Skulle göras en röntgen på mig häromdagen. Med kontrast. Såndär kontrast så det blir en värmbölja genom kroppen och man plötsligt får känslan att man har kissat på sig!

De skulle utföra en CT av hjärnan.

Eftersom jag fortfarande har kvar venporten så kan man spruta in kontrastet via den. Behövs bara en nål i den först!

På detta viset slipper jag få en nål armvecket som sitter en stund. Den nålen gör förbenat ont och jag har bara ett kärl som de kan sticka i så jag föredrar att använda den subkutana venporten.

En timme innan sticket så var det dags att Emla så sticket skulle kännas mindre.  Sen stack en syrra dit nålen och det gick bra!  

Jag jobbade denna dagen och hade således mina arbetskläder på mig när jag gick bort till röntgen med nålen insatt i venporten och en bit slang dinglande. En tillfällig patient i arbetskläder för sjukvårdspersonal.

Men nu är den röntgen gjord och nu väntar jag på svaret om allt är som det vara i knoppen  

Närjag ser denna nålen på bilden så mår jag aningen illa!  
Men jag kan titta på dem när andra patienter ska ha sina ditsatta....men när det gäller mig själv....huuuu  

Så här ser det ut när nål och slang är på plats.

Så här sitter min venport inne i kroppen.

#subkutanvenport

#powerport

#stornål

Körde till jobbet imorse.
Är väldigt trött fortfarande av arbetsträningen.
Lär väl vara så ett tag och det får väl lov att vara ok bara det försvinner med tiden.

Pratade med Försäkringskassan och chefen. Gick väl rätt så bra.
Men jag är så vansinnigt trött.
Dock trivs jag ändå med jobbet i sig och jag vill gärna börja jobba halvtid snart.

Körde hem efter jobbet och inväntade sonen som skulle köra mig till sjukhuset.

Väl inne på sjukhuset så passade jag på att hämta mina armband som hamnat på cancerrehabiliteringen efter en vattengympa och så inom lymfterapeuten om ett ärende om min armstrumpa.
Sen var det dags att ta sig till ÖNH...Öron Näsa Hals.

Satt i väntrummet och där var en liten kille som hade fullt sjå med vad fiskarna
hette. Han pekade på en mal och frågade mamman vad den hette.....nja sa mamman, det är grus! Eh? Öh? Gossen såg lite förvånad ut och fortsatte stirra på malen.
Där kunde inte jag vara tyst utan jag log mot gossen och sa att den sorten heter mal.
Då vänder han sig till mamman och säger att det där är ingen fisk, det är en mal!  
Hmm..... blir lite kul ibland   

Inkallad och fick sitta upprätt i en stol, bedövning genom näsan och ner i svalget.
Ööörk, roligare kan man ha!  

Men det hela avlöpte bra,, trevlig läkare och övrig personal gjorde att all nervositet släppte.
Fick veta att det INTE är cancer!!!!!   
Gissa om jag blev lättad!!!???

Jag fick veta att några läkare varit lite fundersamma över bilderna då det skulle kunna vara en tumör av det man såg på bilderna så därför skickades remissen till ÖNH!
Och just när det finns misstanke om tumör så kommer man dit inom 5 dagar. Så det var därför jag fick tid så snabbt!  

Hon förde ner en slang in genom näsan och bak i svalget. Sen kikade de på bilderna.
Det syns att det är irriterat och hon sa att det kan vara den irritationen som gör att jag kan känna det som en "klump"i halsen.

Hon sa att det bero på uppstötningar. Men hallå, jag har ju knappt några!   
Men det finns något som heter "tyst reflux" och det syntes att jag har det! Jaha, sa jag förvånat! Den är ju väldigt tyst måste jag medge!  

Så jag fick utskrivet Omeprazol som jag ska äta enligt ett schema och så hoppas vi det ska kunna hjälpa.
Och så skickas det remiss till en CT med kontrast av hjärnan. Hon förklarade att det kan vara så att något med nervbanorna med tanke på att jag även har problem med fötter och ena armen.

