Nu hade barnen kommit hit, den hysteriskt skrikande grannen som aldrig lärt sig stänga munnen hade flyttat och vädret fortsatte vara fint!
Märkte också att jag blev bättre i mina slemhinnor och behövde inte alla de preparat jag behöver när jag är i Sverige.
Min huvudvärk släppte och jag började slappna av och uppskatta att vara här.  

Enda kruxet var ett finger hos mig som strulade.
Flera naglar ska lämna mina fingrar och tår men just denna fingertopp bara växte och växte.
Dunkade i den!  

Spände i den och den lyfte sig inte som de andra gjort.  

Och en dag på stranden pillade jag lite uppe på nageln och då bara vällde det helt plötsligt ur var som kom fram under nageln. Men så äckligt...och på mig!!!! Om det är en patient kan jag hantera det men nu var det på mig!!!
Och lukten!!!!! Luktade ju ruttet!!! Kände igen lukten från när jag träffat patienter som haft infekterade sår som man varit med och fixat omläggningar till. Men nu var det mitt finger det gällde  

Då började jakten på en läkare.
Pratade med en sköterska på en privat klinik som hade en läkare som kunde rycka ut akut sådär sent en söndagkväll.
Men med tanke på att jag inte har lymfkörtlar i armhålan på den sidan så var risken för blodförgiftning också stor.

Och jag var småfebrig men vet att jag kan bli det av cyton med men hon ville inte ta några risker.
Kom till läkaren och han konstaterade snabbt en rejäl infektion/inflammation.
Jag hade själv tryckt ut massor av var (äckligt) och man kunde se små hålor in under naglen där varet kommit ut. Jag var alldeles för smärtpåverkad så han ville inte gå in med nål och tömma än.
Fick antibiotika och ett recept att hämta ut mer på apoteket dagen efter.
Och så skulle jag komma tillbaka dagen efter vilket jag gjorde och sköterskan la om det. Och så infördes badförbud för min del!  

Så nu kunde inte jag slänga mig i vågorna längre.   

Daglig omläggning och gärna flera gånger om dagen.
Jo, det behövdes verkligen med tanke på lukten.    

Äldsta sonen och jag fixade detta med omläggningar ihop.

Ska tillbaka till kliniken på torsdag och då ska sköterskan titta på det och se om det behövs tömmas.

Men idag lyfte jag på nageln och varken jag eller sonen kan se att där är mera var nu.
Så jag hoppas det ska läka nu utan att någon läkare ska sticka in en nål och behöva tömma ut varet.

Svullen fingertopp och det dunkade rejält i den.

Det gula på sidan innehåller var. Där nageln ser gul ut fanns det mycket var under  

 
Så här ser det ut idag.  Vi ser inget var där.
Ser du att lillfingernageln är mörk så är det för att även den ska ramla av med tiden.
 

Pillrena som förhoppningsvis ska slå bort infektionen.

#Infektion

#pulseradeutvar

#långfinger

#fuckcancer

Vi begav oss iväg mot Spanien.
Mot alla odds så kom vi iväg.  

Hade ju krångel med apoteket dagen innan avresan gällande nya cytostatikan.
Och sedan vad gällde kortisonen.

Sonen hämtade ut nya cytostatikan och den rätta kortisonen. Så långt var allt bra!
Visade sig då att cytostatikan ska vara i kylskåp.
Jaha, hur många tar med kylskåp till Spanien?  

Så nu blev det att äldsta sonen fick ringa tillverkaren och fråga HUR noga det var med att ha dem placerade kylskåpskalla och hur länge de skulle kunna vistas i rumstemperatur.
Han blev kopplad till Frankrike där tillverkaren av cytostatikan finns.
Kunde vara i rumstemperatur kortare stund men helst inte alls över 20 grader. Bäst var mellan -2 och upp till +8.

Sonen inhandlade en kylbag, 2 små vattenflaskor och förpackade tabletterna i plastpåse och tidningspapper.
Ner med det i kylväskan och en termometer i väskan ihop med de frusna små vattenflaskorna.

Och så begav han och ena brodern sig iväg till mig och min make i Spanien.

