Nu gav vi oss iväg och skulle utöva en sport. Vet inte ens om det är en sport men det verkade bli en tävlingssport vad gäller de ungdomar som var med :)
Vi skulle alltså cykla dressin!

Packade väskan med fika och hämtade upp söner och en kompis till dem.....sen bar det iväg.

Fick nyckel och låste upp de dressiner vi skulle använda oss av. Fick instruktioner och även diplom!
Oh, det måste jag nog rama in :D

Fick vända dressinerna för att vi skulle kunna cykla åt rätt håll. De verkade rätt så tunga tyckte jag iaf när jag såg hur de kämpade med att vända dem....en efter en........utom jag då....jag tillhörde ju hejjaklacken.

Packade upp grejorna på dressinerna och så skulle vi iväg. Började rätt bra de första 100 metrarna och sen så stack 2 dressiner med 4 pojkar på iväg en rätt hög fart (jag tyckte det var hög fart).
Dock var det just här jag såg fram emot en stilla njutningsfull dressintur. Detta höll tydligen inte maken med om för han ökade tempot han också och ville komma ikapp de andra killarna.

Då blev jag lite imponerad. Så pass så jag också ville prova på att cykla.

Men då kom vi inte framåt så snabbt kan jag lugnt säga....men oupps så kom en liten nedförsbacke men de räckte för att jag skulle få upp en väldig fart.
Kände att det skakade i tramporna vilket mina fötter inte gillade alls så jag satte upp dem på en av pinnarna på dressinen och så åkte vi i härlig fart.....wrrooooom.....eller kanske det sa svisch.....  

Plötsligt började maken skrika "BROMSA"!!!!
Va? Finns det broms också ???? Bromsa nu??? Nu när jag fått upp farten???
Näää...nu vill jag luta mig framåt och få ännu mer fart......känna vinden i den lilla kalufs jag har sedan cellgifterna mot cancern.

Jag letade och letade men hittade ingen broms....tittade framåt....o såg att vi hunnit ikapp se andra....o det såg också det och fick öka på farten så vi inte skulle krocka.
Men maken fick peka på bromsen så jag såg den...knasigt ställe och sätta en broms på....  
Och den fick jag ställa mig på för att nåt skulle hända tydligen.

Så kom vi fram till slutstationen, klev av och gick bort till en stenbro som byggdes 1818. På den tiden behövdes det sparas på virke så träbroar skulle man inte bygga så många utan istället satsa på stenbroar. Dock var sten väldigt dyrt.
Allt detta stod på en info-tavla vid bron.

Sen var det att bege sig tillbaka och det cyklades på rejält då med.

Visar min make vart han ska cykla så han inte kommer vilse på spåret

Här försöker en sitta bak-och-fram på en dressin.

 
Och här pep alla "ungarna" iväg i snabb takt.
   

Kära broder.....jag fångar dig om du hoppar!!!

Och de fick minsann klättra tillbaka för att få fika kakor och bullar

Vädret var perfekt!
Det var en spännande match i denna svåra sport! ;)
Denna match bevittnade jag delar av.....vilken rysare det var!   
Spelplanen bestod av asfalt, ett mål, 2 spelare och en väldigt lugn domare  

 

 

Idag är det 4 år sedan jag vaknade till efter mitt nattpass på sjukhemmet av att det damp in massa sms och telefonsamtal i min mobil där folk undrade var jag var och om jag levde!
Vaddå om jag lever!!????

Och jag tänkte "jag är ju här i min säng....yrvaken...är de rent vimsiga borta i Sverige"

Raglade upp och fick veta vad som hänt på Utöya. Svårt att ta in detta. Det är ju så fel....massa ungar med hela livet framför sig. Fel att döda någon alls men dessutom barn......

Jajamensan! Idag är det helt klart ägg-raggning som gäller.

Är trött på alla industriägg från stackars hönor som matas med majs där det finns massa ingredienser i som min kropp klarar sig utmärkt utan.

Så nu har jag tänkt att jag helt ska sluta köpa ägg i butikerna.....men skulle jag mot förmodan ändå köpa därifrån så får det bli de vanliga ekologiska äggen!

Men hade varit trevligt att få köpa ägg från en bondgård.
Och vem vet.....jag ska kanske skaffa mig några hönor och ha här hemma i trädgården?     

Kom hem ifrån helikopterturen igår och maken var trött och lite småsur (tar på krafterna att se frun åka helikopter  ).
Vi skulle åkt på grillfest men han låg i sängen och var inte alls intresserad så jag tänkte att då får han ju ligga där så åker jag själv. Fixade skjuts till grillfesten som hölls ute i skogen och flera av dem som var med är med i en dragracingklubb. Till saken hör också att maken inte träfffat någon av dessa personer innan vilket i sig ledde till det dråpliga denna kväll

Maken fick plötsligt ändå för sig att han skulle köra dit så han begav sig ut på orten han är uppväxt i.....men att hitta ute i skogen var kanske inte det allra enklaste.