Och nervbanor går det även till svalget.  Kontrastet får de fixa i venporten så jag får ta kontakt med röntgen så de har någon som kan sätta dit nålen när jag ska dit.

Det ska även skickas remiss till en logoped där jag också får en slang i näsan UTAN bedövning!!!  
Men då får jag svälja något med olika konsistenser för att se vad jag reagerar på, vad som är bäst konsistens på mat för mig!
Och så ett återbesök till denna läkaren igen.

Men det känns bra att det hela är i rullning så jag kanske kan få hjälp med det hela.

#fuckcancer

#öronnäsahalsmottagning

#bedövning

#tystreflux

#kamerainäsan

#logoped

Åkte till Vårdcentralen idag för att få min venport spolad.
Detta ska ske var 12:e vecka enligt ordination från det sjukhus jag har fått porten insatt av.
Men det blev inte så.  
Sköterskan försökte sticka 3 gånger in i porten men misslyckades varje gång och hamnade vid sidan om.
Kom inget blod när hon drog tillbaka sprutan och när hon försökte skjuta in vätskan kom den liksom direkt in i kroppen vilket sved rejält!  

Till slut gav hon upp. Kan inte neka till att jag blev rätt lättad samtidigt som jag kände att det hade varit bra om det hade blivit gjort.
Hon ringde onkologen men de har fullt upp med att ta hand om andra cancerpatienter så de hade inte tid med mig.
Så är det ju tyvärr på flera sjukhus......ingen har liksom tid.   

Men vi beslöt att göra nytt försök om 2 veckor.

Sen var det jobbedags.

Först jobbade jag mina egna 25 % och sedan arbetstränade jag en stund eftersom jag nu håller på att ska försöka ta mig upp på 50%.
Hoppas fixa detta så jag kan vara tillbaka på jobbet på halvtid lagom till 1 mars. Sår så fram emot detta!  

Jag berättade om min port och besöket på vårdcentralen.
Det visade sig att en av sköterskorna på jobbet är en hejjare på venportar så jag tänkte att det lät bra att fråga om hon hade tid med mig. Hon kom i god tid till jobbet så hon hade tid med mig och min port!   

Det var lite knyckligt ibörjan men det fungerade och hon fick grepp om porten, berättade om hur hon gjorde för att få den att ligga rätt så hon kunde få nålen på plats.
Ska ta med mig denna infon till vårdcentralen om 12 veckor och så hoppas vi att det kan fixas av sköterskan där då.

Vad är då en venport?
Det är som en liten dosa (i mitt fall är den lila och heter Power Port) som är inopererad under huden och den tål att stickas i med nål många gånger.
En tunn plastslang är kopplad till dosan. Denna plastslangen opereras in i ett större blodkärl på halsen (man kan se slangen uppe vid min hals)  och den leds under huden till bröstkorgen, där venporten då finns.
Man kan se och känna dosan utanpå huden som en liten förhöjning. I mitt fall är där också 3 små"piggar" på venporten. Mitt i ska man då sätta nålen och det gäller att ta den långa nålen i mitt fall för annars når den inte fram till venporten!
En subkutan venport kan användas under lång tid, upp till flera år, och man kan leva som vanligt med den.

Jag känner inte av min och glömmer oftast att den sitter där.

Här är en bild på hur nålen sätts in. Hygien är viktigt så det är sterilt.

Så här ser nålen ut.

Här är den dagens nål ditsatt och det är där du ser det gula på bilden. En nål kan sitta i några dagar men man tar bort den efter varje behandling då det ändå är 3 veckor mellan när man fick cytostatika. Och Herceptin var också var 3e vecka.

   
Här sitter en nål på mig som jag får behandling genom.

