där mystiska stavarna och fick veta att jag skulle dra dom EFTER mig!!!

Vaddå efter mig tänkte jag????

Blir ju urlöjligt att dra dom efter mig.....  

Men ok då, tog stavarna och drog dom efter mig....totalt meningslöst i mina ögon   

Då kommer 2 sportcyklister och när jag drar av mig min cancer-mössa vet dom inte vart de ska cykla utan håller på att krocka ihop.....mohahaha....jag fnissade och sa hej glatt och högt. De stackarna mummlade hej och försökte le...samtidigt som de försökte undvika att se på mig och min flintis!!
Deras beteende såg kul ut....men hade jag varit den som tagit illa vid mig hade jag blivit ledsen men nu vände jag på det och visade att här är jag......o mina stavar på häng efter mig!!

Så jag såg nog rätt knas ut när jag kom gående...flintis....med en mage som ser jättegravid ut men som består av instoppade hörlurar och vantar i fickorna och såklart Kortison i magen....o så de där stavarna som man skulle dra efter sig......mohahaha

Jaha, nu vill jag försöka hinna allt jag ska innan jag ska sänkas ner i det förhatliga cellgiftsträsket på torsdag.

Tror jag ska avskaffa torsdagar i framtiden....får snudd på ångest över bara den dagens namn snart då alla mina cellgifter ges på just...tååååårsssdagar  

Nu är det en ny sort. Förra sorten hade jag så starkt illamående så jag bad min make ta livet av mig när det var som värst.....dock gjorde han inte det eftersom jag fortfarande sitter här   

Av alla de biverkningarna man fick av det var det illamåendet som var det jag fick slåss mot och som var värst.

Sen var det tröttheten. Att ligga som en träskpadda på rygg och inte orka röra sig.

Alla andra biverkningar kunde jag fixa och klarade av. Ja jag klarade uppenbart upp de andra med men jag vill ALDRIG behöva gå genom dem igen.

Herceptin får man för att min tumör är HER2positiv. Det innebär att återfallsrisken är väldigt, väldigt hög. Herceptinet gör att återfallsrisken minskar en del.

Cellgiftet jag ska ha nu heter Taxotere och är gjort av idegran. Jahapp, tänker jag....jag ska ha in en hel barrskog i mitt blod  ...... känns si o så. Biverkningarna är smärta, smärta o åter smärta i kropp...hud som flagnar på händer o fötter, svamp i munnen, tappa hår osv osv.

Svamp ska finnas i skogen och inte i mina slemhinnor!!!

Hår har jag inget att tappa längre....nu har dessutom ögonfransar o ögonbryn börjat ge sig av med.

Jag är såååå nervös inför torsdagen. Vill hinna göra dittan o dattan men inser att min energi är inte som den en gång varit....

....så har nu regnet börjat och snart kommer väl snön med till Skåne?!
Jag som inte ens hunnit uppleva sommaren för att cancern slog till men jag hoppas jag får fler somrar i mitt liv.

Inte ens katten ville gå ut i detta väder vi fick idag.

Igår var jag dock ute och gick en runda ihop med make och vår utbytesstudent. Det var strålande väder och jag lyckades ta en superfin bild inne i skogen med min lilla "I-problem"   ...jag vet att det heter Iphone men den ger mig mycket problem så jag har döpt om den :).

I matväg ska jag idag tillaga Coca-cola-gryta. Den är väldigt god måste jag medge   
Vår utbytesstudent tittade misstänksamt på mig när jag sa namnet. Ska bli intressant och se vad hon tycker om det när hon väl smakar det.

Mina vita blodceller har gått upp så det betyder att jag inte är så infektionskänslig för tillfället. Ska dock undvika de som vet att de är förkylda.

Så igår for jag till ICA, handlade och satte mig att vila medans mitt följe fixade att packa ner varor.

Vad händer???? Jo jag SOMNAR på bänken!!!!!!

Jag som kände mig pigg och helt plötsligt bara försvinner all ork. Kunde jag inte få ha den några timmar iaf?   

Tur jag hade någon med mig för annars hade jag väl suttit där fortfarande och sovit.

