Första strålningsdagen var för 2 dagar sedan men dagarna har bara kommit och gått utan att jag har hunnit med.

Första strålningen ja. Personalen var gulliga och förklarade allt. Men hu så nervös jag var.

Och så var det dags....kravlade mig upp på britsen och fick lägga armarna över huvudet i stöden och skallen på en hård lite "kudde"....som höjdes upp och kördes närmare maskinen. Och maskinen är ju.....stooooor....o den kommer nära!

De ställde in allt, flyttade lite på mig....skulle ligga stilla men se, det kliade lite här och där...o det var som om jag hade myror i kroppen.

Sen ruckade de lite på britsen när de gått ut i kontrollrummet....allt för det skulle vara exakt.
Jag fick också en kamera som sattes på börstkorgen. Om jag minns rätt så visar den att jag andas rätt. Andas jag fel får jag ingen strålning och då tar det hela längre tid innan jag är klar.

Sen satte det igång.....japp, apparaten kom verkligen nära. Jag tänkte...nu ryker min arm....och så stannade maskinen till. Jag glodde och kände paniken komma krypande.

Blunda!! Blunda!!! Blunda!! Intalade mig själv att blunda....o så höll rösten på att mässa: "andas in....andas ut...andas in...andas ut....osv"

I taket var där lampor som bytte färger och jag började titta på dem men kom på att det bästa var att blunda och enbart lyssna på rösten.

När allt var över fick jag veta att jag fixat andningen bra och då släppte det mesta av min nervositet och lite tårar kom.

Jag klarade detta utan bli strimlad av denna konstiga jättemaskin!!

Sänktes ner mot golvet så jag kunde gå av britsen. Hade fått ifyllt lite färg på kroppen med streck så de vet hur inställningen ska vara imorgon.  Ska gå fortare då sa de.

Tycker hela överkroppen ser knas ut....ett bröst, 3 tatueringar o massa streck och prickar ditritade.

Väl ute så satt min kompis där och väntade. Då kom tårarna på både henne och mig. Min nervositet släppte helt och jag vet att jag ska kunna klara detta.

Så här ser den maskin som jag ska ha till alla mina strålningsdagar. Här syns lite av de färgade lamporna i taket med.
Hela maskinen rör sig runt en när man ligger på britsen.

Så här ser britsen ut utan pappret på. Jag ligger på rygg med armarna över huvudet. Armar och händer vilar i de röda "hållarna". I mitten syns en röd "kudde" och där har jag huvudet.

En bit ner är en "kant". Denna har jag precis under baken så jag inte har möjlighet att kasa ner.

När jag lagt mig är det ordet STILLA som gäller. Och sen sätts en högtalare på där en kvnnlig röst säger "andas in...andas ut...."
Alla har inte denna andnings-strålning men de som haft bröstcancer på vänster sida blir testade om det behövs p.g.a försöka undvika strålningsskador på hjärtat.

På patienthotellet i Lund så har man en TV på sitt rum.

Toppen tycker jag som normalt är emot detta med TV....men plötsligt fick jag blodad tand och ville se på TV.

Gärna på alla kanaler på en och samma gång..byta kanal...1,2,3,4,5,6,7,...osv osv...oooh vad många!! Har t.o.m Danmarks kanaler men jag kan inte ett ord danska så det var värdelöst.  

Men det bästa med denna fjärrkontroll är att den inte består av massa knappar som gör mig förvirrad och den innehåller inte heller knappar som gör att jag bara måste trycka för att se vad som händer...är ju knappgalen!!   

Så nu tittar jag på massa högintelligenta program.....så som Svenska hollywoodfruar, Paradise hotel och svenska nyheter   

Den bästa fjärrkontrollen i världen!!!

Nu är det 2 dagar sedan jag anlände Lund. Kom i taxi och chauffören var helt ok, lagom pratig.

Fick ett rum som skulle vara tyst och det är det. Dock litet problem med att de tömmer sopor tidigt!
Fasar lite för om de ska skrapa bort snön i vinter lika tidigt!