Jag mådde verkligen inte bra när denna bilden togs. Kan knappt förstå att det verkligen är jag som är på bilden!  

Denna dagen avslutades med en välbehövlig yoga och det var toppen!  
Ute har det blåst massor, snudd på stormat och vi har t.o.m fått lite hagel.

#Fuckcancer

#cytostatika

#powerport

#subkutanvenport

#kundaliniyoga

Skulle fikat idag med en väninna men hon blev sjuk.

Så jag hade inget för mig. Tänkte att jag kan ju ta mig iväg och simma i badhuset. Behöver träning med lymfarmen sedan bröstcancern.
Sms:ade en tjej som ofta säger hon ska följa med och simma men hon svarade inte på sms:et.
(Det brukar hon visserligen ytterst sällan göra när jag smsar henne men när hon  är med mig så bara måååååste hon svara på allas sms och mail med en gång...synd hon aldrig känner så när det gäller mig men det är inget jag kan göra något åt).
Jag tänkte att jag sitter inte och väntar på att hon ska behaga svara och så sa maken att han kunde följa med.
Ja varför inte!?

Jag simmade 1000 meter!!! ETTUSEN METER!!! Det är väldigt mycket för att vara jag sedan cancern härjade i mig!
Jag fick ta många pauser, nacken blev stel så jag fick prova på lite ryggsim också och inte bara bröstsim!

Men vad gör det??? Jag har iallfall simmat 1000 meter!!

Vad gjorde då maken?
Jo, han simmade 200 meter och då blev han uttråkad. Han rusade upp till bubbelpoolen och bastun istället. 
Där satt han medans jag simmade vidare.
Men vad gör det? Huvudsaken är att vi båda blev nöjda.

Jag varken badade bubbelpool för sist så blev jag så yr efteråt. Och basta vågar jag inte....tänk om min subkutana venport smälter i värmen?!

Sen var det hem igen i sakta mak för det hade kommit en del snö. Inte så att man behövde skotta men det var pudersnö med isbana under. Sån där lurig halka   

Rätt nöjd med min bedrift idag!

#simmat
#1000meter

#fuckcancer

#subcutanvenportibastu

Idag var det 2 besök på sjukhuset.
Först ett hos en terapeut och sedan var det ultraljud av bröstet jag har kvar.

Kom dit och fick veta att det skulle vara mammografi med. Jahapp, av med kläder på ovankroppen för att bli tillplattad!  

Det gjorde vansinnigt ont!!! Så ont så jag höll på att svimma när jag stod där.....fastklämd!!

Mådde illa och trodde jag skulle spy.  

Så släpptes jag loss.....

Varken jag eller sköterskan fattade vad de var som gjorde så ont förrän jag tog med handen där jag fick så ont......min SUBKUTANA VENPORT!!!! Japp, det var den som kom i kläm! Inte undra på att det gjorde vansinnigt ont!!!   

Det sitter ju precis ovanför bröstet så den drogs liksom med.

Bilden nedan är ifrån häftet man får med sig när man får porten men där kan du se ungeför var den sitter innanför huden.
Men resultatet av undersökningen var bra.   
På den platta sidan kunde läkaren se ett stort område med blodansamling. Detta är inte så vanligt (är jag förvånad?) och kommer troligen inte heller att läka utan först när det blir operation får de försöka få bort det.

Det verkar ha bestämt sig för att stanna och gegga till sig i min brösthåla.  

Men inga tumörer eller andra elakheter fanns där....iallfall inte just nu!

#subkutanvenport

#fuckcancer

#bröstcancer

#mammografi

Att packa inför en resa kan ta sin tid....för mig!
Vet inte hur mina söner gör men de packar på en kvart i en vanlig kabinväska och sen är de klara.  

Och sen när jag ska hem....då har jag knappt använt hälften av det jag tagit med mig och dessutom har jag köpt något jag vill ha med mig hem.

Så vi hade fullt sjå att få rätt på vikten av min väska.

