Vaknade igår med 38,6 i feber. Då var man inte heller så tuff kan jag lova!!

Grät mig från säng till kök, sonen fick fixa mat och jag försöka äta. Sen iväg i taxi till bröstmottagningen.

Först då hade febernedsättande hjälpt till så jag började istället svettas massor.

De kollade mig men misstänkte att jag har någon form av virus. Avvakta en dag.....och den dagen är idag.

Var dock glad att mina vita blodkroppar krupit upp en bit för annars hade jag hamnat på isoleringen och DIT vill jag INTE!!!

Fick besöka vårdcentralen och de kollade sänka, halsprov osv. Fått penicillin att ta till i helgen om de inte blir bättre.

Mycket troligen har jag ett virus i kroppen. Jag som ändå tycker att jag varit så noga  

Dag ett efter blivit nedsänkt i cellgiftsträsket....

består i att sova och sen vara vaken i hela 2 timmar för att sen bara somna i två timmar.

Och det fungerar inte att försöka hålla mig vaken...nope, säger kroppen sooooov så somnar den på plats så det gäller att hitta en säng eller soffa fort.

Nu är jag vaken igen...två timmar då antar jag   ..och sen ska jag väl sova igen

Mn katt fick fnatt igår. Vi dukade fram lite kvällsfika efter dagens pärs.

Då satt han fint i soffan.....2 sekunder senare satt han på bordet slickandes på osten!!!!!!

Så det blev att hyvla bort lite ost som katten, till stor lycka, fick äta upp. Och det går bra...bara man rullar den och matar honom fint. Gör man inte det så tittar han på osten och ger oss sedan anklagande blickar! :)

Sen är det inga problem att somna på kuddar.....han är vår Piratprins på Ärten   

Själv har jag sovit bra trots gårdagen. Vaknade vid 7, tod mediciner och sen hamnade jag här.
Har lite ont i vaderna men det är det ända...hittills...är ju inte mer än dag 1 än sålänge.

Hejsan!

Upp tidigt och for iväg till min behandling ihop med sonen.

Haft en jobbig natt med mycket oro och ångest   

Jag tog en liten halv lugnande pilla innan vi for iväg....det räckte för att få ner mig i varv iaf.
Bra att ta till vid behov men jag är anti mott piller men här fick jag ge mig.

Väl framme kom vi in i ett rum med säng där jag la mig. Personalen där är trevliga, inget är liksom problematiskt för dom.
Jag var rädd för reaktoner på mitt hjärta, min kropp och att den inte skulle ta till sig Herceptinet. Men det gjorde den och än varkar det gå bra. Det tog 90 minuter att få det och sen var det att vänta i 2 timmar innan cellgiftet skulle in.
Så sonen var med hela tiden, sen kom kuratorn och avlöste honom en stund och sen hämtade han mat till mig och sig. Blev dansk fläskbit med sås och potatis.

Maken kom en stund innan vi skulle hem.

När jag skulle resa mig upptäckte jag de där gelebenen men masade mig till toa ändå men ramlade på väg ut....gelen i benen ville inte jag skulle gå själv...suck!!!!!
Och yr blev jag och rent knasig i magen. Trodde först det var blodtrycksfall men det kände jag att det inte var.
Jag tror det var all ångest och all nervositet som släppte.
Fick dock åka rullstol ut till bilen och väl hemma så sov jag en bra stund.

Fortfarande har jag geleben så jag måste kolla hur jag går. Men i övrigt är jag mest trött.

Biverkningarna ska komma på 3e dagen sägs det.

Jag hade iaf en utsikt från fönstret :)
 

För ett tag sedan beslöt jag mig att prova på stavgång. Aldrig gjort det förr men det ska vara bra när man som jag har problem med lymfvätska.

Sagt och gjort. Inskaffade de där mystiska stavarna och fick veta att jag skulle dra dom EFTER mig!!!

Vaddå efter mig tänkte jag????

Blir ju urlöjligt att dra dom efter mig.....  

Men ok då, tog stavarna och drog dom efter mig....totalt meningslöst i mina ögon   

Då kommer 2 sportcyklister och när jag drar av mig min cancer-mössa vet dom inte vart de ska cykla utan håller på att krocka ihop.....mohahaha....jag fnissade och sa hej glatt och högt. De stackarna mummlade hej och försökte le...samtidigt som de försökte undvika att se på mig och min flintis!!
Deras beteende såg kul ut....men hade jag varit den som tagit illa vid mig hade jag blivit ledsen men nu vände jag på det och visade att här är jag......o mina stavar på häng efter mig!!