Men jag löste det genom att jag får tidiga tider att strålas på. Är normalt en morgonmänniska men har på senaste tiden nästan vänt på dygnet....så det kan vara på tiden att vända tillbaka det.

Rummet är fint. Men jag är van vid en mycket bredare säng och nu fick jag bara typ 80 cm....så jag har problem med det.
Var kallt första natten så jag vinglade upp utan rollator och bad om ytterligare ett täcke så nu har jag två.... 

Tja nu så....nu är det snart på ingång!

Packat och kommit på efetrhand att just detta o detta kan också vara bra att ha med mig!

Jag som tänkte att en pytteväska skulle räcka men nu är det plötsligt 2 pytteväskor.....eller ja, normalstora väskor.

Imorgon är det första strålningsdagen för mig! Jag ska bo en hel del på patienthotellet för att slippa hålla på att fara fram och tillbaka då det enbart skulle ta energi från mig. Energin behöver jag istället till att kunna ta lite promenader ihop med min pimpade rollator än att sitta i en taxi flera timmar om dagen!

Har också fått veta att man blir trött av strålningen och min fråga är då....kan jag verkligen bli MER trött än vad jag är efter mina cellgifter?   

Ja det lär tiden få utvisa!

Idag är det den 1 december. Och nu börjar det bli mer och mer jul......och jag hinner inte med.....
Men oavsett vilket så blir det ju jul ändå.

Absolut så vill jag avboka denna resa.
En resa jag inte ens själv bokat in mig på!

En resa jag inte ens i min vildaste fantai velat boka in mig på.

Men nu blev jag inbokad ändå    mot min vilja!!!

Resan kallas av en del för cancer-resa!

Nu är cytostatika-perioden över för min del. Strålning på ingång.
Någonstans tänkte jag i min enfald att NUUUUU kommer energin tillbaka med full kraft och jag ska kunna orka ut och gå, snart nästan jogga, cykla, köra min egen bil, städa, röja, baka, fixa o dona....som man kunde innan man blev sjuk!

Men nu är det på torsdag 3 veckor sedan sista cellgiftet och jag blir ju bara tröttare och tröttare.:(

Total miss av mig att inte tänka på detta i denna j¤%&a obokade resa som jag inte ens kan avboka!!!

Försöker julpynta men det går ju så söligt så jag blir trött av min egen sölighet och samtidigt så besviken.

Snart börjar min strålningsperiod och den säger de att man också blir trött av. Kan man bli tröttare?
Jag försöker ändå vara positiv men ibland falerar även den biten.....och just nu är det en sådan bit!!

Har idag fått för mig att jag ska träna på en motionscykel.

Sagt och gjort....fick hit den....och idag satte jag igång!

Har normalt bra med kondis o energi......men fick nu erfara hur det är numera med den biten!!

Efter ynka 2 minuter på motionscykeln och på den lättaste tyngden så orkade jag bara ynka TVÅ minuter!!!

Vacklade av cykeln....hjärtat slog på högvarv och låren darrade.

Efter TVÅ YNKA MINUTER!!!!

Funderade först om det kanske var en farlig motionscykel jag fått hit men får nog ändå inse att det är min kondis som är nedbruten efter all cancer behandling (biverkningarna har ju inte varit så nådiga).

Så jag får väl ge mig på den där farliga cykeln igen imorgon med två nya minuter?!
Just nu sitter jag här och sen får jag återgå till ett broderi...eller något!   

Vilken röra det var här ikväll....fast det var en komisk röra!  

Son nummer ett kommer för att byta sina sommardäck till vinterdäck på sin bil med hjälp av min son nummer 3.

De slet med muttrarna men fick inte loss dem hur de än kämpade.

De saknade ett fälgkors och trodde att min make hade ett.

Nope hade han inte.

Så son nummer två, som har min bil nu när jag inte bör köra bil, fick köra hit.

De provade igen.....utan framgång!