De fick såklart inte igenom vattenflaskorna i säkerhetskollen och det hade vi räknat med att det skulle bli så.
När de väl var igenom säkerhetskontrollen så fick de jaga is och väldigt iskallt vatten.
Väl framme hos oss i Spanien så visade det sig att temperaturen varit perfekt hela vägen.  
Så nu är alla mina mediciner på plats i Spanien. Och den 17/10 börjar nästa omgång cytostatika tas.

När jag och maken en vecka tidigare åkte till Spanien fick vi åka fin bil inne på flygplatsen ut till gaten.
Maken passerade säkerhetskontrollen men det pep såklart när jag gick igenom.
Eftersom jag inte ville platta till min protes så beslöt jag mig för att ha den på mig under resan. Har den sällan på då det gör ont efter ett tag.
Det var den som gav utslag.   

Inte för att där är metall men för att jag blir för varm på området av den. Så tydligen piper de där apparaterna av värme med  
Hon som kollade mig hade varit med om detta på fler bröstopererade kvinnor som kom genom med protes på sig!
Måste medge att det såg lite kul ut när jag skulle kollas exra. Fick snurra på en platta och utslaget var så centrerat på just det bröstet.
Väl framme i Spanien så tog jag av den och har till dagens datum inte använt den igen här.

Vi kom fram till huset vid midnatt. Dagen efter fick jag ett bryt med tårar och ångest över min diagnos och jag var verkligen trött.
Visade sig också att ett par av grannarna var ordentligt högljudda. Inte på det vanliga spanska viset (spanjorer är överlag mer högljudda än svenskar) utan kvinnan i huset formligen skrek konstant från morgon till midnatt!

Snacka om att vi fick huvudvärk då det inte är så välisolerat i Spanien. Hade hon gäster så hörde man knapp dem för hennes oväsen.
Vi blev sagolikt överlyckliga när de flyttade därifrån och troligen flyttade de hem till sitt hus som nog låg långt ut i djungeln där hon säkert skrek till släktingar istället för att ringa dem!
När mina barn kom så upplevde de också det som en befrielse när den kvinnan flyttat härifrån.

Första veckan gick åt till att försöka hämta mig själv från botten.
Ville mestadels hem igen och bara få dra mitt täcke över huvudet och få sova.

Men vädret var iaf väldigt varmt.

Men det blev bättre.....och även sämre....

Chauffören och bilen som tog mig till gaten

Huset vi hyr här.

På väg ner till stranden

Vädret var varmt!

#spanien

#granalacant

#jobbigagrannar

#fuckcancer

Gått några dagar sedan jag fick det tråkiga beskedet.

Har varit mycket runt mig och jag damp i backen och bara grät ett par dagar! Visste till slut inte varför jag grät ens.  

Lever jag eller är jag redan död?

Mina naglar börjar lossna nu en efter en. Biverkning från förra cellgifterna. Gör väldigt ont i vissa fingertoppar nu. Samma med stortårna.
Värken finns kvar över levern och metatsaserna trycker på revben så det är lite stökigt att försöka hitta bra sovställning. Morfinplåstret hjälper lite men jag måste ändå komplettera med andra smärtstillande.  

Kämpade på för att få rätt på nya cytostatikan och till slut fick sonen ut den på det apoteket där det inte är säkert att man får ut medicin för "chauffören kan krocka"!.
Och naturligtvis fick jag även beställa vanlig anti-må-illa medicin med för den hade de inte heller!

Sen kom jag på: Kortison! Ska jag ha kortison till dena cytostatikan?
Kontaktade onkologen och de skulle lämna lapp till läkaren och sedan ringa tillbaka.
De lämnade iallafall lapp för helt plötsligt var där kortison på min medicinlista men sköterskan ringde aldrig tillbaka så det var tur jag via en annan läkare fick veta att det var kortison utskrivet till mig!
Blir ju dubbelarbete om man ska ta sig fram och tillbaka till Apoteket för att fråga en gång i timmen eller nåt om medicinen har kommit in!

Sonen hämtade även dessa.....som han tyvärr hämtade på det värdelösa apoteket....så de prackade på honom ett likamedel.
Så tyvärr fick han lämna tillbaka dessa och be personalen titta efter om något annat apotek har det.
Japp, på apoteket på Maxi hade de rätt medicin.