Han kom fram till ett hus där det var många bilar, mycket folk, fint med lampor utanför och med livemusik som lät bra så han tog för givet att det var där jag var.

Han gick in för att leta efter mig. Folk var trevliga, där var även lite barn som sprang omkring, livemusiken var bra, allt var bra planerat där, lyktor och ljus snyggt placerade och det var även en brasa utanför där folk satt runt. Man kunde köpa drinkar odyl och då undrade maken för sig själv varför han inte fått veta detta av de som bjöd oss till festen!

Men någon fru såg han inte.....iallfall inte någon som var hans.

Men han såg att de flesta gick med blommor runt halsen, bastkjolar och musiken var reggae-inspirerad.
Dessutom pratade de flesta engelska och då kunde han ju passat på att träna sin engelska med när han ändå fick tillfälle

Dock tänkte han: -"Det här ser inte ut som folk som håller på med dragracing" och han letade vidare efter sin fru.....dock utan resultat.

Efter 1,5 timmar ringer han mig och då är jag på väg hem från den rätta festen.
Så han får köra hem han med. När han begav sig från "sin" fest så var den i full gång.

Hade vi andra vetat detta kunde ju vi med åkt dit och kikat lite, lyssnat på livemusik osv

Dock kom han hem utan blommor runt halsen och utan att vara iklädd bastkjol.

Idag har han inte lämnat tomtgränsen och det är kanske tur det....

Igår var jag och åkte helikopter. Det har jag velat göra i många år men aldrig blivit klar att göra det. Så när jag fylllde år och mina söner frågade vad jag önskade så sa jag en upplevelse.
Och då blev det denna helikoptertur.

Jag vägde minst så jag fick sitta bredvid piloten. Då såg man ju klart bäst också.
Vi var 4 stycken i helkoptern.
På med hörlurar och mic och sen for vi iväg. När man pratade i microfonen så hörde man sig själv vääääldigt tydligt....så tydligt så först trodde jag att det var fel på min mic.  

Ca 450 meter upp i luften.  Lagom för att kunna se både det ena och det andra. Flög över Bara, hela Malmö och sen tillbaka igen. Att flyga i flygplan har jag gjort och allt är så pyttelitet och sen är man ovanför molnen och flyger. Här fick man se så mycket mer. Vädret var perfekt.
Tittade jag uppåt kunde man se proppellern genom ett fönster.

Vad många hem som har swimmingpooler i Malmö    

Nu är det tre behandlingar kvar av det som heter Herceptin. Man får detta ämne in i kroppen för att återfallsrisken ska minska lite. Är tumören HER2 pos så är återfallsrisken väldigt stor.

Nu har jag 3 behandlingar kvar. Sen ska det göras ett nytt ultraljud på hjärtat när dessa 3 är över. Detta för att se så att hjärtat inte skadats av behandlingen.

Efter det så ska min subkutana venport opereras ut.
Det är i den man få in ämnet i droppform.
Att ha venport är bra att ha när man ska ha kontrast på röntgen också för då kan de ge det i denna venport.
Mig stör det inte att jag har den kvar. Problemet är att där är en liten förhöjd risk för blodpropp så jag måste ta blodförtunnande sprutor.....och jag som är spruträdd.

Men nu är det vaniljglass med krossad choklad som gäller .....MUMS!

När jag firade min födelsedag några månader försent (kunde inte när jag fyllde för då var jag för sjuk i min cancerbehandling) så fick jag många fina gåvor (och glädje) men en av dessa var en upplevelse av min väninna.  
Jag skulle få uppleva hennes stad som är Lund!

Då jag bara sett Lund mitt i vintern då jag bodde på patienthotellet under strålningsperioden så såg jag fram emot denna upplevelse.

Så idag strosade vi runt på Botaniska trädgården och jag njöt av alla färger och blomster. Min väninna hade tagit med sig fika som vi åt (kladdkaka är gott)!  
Vilken skillnad på Botaniska nu och i vintras.

Vi satt och bara njöt en lång stund av att bara vara där.

När vi kände oss klara där så gick vi mot Kulturen i Lund.   
Måste medge att jag alltid gillat kullersten men när man går med rollator så kan jag lova att den studsar lite som den vill.  
Vi hamnade på kulturkrogen där vi åt mat. Jag valde vegetariskt som var supergott.

Minns tyvärr inte vad maträtten hette.

Gick sen in på Kulturen där vi fick vara med om en tidsresa och det spelades upp olika scener.
Vi fick även sjunga med i någon låt om nån mat...aldrig hört låten förr.
Men det var både trevligt och roligt!

Vi besökte även domkyrkan där vi båda sjöng en snutt (lät superbra i kyrkan ju) och sedan tände vi ljus för några speciella personer som vi saknar. Kikade även ner i kryptan.

Så vart det fika igen......mums!
Avslutade med att gå runt och kika i butiker!
En kul och lyckad upplevelse!