Son nummer ett hade svårt att förstå att de hade varit såååååå starka när de bytte från vinterdäck till sommardäck.

Jag föreslog om de hade glömt ta på kopparpasta men det hade där funnits!

Jag sa att jag har ett rör, som jag hade för mig att jag använt till detta innan, men det röret hade uppenbart krymt för det gick inte att ha till fälgkorset!!   

Då ringer sönernas pappa och jag berättar om dilemmat så han säger att han kan komma och hjälpa dom och att han har bättre grejor.

Mina söner och min utbytesstudent satte sig och spelade ett frågespel i väntan på hjälp.

Deras pappa kom och gav dem grejor så de kunde fixa det.

Visade sig att min mellanson var tyngre än vi alla trodde för han lyckades trampa sönder en liten grej på domkraften så den blev obrukbar!

2 muttrar hann de få loss innan de fick ge upp.

DÅ kommer son nummer ett på att han hade ju lämnat bilen för att fixa bromskivor så det var ju spänt med maskin och inte för hand! Inte undra på att muttrarna satt så hårt!

Vid detta tillfälle beslutar de sig för att ge upp och byta på en verkstad!

De plockar undan och går sedan in och spelar Pictonary ihop med pappan och utbytesstudenten.

Jag var inte med men måste medge att det var mycket intressant att höra allihop när de spelade   

Jag lagade mat som bestod av älgstek, kantarellsås, pressad potatis och gele. Glömmer ta fram salladen jag hade gjort......hmm.....

När de ska köra hem är mellansonen snabb och kastar sig in i min bil, kör iväg och vänder bilen. Då är min äldsta son snabb och backar ut så mellansonen måste backa tillbaka!! Han sticker ut huvudet o skäller på nåt totalt obegripligt "språk" varvid äldsta sonen skriker "backa"!

Mellansonen backar men skäller vidare på det obegripliga "språket" men när hans bror gasar förbi så ska han köra framåt....då kommer hans pappa o tar plats med sin bil och sonen får backa ännu längre bak igen (hade inte grannen haft för vana att alltid parkera på vägen hade detta aldrig hänt men vissa grannar glömmer att de har egen uppfart).....sonen skäller på det där obegripliga "språket" även till pappan.

Han kommer sen körande förbi där jag står vid grinden och beklagar sig högljutt för mig på det obegripliga "språket".

Jag svarar på samma "språk" och ser en tjej med sin hund komma förbi....måste säga att hon såg aningen förvånad ut och skyndade på för att komma förbi oss....mohahaha!!!

Nu börjar nästa steg i min obokade cancer-resa.

Strålningen!

Det ska ske i Lund.

Jag blev fotograferad på röntgen.....snyggt foto...flintis o trött! Tror de sökte någon modell och jag tror helt klart att jag får första tjing på ett modellkontrakt....eller kanske inte!  

Nåväl, jag är inte den enda som blir forograferad där.

Jag fick tre nya tatueringar också....en mitt på framsidan och en på var sida. Den ena gjorde ont för de prickade ett kärl...AOOOOO....
De ritade på mig, satte dit tråd, mätte, tejpade fast tråden och mätte igen....satte en kamera på mig med....

Sen tog de massa bilder på min kropp där jag låg där dekorerad!!
Jag undrar om man kan få ha storhetsvansinne och fråga om man kan få bilderna förstorade!??? Mohahaha,....  

Försökte få mina nya tatueringar i färger men de hade bara svart.....kasst ju .....  

Tror jag ska bidra med lite andra färger :D

Bilder togs och jag klarade andningen galant. Var den jag varit mest brydd för. Nu ska massa läkare o fysiker(?) kolla på bilder och min andning....och sen bedöms strålning och den 2 dec är det dags för mig att komma dit!

Hit ska jag gå många ggr.....

Korridoren jag ska vandra i för att komma till strålningsrummet....
Ser lite "dött" ut men där var en hel patienter som väntade men jag valde att inte fotografera dessa utan tog denna bild som inte fanns folk på.