Pratade med läkaren igår och det visar sig att min strålskadade lunga inte är så intresserad av att läka som läkaren (och även jag) tänkt att den skulle gjort vid det här laget.

Så istället för att trappa ut kortisonet som det var tänkt så sänks det bara med pyttelite. Och så blir det en vecka framåt och så får lungröntgen i nästa vecka visa hur det står till.

Antibiotikan får vara kvar.

Var på nåt såntdär KBT-grej igår. Är mycket misstänksam mot sådant men jag ger det en chans och se vad som händer. Vet ju att jag har cancerdiagnos och vet allt jag gått igenom men är det verkligen MIG det gäller??
Konstig känsla att veta det faktamässigt men att inte kunna ta in det i själen   

Min make och vår utbytesstudent har börjat på en buggkurs. Hade också velat följa med men det lär inte gå så länge jag har nervsmärtor i fötterna och lufsar runt med rollator.....men en dag så....kanske! Men jag blir glad över att se hur de kämpar med sina steg hahahaha

Kom hem från sjukhuset dagen innan julafton.

Då var det fullt ös, skinka i ugnen, klappar som skulle fram, blommor att vattna, tvätt o tvätta mat plockas upp ur frysen....puh!

Fast det gick rätt fort måste jag medge   

På julafton firade vi med att ha det lugnt o skönt o sitta under korkeken o lukta på blommorna!
Eftersom 2 av mina söner jobbade den dagen så beslutade vi oss för att ha "vår" julafton på juldagen.

Men vi som inte jobbade åt lutfisk på julafton......japp, jag gillar verkligen lutfisk :)

På juldagen, dvs vår julafton, så kom de äldsta sönerna hem. Vi åt julbord, öppnade julklappar och spelade spel!
Hade en riktigt trevlig julafton.....
och inte att glömma....vi spelade även julklappsspelet.....första gången för vår student att prova på det! :)

Många goa skratt....och det är det viktigaste känner jag! Glädje behöver vi alla  

Vår förra utbytesstudent kommer ifrån Thailand och vi har förstått och fått veta att det där med att göra V-tecknet med fingrarna gör de i princip på alla foto så vi beslöt oss för att ställa upp på detta och skicka foto till henne i Thailand.   

Och sen fick jag alla ungdomar att sätta sig ner framför granen men jag vet inte om jag lyckades få så bra bild så att jag satsar på att förstora den....hahaha.....men kul var det :)

Vilken röra det var här ikväll....fast det var en komisk röra!  

Son nummer ett kommer för att byta sina sommardäck till vinterdäck på sin bil med hjälp av min son nummer 3.

De slet med muttrarna men fick inte loss dem hur de än kämpade.

De saknade ett fälgkors och trodde att min make hade ett.

Nope hade han inte.

Så son nummer två, som har min bil nu när jag inte bör köra bil, fick köra hit.

De provade igen.....utan framgång!

Son nummer ett hade svårt att förstå att de hade varit såååååå starka när de bytte från vinterdäck till sommardäck.

Jag föreslog om de hade glömt ta på kopparpasta men det hade där funnits!

Jag sa att jag har ett rör, som jag hade för mig att jag använt till detta innan, men det röret hade uppenbart krymt för det gick inte att ha till fälgkorset!!   

Då ringer sönernas pappa och jag berättar om dilemmat så han säger att han kan komma och hjälpa dom och att han har bättre grejor.

Mina söner och min utbytesstudent satte sig och spelade ett frågespel i väntan på hjälp.

Deras pappa kom och gav dem grejor så de kunde fixa det.

Visade sig att min mellanson var tyngre än vi alla trodde för han lyckades trampa sönder en liten grej på domkraften så den blev obrukbar!

2 muttrar hann de få loss innan de fick ge upp.

DÅ kommer son nummer ett på att han hade ju lämnat bilen för att fixa bromskivor så det var ju spänt med maskin och inte för hand! Inte undra på att muttrarna satt så hårt!

Vid detta tillfälle beslutar de sig för att ge upp och byta på en verkstad!

De plockar undan och går sedan in och spelar Pictonary ihop med pappan och utbytesstudenten.

Jag var inte med men måste medge att det var mycket intressant att höra allihop när de spelade   

Jag lagade mat som bestod av älgstek, kantarellsås, pressad potatis och gele. Glömmer ta fram salladen jag hade gjort......hmm.....

När de ska köra hem är mellansonen snabb och kastar sig in i min bil, kör iväg och vänder bilen. Då är min äldsta son snabb och backar ut så mellansonen måste backa tillbaka!! Han sticker ut huvudet o skäller på nåt totalt obegripligt "språk" varvid äldsta sonen skriker "backa"!