Hann hem och tog mig in i huset, la mig i soffan och sov ytterligare 3 timmar. Vad TRÖTT jag blir av denna TRÖTTHET  

Jag som vill börja jobba så fort allt detta är över...men ska jag vara såhär trött så somnar jag ju mitt i jobbet. Kanske tur jag jobbar inom vården så jag kan kanske landa i en tom säng. Men å andra sidan har vi sällan tomma sängar så det får väl bli att somna på golvet eller nåt   

När jag lagt mig på soffan och sovit en stund kommer min snuttiga piratkatt och knölar ihop sig till en boll och somnar på mig så då sov vi tillsammans.

Har väldigt ont i revbenen på sidan där jag opererad. När jag vaknade imorse kändes det som om jag också tränat thaiboxning ihop med mina söner. Känns som om någon kickat mig i revbenen så jag börjar undra vad jag gjort inatt.
Får dock ta upp detta med onkologen så det inte är något som satt sig där....hoppas det bara är lite thaiboxningskänsla och ingen tumör.

Är ett tag sedan jag skrev.

Gått genom 3 cellgiftsbehandlingar och har mått så dåligt så många dagar i följd så det var tal om att lägga in mig då jag inte fick i mig tillräckligt med vätska.

Så alla min ork har gått åt till att överleva.  

Har tappat mitt hår nu....har lite strån o fjun här.

Det jag tycker är jobbigt är att jag nu märker att fler och fler ögonfransar ramlar av.

Om några dagar så är det dags för nästa cellgifter. Då ska jag dessuotm få injektion av något som heter Heceptin.

Detta är för att jag är HER2 positivt (som är negativt att ha). Återfallsrisken är väldigt hög när man har HER2 positiv.
Så med dessa nya sorters cellgifter så följer nya biverkningar med.

Som det varit nu har illamåendet varit det värsta. Och att jag är så vansinnigt infektionskänslig och kan inte gå i affärer eller ta hem folk.

Saknar det väldigt mycket.

Idag är det 1 år sedan jag och min fästman gick upp för altargången i Benestads kyrka för att bli man och fru.

Ett år har det redan gått.

Det har gått fort.

Tyvärr har det kantats av mycket motgångar och dessa håller på ännu i form av cancer. Kan bara hoppas att det snart ska vända och bli något bra.

Hade såklart gärna tagit in på hotell, ätit gott. varit på SPA och fått massage.
Men vi ska iaf gå på restaurang och äta gott ihop med två av mina tre barn. Och för mig är detta något utöver allt jag numera upplever så det är bara positivt.
Har begärt att få ett bord lite undanskymt så jag inte utsätts för massor av smittor av folk som måste passera oss.
Det skulle de kunna fixa sa dom :)

Fick en fin bukett blommor av min make också   

Har fått min andra cellgiftsbehandling och fy F#¤¤%N vad jag har mått illa.

Inte kunnat stå/gå/ligga utan detta illamående var i mig hela tiden.

Vaknade av det när jag väl lyckats somna.

Nu har det gått 10 dagar sedan jag fick cellgiftet och först igår började det dra sig tillbaka.

Jag fasar redan nu för att ha den sortens cellgift en tredje gång ......   

Jag har ingen ork kvar. Känner mig så skör! Giftet tar musten ur mig!

Fått veta att det är ett fåtal som mår så illa som jag gör....typiskt att jag måste tillhöra den kategorin!!!

Känns som om jag inte lever trots att jag vet att jag lever! Är som om det bara handlar om ren och skär överlevnad!

Jag orkar inte skriva i bloggen som jag hade tänkt från början. Jag försöker bara överleva!!!  

#bröllopsdag

#cellgifter

#illamående

#fuckcancer

Nu trimmade jag ner håret till 9 mm.

Någon sa att jag ser ut som en värnpliktig och någon trodde jag skulle in i armen inom marinkåren.   

Att jag tog detta steget är för att när jag gick upp imorse så ramlade det massor av hår av mig.

Sen var jag på sjukhuset och lämnade blodprover. Fick veta att jag inte har något försvar nu så från idag är jag hårt hållen att hålla mig ifrån folk.

Inte träffa folk, inte ta i hand, inga kramar, inga affärer.....inte pussa mannen osv.

Blir lite ensamt och jag som hade tänkt köra motorcykel idag till en mc-kvällsträff. Blir inget med det   

Var på viktväktarna igår och har gått upp  1.5 kilo. Inte bra men jag jag har också ätit mycket sedan jag vaknade efter min cellgiftsdimma. Ska ta tag i det lite sådär halvhjärtat. :)

#nollimmunförsvar

#fuckcancer