När man blir sjuk i en dödlig sjukdom så märker man hur folk reagerar.

De bästa är de som finns kvar hos mig och är lika "tokiga och knasiga" som de brukar vara.
De sitter i mitt hjärta som de alltid gjort.   

Eftersom jag är öppen med vad jag har så brukar de flesta andra också öppna sig, vågar prata om det och många berättar hur de själva känner. Jag uppskattar dessa samtal.

Att jag skriver öppet om det på Fb och här leder till att många säger att de tycker det är skönt för det i sin tur leder till att de slipper fråga om allt då de redan har läst det och när man väl ses kan man vara i "nuet"!
Jag behöver t.ex inte berätta om de senaste behandlingarna för det har de redan läst om osv.

De finns ett fåtal som blir rädda men de flesta av dessa har jag tagit tag i och där är bara någon kvar nu som fortfarande är "bångstyrig" men jag orkar inte lägga energi på henne.
Vill hon att bara jag ska ringa och aldrig själv ringa så är det hennes val!  

Det finns de som gråter ibland när vi ses men sedan är som vanligt igen och det är helt ok.
Det visar att de själva inte är övermänniskor utan helt normala med normala reaktioner.
Jag är själv ledsen ibland men försöker få ut så mycket glädje som jag bara kan hinna med
trots jag sitter med smärtor, biverkningar, behandlingar och Döden bredvid mig 24 tim/dygnet.

Sen har vi hurtbullarna som säger "men vi ska alla dö"!
Jag suckar och tänker bara "vad lite du vet om livet och döden"!  
Klart att vi alla ska dö men det är för mig en stor skillnad att sitta med döden bredvid sig 24 tim/dygnet än att inte vara medveten om hur nära döden kanske är!
Det är för MIG skillnad att kunna orka leva utan en förlamande trötthet.
Det är för MIG skillnad att kunna leva utan behandling livet ut!
Det är för MIG skillnad att kunna få jobba och vara fri att göra det man orkar mot att
vara förhindrad att jobba och förhindrad att leva fullt ut pga cancern!

Det är för MIG skillnad att kunna få planera saker utan behöva involvera vårdpersonal, Försäkringskassan m.m

Skulle kunna rabbla upp massor av saker här men då hade inlägget blivit väldigt långt  

Det finns de man har sporadisk kontakt med och alltid har haft och det är helt ok!
Man pratar när man ses och man har kontakt via t.ex Facebook!  

Sen finns det de som dykt upp och söker kontakt. En del hade man inte förväntat att de skulle komma men var och en är lika välkomna till mig och jag tar dem alla till mitt hjärta! 

Och så har vi ett fåtal (tack o lov väldigt få) som sitter och beklagar sig om vilken hemsk sjukdom cancern är (som om jag inte redan visste det),  hur verkligen hemsk den är (ja, det vet jag som sagt redan), hur hemskt det är att höra om den för att i nästa sekund beklaga sig om att hen inte får veta något om den och om hur jag mår.....! Hur ska de ha det????!!!  
Dessa fåtal människor är dessutom den sorten som inte själv kan tänka sig att stötta om de inte tjänar något på det utan det handlar enbart om dem själva och att de vill ojja sig!

Men dessa människor TAR min energi och när jag har haft kontakt med dem (om än så lite) så är jag helt uttömd på min energi (det lilla jag har)!
Orkar inte med så negativa människor....är mättad flera gånger av dessa i mitt liv!   
Det är väl JAG som har cancern och inte ni har jag lust att skrika till dem och jag tycker inte ens synd om mig själv (jo, kanske ibland när jag är ensam).

Jag försöker att vara vänlig men bestämd när vi har någon form av samtal men jag undviker dem så mycket jag kan! Jag vill ha min energi till annat!

Men jag älskar alla de som vill finnas i mitt liv trots att vi alla vet att mitt liv blivit många år förkortat och istället för att vara frisk kommer jag att vara sjuk tills jag dör.
Jag behöver få känna glädje!    

Mitt hjärta är starkt men jag har en kropp som faller sönder bit för bit!

#bemötande

#fuckcancer