Mellansonen backar men skäller vidare på det obegripliga "språket" men när hans bror gasar förbi så ska han köra framåt....då kommer hans pappa o tar plats med sin bil och sonen får backa ännu längre bak igen (hade inte grannen haft för vana att alltid parkera på vägen hade detta aldrig hänt men vissa grannar glömmer att de har egen uppfart).....sonen skäller på det där obegripliga "språket" även till pappan.

Han kommer sen körande förbi där jag står vid grinden och beklagar sig högljutt för mig på det obegripliga "språket".

Jag svarar på samma "språk" och ser en tjej med sin hund komma förbi....måste säga att hon såg aningen förvånad ut och skyndade på för att komma förbi oss....mohahaha!!!

Fryser emellanåt rätt mycket om mina fötter.

Har dessutom problem med känseln i dem så jag behöver ha lite tjockt under så jag inte känner när jag trampar på mattkanter eller en sladd eller ett skosnöre för DÅ gör det megaont i fotsulorna!
Tappar dessutom mycket skinn nu under fötterna och runt tårna. Ser inte klokt ut   

Men jag fick en gåva i form av ett par nya rosa och fluffiga sockar. Eller kan man kalla det fluffiga knästrumpor?  

Väldigt sköna att ha på fötterna när jag ändå bara är inne och hasar omkring här.

Min enögda piratkatt tittade länge och misstänksamt mot dem men efter ha luktat på dom så blev de uppenbart godkända för han la sig ner och somnade igen.  

Igår kom min utbytesstudent hit igen efter ha varit utackorderad hos min son då hon var så förkyld och jag är infektionskänslig.
Dock är hon fortfarande lite snuvig men jag hoppas det värsta ska vara över nu.

Mina biverkningar är inte över än. Ont i kroppen men ändå mindre smärta nu. Fötter o fingertoppar är inte så roliga, näsan har börjat droppa, svamp i vissa hudveck och ögonen är torra så det känns som att hornhinnan skrynklar sig.

.....Ja så fick det bli igår.

Hon fick flytta!!!!

Men inte för att hon är elak, dum eller inte passar in här utan för att hon haft oturen att bli förkyld och jag har oturen att ha cancer, vara på cellgifter och ska inte vara nära dem som är riktigt förkylda.

Så hon flyttade till min ena son. Han har införskaffat en bäddsoffa strax innan vår utbytesstudent kom så den kom väl till pass nu.

Fördelen är att hon slapp ta buss innan hon ska på tåget till skolan idag.

Saknar henne här gör jag redan men för att skydda mig själv fick detta bli den tillfälliga lösningen!

Äntligen mådde jag lite bättre.

Benen är inte helt att lita på, fötterna gör lite ont fortfarande o det känns som om dom är runda undertill.

Men till GeKås skulle jag. Har sett så mycket fram emot detta. O på onsdagen kom klartecknet att jag inte är så grymt infektionskänslig för tillfället(sprutan verkar ju hjälpa).

Planerade in en chaufför, en som kunde köra min vagn o följa mig och så följde såklart utbytesstudenten med.

På vägen dit stannade vi och åt på Laxbutiken. Så gott....tyckte vi alla utom min son som valde att äta pannkakor istället för något med lax. Hans förlust   

Sen vidare till GeKås. Ingen kö. Fast det var längesedan jag var med om att där var kö.
Eller har jag bara lyckats vara där på rätt tider?

Köpte enligt min lista...o lite till såklart.
Så nu är lite julklappar fixade. Alltid något :)

Jag hade ingen mössa på skallen och inte heller peruk. Helt flintis o tänkte "undra hur många som kommer att glo"
Var inte så många o de som glodde var de kvinnor med slöjor. Hmm...de var nog avis på min bredbena jag ligger inne med nu....mohahaha

Shoppade en del hudvård. Letade som en tok efter en deo UTAN den där aluminiumet! Som det sägs så är det inte bra om ens deo innehåller aluminium. Det lite tragikomiska är att det är bara kvinnors deo som innehåller aluminium, inte männens. Bara en onödig ingrediens i kvinnors deo....för att totalt försöka stoppa all svett. Men var tar den då vägen? Hmm....in i bröstkörtlar o orsakar cancer, eller? Hmm....

Kom till underklädesavdelningen.....med ett bröst! Jahapp, inga bygelbh längre....då krympte urvalet en hel del.
Måste ha protesbh.....letade o letade. Så gmånga fina bh:ar men vad hjälper det när man fått bröstcancer?!

Hittade efter ett tag protesbh.....wow! Jag fick EN modell att välja på.   

