Vaknade igår med 38,6 i feber. Då var man inte heller så tuff kan jag lova!!

Grät mig från säng till kök, sonen fick fixa mat och jag försöka äta. Sen iväg i taxi till bröstmottagningen.

Först då hade febernedsättande hjälpt till så jag började istället svettas massor.

De kollade mig men misstänkte att jag har någon form av virus. Avvakta en dag.....och den dagen är idag.

Var dock glad att mina vita blodkroppar krupit upp en bit för annars hade jag hamnat på isoleringen och DIT vill jag INTE!!!

Fick besöka vårdcentralen och de kollade sänka, halsprov osv. Fått penicillin att ta till i helgen om de inte blir bättre.

Mycket troligen har jag ett virus i kroppen. Jag som ändå tycker att jag varit så noga  

Fick mitt cellgift i torsdags.

Jag var väldigt trött.

På lördagen sov jag bort hela dagen men orkade iaf vara uppe en runda på kvällen när vi var bortbjudna.

Men oj vad det märktes tydligt när orken tröt mer och mer.

Söndagen åkte vi till Kivik och kollade på årets äppeltavla, gick runt på marknaden och tittade.

Väl hemma så var vi alla trötta så vi bara slappade.....och det var DÅ ...HELVETET bröt ut!

Från att haft lite myrkrypningar och trötthet så tog smärtan fart!!!!

Den kom som en bomb och bara slog ner. Ont överallt i kroppen, muskler, senor, skelett.....AJ AJ AJ!!!  
Tog smärtstillande men det tog tid innan de ens började värka såklart. Gick inte att vara stilla så ont det gjorde.
Mitt i allt började jag skaka men misstänkte att det var kroppen som reagerade på den plötsliga smärtan!

Idag har jag haft ont men försöker hålla de nere med hjälp av smärtstillande. Var uppe en omgång inatt och tog tabletter och åt en bit macka.
Jag staplar när jag går och ser snudd på onykter ut i gångstilen!!!
Det är som om fötter och händer inte har känsel mer än bedövad smärta på något vis.
Måtte detta ge med sig snart......

 

Dag ett efter blivit nedsänkt i cellgiftsträsket....

består i att sova och sen vara vaken i hela 2 timmar för att sen bara somna i två timmar.

Och det fungerar inte att försöka hålla mig vaken...nope, säger kroppen sooooov så somnar den på plats så det gäller att hitta en säng eller soffa fort.

Nu är jag vaken igen...två timmar då antar jag   ..och sen ska jag väl sova igen

Mn katt fick fnatt igår. Vi dukade fram lite kvällsfika efter dagens pärs.

Då satt han fint i soffan.....2 sekunder senare satt han på bordet slickandes på osten!!!!!!

Så det blev att hyvla bort lite ost som katten, till stor lycka, fick äta upp. Och det går bra...bara man rullar den och matar honom fint. Gör man inte det så tittar han på osten och ger oss sedan anklagande blickar! :)

Sen är det inga problem att somna på kuddar.....han är vår Piratprins på Ärten   

Själv har jag sovit bra trots gårdagen. Vaknade vid 7, tod mediciner och sen hamnade jag här.
Har lite ont i vaderna men det är det ända...hittills...är ju inte mer än dag 1 än sålänge.

Hejsan!

Upp tidigt och for iväg till min behandling ihop med sonen.

Haft en jobbig natt med mycket oro och ångest   

Jag tog en liten halv lugnande pilla innan vi for iväg....det räckte för att få ner mig i varv iaf.
Bra att ta till vid behov men jag är anti mott piller men här fick jag ge mig.

Väl framme kom vi in i ett rum med säng där jag la mig. Personalen där är trevliga, inget är liksom problematiskt för dom.
Jag var rädd för reaktoner på mitt hjärta, min kropp och att den inte skulle ta till sig Herceptinet. Men det gjorde den och än varkar det gå bra. Det tog 90 minuter att få det och sen var det att vänta i 2 timmar innan cellgiftet skulle in.
Så sonen var med hela tiden, sen kom kuratorn och avlöste honom en stund och sen hämtade han mat till mig och sig. Blev dansk fläskbit med sås och potatis.

Maken kom en stund innan vi skulle hem.

När jag skulle resa mig upptäckte jag de där gelebenen men masade mig till toa ändå men ramlade på väg ut....gelen i benen ville inte jag skulle gå själv...suck!!!!!
Och yr blev jag och rent knasig i magen. Trodde först det var blodtrycksfall men det kände jag att det inte var.
Jag tror det var all ångest och all nervositet som släppte.
Fick dock åka rullstol ut till bilen och väl hemma så sov jag en bra stund.

Fortfarande har jag geleben så jag måste kolla hur jag går. Men i övrigt är jag mest trött.

Biverkningarna ska komma på 3e dagen sägs det.

Jag hade iaf en utsikt från fönstret :)
 

Ja då är det på ingång nu....imorgon ska de sänka ner mig i det förhatliga cellgiftsträsket.

Jag fasar redan nu....är megamycket nervös!!!

Har nu på morgonen påbörjat kortisonintaget. Och dom smakar ju inte så gott utan jag står där och spottar och fräser när jag druckit det.  

Känns som om min sista stund är kommen på något vis men jag antar och hoppas det beror på att jag är nervös och inget annat.

Ska ha något som heter Taxotere och det består bla av idegran   

Ovanpå det ska jag ha Herceptin. Detta är ett medel som kan ge hjärtpåverkan.

Jag ska vara på sjukhuset ca 6 timmar. Med mig har jag ena sonen som sällskap. Han följer med av ren och pur glädje(*NOT*) för detta är hans enda lediga dag och då får han tillbringa den på ett annat sjukhus än det han jobbar på....hahaha
Men han får välja kanal på Tv på rummet som tack   

Ska idag iväg och ta blodprover....som vanligt! Undra om man kan få någon form av VIP-kort nu när man är där så ofta. Kanske man kan få en chokladbit som tröst eller nåt......nej så kul får man nog inte ha det.

Har fått fnatt på salamikorv nu...med tomater på.
Efter första och andra cellgiftet så var jag tokig i inlagd sill i ättika och så mjölk till detta.
Undra vad nästa steg i matväg blir ????   

För ett tag sedan beslöt jag mig att prova på stavgång. Aldrig gjort det förr men det ska vara bra när man som jag har problem med lymfvätska.

Sagt och gjort. Inskaffade de där mystiska stavarna och fick veta att jag skulle dra dom EFTER mig!!!

Vaddå efter mig tänkte jag????

Blir ju urlöjligt att dra dom efter mig.....  

Men ok då, tog stavarna och drog dom efter mig....totalt meningslöst i mina ögon   

Då kommer 2 sportcyklister och när jag drar av mig min cancer-mössa vet dom inte vart de ska cykla utan håller på att krocka ihop.....mohahaha....jag fnissade och sa hej glatt och högt. De stackarna mummlade hej och försökte le...samtidigt som de försökte undvika att se på mig och min flintis!!
Deras beteende såg kul ut....men hade jag varit den som tagit illa vid mig hade jag blivit ledsen men nu vände jag på det och visade att här är jag......o mina stavar på häng efter mig!!

Så jag såg nog rätt knas ut när jag kom gående...flintis....med en mage som ser jättegravid ut men som består av instoppade hörlurar och vantar i fickorna och såklart Kortison i magen....o så de där stavarna som man skulle dra efter sig......mohahaha