Så jag såg nog rätt knas ut när jag kom gående...flintis....med en mage som ser jättegravid ut men som består av instoppade hörlurar och vantar i fickorna och såklart Kortison i magen....o så de där stavarna som man skulle dra efter sig......mohahaha

Jaha, nu vill jag försöka hinna allt jag ska innan jag ska sänkas ner i det förhatliga cellgiftsträsket på torsdag.

Tror jag ska avskaffa torsdagar i framtiden....får snudd på ångest över bara den dagens namn snart då alla mina cellgifter ges på just...tååååårsssdagar  

Nu är det en ny sort. Förra sorten hade jag så starkt illamående så jag bad min make ta livet av mig när det var som värst.....dock gjorde han inte det eftersom jag fortfarande sitter här   

Av alla de biverkningarna man fick av det var det illamåendet som var det jag fick slåss mot och som var värst.

Sen var det tröttheten. Att ligga som en träskpadda på rygg och inte orka röra sig.

Alla andra biverkningar kunde jag fixa och klarade av. Ja jag klarade uppenbart upp de andra med men jag vill ALDRIG behöva gå genom dem igen.

Herceptin får man för att min tumör är HER2positiv. Det innebär att återfallsrisken är väldigt, väldigt hög. Herceptinet gör att återfallsrisken minskar en del.

Cellgiftet jag ska ha nu heter Taxotere och är gjort av idegran. Jahapp, tänker jag....jag ska ha in en hel barrskog i mitt blod  ...... känns si o så. Biverkningarna är smärta, smärta o åter smärta i kropp...hud som flagnar på händer o fötter, svamp i munnen, tappa hår osv osv.

Svamp ska finnas i skogen och inte i mina slemhinnor!!!

Hår har jag inget att tappa längre....nu har dessutom ögonfransar o ögonbryn börjat ge sig av med.

Jag är såååå nervös inför torsdagen. Vill hinna göra dittan o dattan men inser att min energi är inte som den en gång varit....

Mina vita blodceller har gått upp så det betyder att jag inte är så infektionskänslig för tillfället. Ska dock undvika de som vet att de är förkylda.

Så igår for jag till ICA, handlade och satte mig att vila medans mitt följe fixade att packa ner varor.

Vad händer???? Jo jag SOMNAR på bänken!!!!!!

Jag som kände mig pigg och helt plötsligt bara försvinner all ork. Kunde jag inte få ha den några timmar iaf?   

Tur jag hade någon med mig för annars hade jag väl suttit där fortfarande och sovit.

Hann hem och tog mig in i huset, la mig i soffan och sov ytterligare 3 timmar. Vad TRÖTT jag blir av denna TRÖTTHET  

Jag som vill börja jobba så fort allt detta är över...men ska jag vara såhär trött så somnar jag ju mitt i jobbet. Kanske tur jag jobbar inom vården så jag kan kanske landa i en tom säng. Men å andra sidan har vi sällan tomma sängar så det får väl bli att somna på golvet eller nåt   

När jag lagt mig på soffan och sovit en stund kommer min snuttiga piratkatt och knölar ihop sig till en boll och somnar på mig så då sov vi tillsammans.

Har väldigt ont i revbenen på sidan där jag opererad. När jag vaknade imorse kändes det som om jag också tränat thaiboxning ihop med mina söner. Känns som om någon kickat mig i revbenen så jag börjar undra vad jag gjort inatt.
Får dock ta upp detta med onkologen så det inte är något som satt sig där....hoppas det bara är lite thaiboxningskänsla och ingen tumör.

Är ett tag sedan jag skrev.

Gått genom 3 cellgiftsbehandlingar och har mått så dåligt så många dagar i följd så det var tal om att lägga in mig då jag inte fick i mig tillräckligt med vätska.

Så alla min ork har gått åt till att överleva.  

Har tappat mitt hår nu....har lite strån o fjun här.

Det jag tycker är jobbigt är att jag nu märker att fler och fler ögonfransar ramlar av.

Om några dagar så är det dags för nästa cellgifter. Då ska jag dessuotm få injektion av något som heter Heceptin.

Detta är för att jag är HER2 positivt (som är negativt att ha). Återfallsrisken är väldigt hög när man har HER2 positiv.
Så med dessa nya sorters cellgifter så följer nya biverkningar med.

Som det varit nu har illamåendet varit det värsta. Och att jag är så vansinnigt infektionskänslig och kan inte gå i affärer eller ta hem folk.

Saknar det väldigt mycket.