Glad att jag gett sonen fullmakt att hämta ut mediciner till mig så han slipper krångla med ID-kort!

Är så enkelt för apoteket att dela ut massa likamedel och säga att "det är samma verksamma substans" men
samtidigt döljer de för folk att hjälpämnena i medicinen alltid är olika!
För två mediciner får ALDRIG vara exakt lika för då är det kopia och då lär det bli stämningar till höger och vänster.  

Vet man att man tål en sort är det dumt att byta till ett likamedel.
Och i detta fallet vet jag att jag tål en sorts kortison och jag tänker inte laborera med något annat.
Gjorde det en gång och det slutade med stora utslag och svullen tunga och ett akutbesök till läkare!

Brukar komma ihåg att be läkaren fylla i "får inte bytas" på receptet men denna gången löste det sig ändå.

Ibland känner jag mig som en tablettmissbrukare   

Foto lånat från walentine

#cytostatika
#ångest
#apotek
#likamedel

#fuckcancer

Har fått besked på min CT.
Var inte det roligaste beskedet att få.  
Läkaren lät så dämpad så jag tänkte först att jag redan är död!
Är det jätteilla, frågade jag!
Ja, det är väldigt illa svarade han med sin lugna stämma.
Det var som om jag slungades ut ur min egen kropp när han sa den meningen!  
Jag finns inte!

Det är inte mig det handlar om!

Detta är en film....eller nåt!

Tankar for som pilar genom skallen på mig inom loppet av 2 sekunder!
Ser ut som att min kropp har blivit immun mot denna cytostatika.  
På väldigt kort tid har min stora metastas nu växt ett par cm och det har dessutom tillkommit en som redan hunnit växa till sig.   

En liten del av mig försökte famla efter en tacksamhet...och det enda jag kom på var att jag
blev tacksam att min CT gjordes innan utsatt tid.
För annars hade det gått 3 veckor till med denna cytostatika som är verkningslös och då hade det hunnit växa ännu mer!

Fast detta är mer än tillräckligt illa....metastaserna är oerhört snabba och aggressiva :(

Jag blir bara så ledsen.   
Jag har alltså gått igenom och går igenom dessa biverkningar helt i onödan.
Vad händer då nu?  
Jo, jag ska ha en annan sorts cytostatika.
Så den behöver jag få tag på inne på Apoteket då jag ska ha den i kapslar eftersom jag inte är hemma när första dosen ska tas!
Då började nästa problem.  
I Sverige är det numera svårt att kunna få medicin på Apoteken. Där kan man mest bara köpa smink och ansiktskrämer.  

Detta var inget undantag och medicinen fanns såklart inte där.
-"Går den att beställa då", undrade jag!
-"Jadå", sa apotekaren (hon berättade också att hon bara ryckte in och var egentligen pensionär), "men har andra apotek beställt innan vi så får de sina först och
det är inte säkert att vi får dessa då!"
-"Va? Men kan man inte ta reda på det innan? Jag behöver ju medicinen!"
-"Det märker vi när beställningen kommer!"
-"Är jag i ett U-land eller??" Jag kände att paniken började krypa i mig!

Då ryckte den andre apotekaren in och ringde för att kolla och där fanns åtskilliga tabletter av den sortens cytostatika jag ska ha så det var inga problem.

-"Puh", tänkte jag.
Beställningen gjordes och så sa jag när jag reste mig:
-"Då är det säkert den är här på tisdag"
-"Nej", svarade apotekaren!
-"Men du sa ju nyss att den ska vara här på tisdag."
-"Ja, men de kan krocka på vägen", svarade hon mig!

Då blev jag riktigt paff och jag blev också irriterad! Vad är det för svar????
Det hela slutade med att hon fick be om ursäkt!!
Nu är det bara att hålla tummarna att denna cytostatikan hjälper och såklart att inte  leveransen ska köra och...krocka....!

Har så ont i kroppen! Och naglarna är på väg att lossna, får väl vara glad om ett par stycken håller sig kvar.

 

#cytostatikatoginte
#metastaserväxer
#fuckcancer