Menmen, nu vet jag till nästa gång vad jag kan ha med mig och vad jag kan lämna hemma.
Och förhoppningsvis så är det också mindre antal burkar och lådor med mediciner jag behöver ha med mig!
Fick fixa intyg på apoteket för att försäkra mig om att vissa mediciner kunde medföljas. Detta därför att de är narkotikaklassade.
Har man inte detta intyg så har de rätt i tullen att bara ta medicinen ifrån dig vilket kan bli katastrofalt när du behöver dem på plats.....så var noga med intyg!

Och så kom vi hem! Packade upp och tvättade upp kläderna.

Så fick jag syn på en av grejorna jag packat med mig hem:

CHOKLADET!!!! Detta choklad är ju bara såååå gott   

Lite julklappar har jag också köpt men de kan jag inte lägga upp på bild.....just nu!

Jag trodde att jag hade gått upp iallafall 4 kilo men det visade sig att jag "bara" ökat 0.7 kg. Nu gäller det att på något vis få bort det igen....

Chokladen höll hela vägen hem och med tanke på värmen vi hade så var det bra att vi åkte tidigt på morgonen så det inte var så tokigt varmt för min lilla choklad!

#choklad
#spanien

Jag har under hela min behandling stått på injektion Klexane som är blodförtunnande.
Det är så att om man fått blodförtunnande i tabletter innan cancer-behandling så får man det i injektion under tiden.
Jag hade nyligen slutat med tabletterna efter propparna i lungorna när jag fick mitt cancerbesked.

Så när behandlingen av cytostatika började så satte onkologen in mig på injektion med blodförtunnande.

Nu är jag då färdigbehandlad från onkologen.
Eftersom där är mycket för dem så kan de inte ha kvar patienterna utan de ska ut till vårdcentralerna.

MEN där kan de inget om detta med blodförtunnande och vad som gäller när man har antihormoner och venport. Och de blev nog mer förvirrade än vad jag blev.

Så jag kontaktade bröstmottagningen. Men då de inte satte in det på mig vill de inte jättegärna sätta ut det eller sätta över mig på tabletter.

På onkologen fick jag svaret att den som satte in det får ta ansvar att sätta ut det eller vad som ska ske.
Jaha? Men det var ju onklogen som satte in medicinen.  

Men nu så ringde jag själv till PK-mottagningen på ett annat sjukhus och läkaren där ringde upp mig så vi pratade. Så de tar över ansvaret för min medicin vad gäller blodförtunnande. (Och så var jag på onklogen om att det kanske behövdes remiss så de ringde också till PK-mottagningen.  )

Och det bästa av allt!!!! Jag sätts över på tabletter! Nu slipper jag de förhatliga sprutorna om några dagar!

Men snacka om att man blir bollad i sjukvården.......

Läkaren på PK-mottagningen undrade hur min uppföljning gällande Klexane såg ut.
Va? Vilken uppföljning?
Det fanns liksom ingen som tog ansvar för det inne på Kristianstads sjukhus.
Men ska du inte gå på uppföljning någon gång om året? undrade läkaren.
Nää...vad jag vet ska jag träffa en sköterska om 5 år men inget annat vad gäller själva bröstcancern och klexane.

Ja det var ju inte så mycket att komma med nu kände jag efter denna läkare ställt frågan.
Vem tar eg ansvar för sprutorna de satte in? Faktiskt ingen då ju   
Så hade jag inte själv tryckt på så hade det fortsatt utan någon kontroll alls...år ut och år in.....

Men nu har det ordnat sig ..... men vad man får ligga på för att få rätt på allt!!!
Och visst kommer jag att få bli stucken i början tills jag är rätt inställd. Men vad är det om jag jämför med att ta sprutor varenda dag?!

#waran

#blodförtunnande

#onkologen

#fuckcancer

Har nu genomgått den där koloskopin som jag har fasat för i flera dagar!!  