Det kändes .....snöpigt på något vis. Kunde iaf fått 2 modeller o välja på.
Blev aningen nedstämd vid det tillfället.
Men hittade en ursnygg klänning som jag provade men nope, trots den inte såg så urringad ut så var de ändå för mycket för min kropp nu att ha den urringningen.
Då hittade jag iaf snygga tröjor!! :)

I slutet så sa mina ben att nu är det nog så jag fick ge mig. Hade gärna tittat mer bland damkläderna men det fick jag hoppa över.
Hamnade i kassan o när jag skulle betala tror jag nog att kassörskan ändå slagit in aaaalldeles för mycket pengar för varorna. Hade jag verkligen handlat för SÅ mycket???? :O

På vägen ut så fick jag stå framtill på vagnen för då gav benen mer vika än stöd. Så sonen körde vagnen, jag hejjade på och talade om att NU kommer han att få stora muskler   

Väl hemma var vi alla trötta men nöjda. Fast för min del var denna resa någonting jag verkligen såg som en stor utmaning för min del.

På torsdag sänks jag ner i cellgiftsträsket igen......förhoppningsvis för sista gången i hela mitt liv!!!

Många har en förmåga att gnälla på avgifter inom sjukvården. Och visst kan det bli dyrt MEN vi har iaf högkostnadskort som kan underlätta. Nu pratar jag om Region Skåne...vet inte hur det är i övriga landets sjukhus.

Det finns de kvinnor som t.o.m gnäller över att behöva betala 120 kr för att gå på mammografi!!!!

Hade inte jag gått dit så hade jag varit död idag så de där 120 kr var det värt. En kista hade varit betydligt dyrare för mina anhöriga!!!

Och nixpix, jag tillhör inte höginkomsttagarna. Tvärtom!! Jag jobbar och sliter som uska och det är inte det yrket man ska välja om man vill samla pengar på hög kan jag tala om.
Men jag gillar mitt jobb ändå :)

Vi har ofta utbytesstudenter boende hos oss. (Och nixpix, man får inget betalt för att ha dem utan snarare tvärtom. Man står för husrum o mat åt dem.)

Iaf så blev en av dessa sjuk en natt så jag tog med henne in till akuten. Eftersom hon då är utbytesstudent och inte en "papperslös" (som slipper betala), en legal invandrare (som slipper betala) eller en svensk medborgare (som får betala en avgift på 3-400 kr för akutbesök) så MÅSTE hon oavsett vilket sjukhus hon besöker betala FULLT pris för läkarbesöket!

Så för att träffa en läkare på akuten och tala med denna i ca 10 minuter så fick hon sen en räkning på besöket.

Och det är vad ett litet besök hos en läkare faktiskt kostar. Och när man ser den räkningen så är iaf jag rätt glad att iaf sista nollan är borttagen på det jag ska betala när jag går till läkaren. :)

....ja snart så!!!

Jag har mina biverkningar men blodproverna är rätt så hyffsade.

Eller nja, de vita blodkropparna är bra men de röda är på väg neråt. Måtte de hämta sig så att jag slipper behöva få blod.

Men trots jag nu har näsblod, ont i fötterna, ramlar ibland för jag är vinglig, ont i fingertopparna osv osv..

trots detta så har vi nu lagt en dag vi ska til GeKås om inget inträffar som gör att jag inte kan.

Men ohhhh, jag ser så fram emot detta. Få shoppa julklappar.

Ska kolla in deras Ekologiska produkter...

Kläder...

heminredning...

sminkborstar måste shoppas....

hudkrämer...

deo utan aluminium (är mycket prat om att deo med sluminium kan vara en orsak till bröstcancer. O när jag kollade vad jag hade för deo då jag fick min diagnos så visade sig att i min fanns aluminuim men inte i en enda av mina söners....så det verkar vara i kvinnliga deo de har det...så jag hittade en utan som jag köpte men kan vara kul o se om jag hittar andra med. Kan ju ge bort i julklapp till kvinnor som jag ska handla julklapp till)

Scarfsar....

Duschgel....

osv osv...

Vill prova lite nya saker.

Nagellack är tyvärr ingen ide att köpa då mina naglar är på väg att haverera o mycket troligt så kommer jag att tappa dom. :(

Men nu har jag något att se fram emot....GeKå...here we come!!!

Har involverat sonen som ska med för att köra min vagn. Jag har inte riktigt så stor styrka och styrsel i armarna. (Inte benen heller för igår ramlade jag)

Och min utbytesstudent ska med och hon ser med fram emot det.

Och så en chaufför.

Detta kommer och bli superbra dag tror jag   

Men än får jag vänta för biverkningarna är för aktiva ännu men snart ...snart,....