Tog en lugnande och en smärtstillande innan jag skulle dit. Ville inte behöva bli stucken i armvecket och jag fick veta att de inte stack i venport.
Men oj vilken effekt de lugnande pillret hade på mig...  jag var helt "av banan"!  
Den smärstillande vet jag inte om det var jätteeffekt av men om det var det så är jag tacksam för att jag inte var utan den!

Blev vinglig i kroppen och hjärnan blev dyngmossig rätt snart.
Höll på att somna på soffan i väntrummet och sonen fick putta på mig flera gånger!  

Sen blev det min tur och jag fick då ta av mig på underkroppen och ta på mig ett par blå prasselshorts med öppning i baken.
Det kändes iallafall bra att slippa vara helt naken på underkroppen! Man är tillräckligt utlämnad som det är ändå.

Jag snubblade fram mot britsen och höll på att ramla men kom till slut mig upp på britsen med hjälp av sköterskan.

Läkaren kom och han var en pratsam gubbe.......ja han pratade faktiskt hela tiden. Först om vad han skulle göra och så tjatatde han om att slappna av osv.

Jag försökte verkligen slappna av men trots att jag tyckte att jag var avslappnad och det gick hyffsat bra så tjatade läkaren ändå ändå om att jag skulle slappna av.

En stund hade jag lust att säga "kan du vara tyst så jag kan slappna av ifred"????

Men det gick ändå rätt snabbt och sköterskan var imponerad att det bara tog 10 min att få kameran hela vägen in till tunntarmens början. Jag som nästan fick känslan att jag var den mest stökigaste patienten de haft på år och dagar. Men så var det inte....ibland kan det ta ända upp till 40 minuter....

Gjorde riktigt ordentligt ont 2-3 gånger och då tappade jag andan helt och ville helst hem direkt.   Samtidigt så skulle jag försöka andas rätt och slappna av.
Värst var när det passerade "kurvorna" och när det passerade förbi naveln....kändes som att smärtan aldrig skulle ta slut!

När han kommit fram på plats i slutet av tjocktarmen kunde han även se liten bit i i tunntarmen.
Men så skulle kameran nu dras bakåt och då kunde jag kika på skärmen för då kände jag lite obehag men absolut ingen smärta. Jag tyckte det såg bra ut det jag såg så jag fick ju såklart ett hopp där jag låg.

Sen var det klart och jag fick beskedet direkt:
*INGA POLYPER
*INGA TARMFICKOR
*INGEN TUMÖR
*INGEN METASTAS

LYCKA  

Då började jag att gråta varvid läkaren fråga om jag var ledsen och ja sa bara "nej, jag är glad!"

Jag började skaka i hela kroppen samtidigt som tårarna kom mer och mer. Sköterskan ville att jag skulle åka hem till någon som var hemma och inte bara hem till ett tomt hus då jag fortfarande var rejält påverkad av tabletterna jag tagit (blir otroligt påverkad av mediciner).

Så sonen skjutsade mig hem till min mor då hon hade innan smsat att jag kunde komma inom dit.
Väl där var jag inte den mest sociala människan för sonen hjälpte mig in i en säng och där somnade jag för att vakna 3,5 timmar senare.

Nu är jag hemma och det har det gått ytterligare timmar och jag är fortfarande påverkad av medicinerna. Jisses!

Men just nu är det en annan sak som betyder mer...och det är att där var inga farligheter!!!

Så som det ser ut så är det medicinerna jag tar dagligen som ger mig en del biverkningar.

De snygga blåa pappersshortsen som jag var glad att jag fick ha.

 
Så här är en bild på hur koloskopi går till. Kameran som sitter främst ska igenom hela tjocktarmen och vid varje "krök" den ska passera känns det rejält.
Efter kameran kommit till första kröken uppevid så fick jag lägga mig på rygg.

#fuckcancer

#koloskopi
#kamera