Inlägg publicerade under kategorin Bröstcancer
Jahapp, nu börjar jag ta åt mig all information....tror jag....
Vet inte om det är bra eller dåligt. Känns mest som att jag har brännande tårar bak ögonlocken hela tiden....som om man är som en ballong som snart säger POFF!
Om en och en halv vecka så tar ena sonen studenten. Jag måste koncentrera mig på det.
Jag gillar verkligen mitt jobb men idag var det konstigt att jobba. Känns som om hela dagen var konstig i mig. Jobbet var skoj och så men jag kände mig konstig.
Är det nu jag börjar min inlandning?????
Isåfall vill jag inte vara med för det gör ont redan nu och hur ont ska det då göra när jag fattar att det verkligen är mitt liv det handlar om.
För just nu går jag på något vis bredvid mig själv....att det är som en dröm som jag kommer att vakna ur.
Har ont i magen av allt detta och jag försöker knuffa allt ifrån mig och det värsta är att jag är på något vis medveten om att jag gör det.
Men jag vill att allt ska vara lugnt och bra inför studenten. Jag vill den ska bli lyckad och att sonen ska vara nöjd.
Jag har bakat alla kakor och bullar redan.
Såg idag på vågen att jag är på väg att tappa i vikt men det är nog oron mer än vad det är maten. Så just nu orkar jag inte koncentrera mig på viktväktarna.
Jag har alltså cancer.
En såndär cancer som gillar att sprida sig.
En såndär cancer som kom med fart och kraft.
En såndär cancer man klarar sig utmärkt utan.
På något vis börjar detta smälta in i skallen nu...sakta men säkert. Ingen återvändo.
Utan empati kom cancern.
Läkarbesök idag. Tid till op. Tumören för stor för att någon del av bröstet kan bevaras men ändå för liten för att strålas innan.
Vill att op redan ska ha varit.
Tänk om den hinner sprida sig när jag går här och väntar på op?!
Är det nu jag som ska göra det som många kallar sin cancer-resa???
Alltid kul att kunna chocka folk på ett roligt vis men att chocka med cancerbesked är ju inte den chock jag vill ge någon.
Men hur berättar man på ett fint vis att man har cancer? Fungerar inte så jag beslöt mig för att vara rakt på sak överlag.
Några blev ledsna, några trodde först inte på mig och några blev mållösa.
Men för mig är det viktigaste att de förstår varför jag kan helt plötsligt bli ledsen eller betänksam. Jag var rädd att jag skulle bli arg av mig men det har jag inte känt något av. Men jag känner mig bedövad på något vis.
Det enda jag märker att det är något är att hela bröstet gör så himla ont...räcker att jag nuddar vid det
Så länge jag har praktiska saker att pyssla med så går det rätt bra.
Mycket därför tror jag att det är bra att jag jobbar och inte är sjukskriven nu.
Idag är det Riddarspel på Hovdala Slott och Cruising i stan. Men jag stannar hemma.....har börjat röja i lådor och sånt idag. Slänger massa saker jag inte vill ha.
För jag tänkte att om det inte gå vägen så har jag röjt undan en del som barnen slipper röja i. Och går det vägen så har jag ju äntligen fått gjort det jag funderat på att göra sen länge men aldrig blivit färdig att göra.
Godmorgon!
Blir en mixad dag idag och det har det redan blivit.
Blev väckt av mig själv redan vid 3 inatt....toaaaaaa...
Sen kom ångesten över min argsinta tumör. Men jag tänkte nejminsann, jag ska somna igen.
Det gjorde jag och blev väckt igen lite innan 07.00 av jobbet som hade missat att jag hade semester idag
Jaja, jag skulle ju ändå upp och svara i telefon så det var ju ok.
Så nu är jag vaken och maken sover (ovanligt).
Ska till viktväktarna idag och har beslutat mig för att kolla när min bindningstid går ut och efter den avsluta att betala till dom och så lägger jag min trivselvikt på de kilona jag har den dagen. För jag har ju gått ner det jag gick upp när jag hade lungemboli så jag är nöjd redan nu.
Men de har goda och fina recept
Ska försöka underhållla mig idag så inte ångesten får tag i mig.
I förrgår grävde jag upp lite liljenkonvaljblommor till en arbetskamrat och gav henne. Hon smsade igår att hon planterat dom. Hoppas det blir lyckat och att de tar sig.
Nu vet jag svaret.
Det där svaret som jag tänkte skulle vara ett bra svar.
Jag som hoppades långt inne i mig på en liten godartad knöl...och så var det så mycket tvärtom som det kan bli.
Nu ska jag på måndag få veta all behandling. Någonstans hoppas jag att de ska säga "hörredu alla provsvar var fel" men det blir inte så och det vet jag ju om. Men hoppet.......
Känns som om jag går utanför min egen kropp. Som om det inte gäller mig!!
Har jag varit på jobbet idag?
Berättade jag detta för några?
Eller är det hela en dröm?
En mardröm?????
Vad händer nu då? Massa frågor hopar sig men jag har lite svårt att sortera dom....än!
För detta är väl inte mig det handlar om???
Kan vi åka på vår efterlängtade resa i höst? Varför har jag fått detta? När? Hur? blabla
Blir jag frisk till sonens student? Det svaret vet jag att det blir jag inte men jag hoppas så att kunna få vara med och inte ligga inlagd på ett sjukhus just den dagen!!
Tumör-registret? Jasså jag är anmäld dit? Jaha, det kanske var nåt bra i allt eller kanske inte? Jag har aldrig varit med i ett register förut fast detta känns inte som ett kul register!!!
Är som om min hjärna inte riktigt tar till sig det hela.
Skulle jobba imorgon men jag tog semester. Men kanske det var fel?? Kanske varit bättre och jobba....men så säger en del av mig "men ska du kanske dö så kan du ta din semester redan nu".
Shit som jag skriver men tanken var ju sådan.
Jag är uppväxt utan många skratt och har den dagen jag flyttade till eget bo utvecklat mitt skratt och kunnat få visa glädje och få gensvar av människor med min glädje.
Jag måste få ha denna delen kvar även om jag kommer att vara upp-och-ner ibland.
Och nu känner jag mig....bedövad!!!
Alldeles tömd!!!
Vill in i en hörna där jag kan vara skyddad från detta! Men jag måste sträcka på mig och slå tillbaka!
Kan man det??
Kan man överleva på bara choklad?
Fungerade den mesta av tiden i helgen som har gått....mohaha! Fasligt gott men idag ska jag nu ta bort sockerintaget igen.
Ska bli en mycket intressant dag detta med tanke på detta.
Imorse fick jag för mig att min tumör i bröstet är borta så jag for upp ur sängen o kollade i spegeln men bröstet såg lika deformerat ut som innan. Jaja, säg den glädje som varar, eller hur är det nu man brukar säga?
Men nu är det ca en vecka tills jag ska iväg till kirurgen och få svar m.m
Fixat med tvätten nu och ska snart ut i trädgården. Någon som vill ta över????
Fördelen är att det är fint väder. Nackdelen är att jag är uttråkad av träsdgårdsarbete och äcklig kirskål men framförallt så är jag livrädd för dessa små äckliga, onödiga FÄSTINGAR!!!
Och så inväntar jag mitt svar på biopsin.
Väntan blir lång för mitt i allt så är där extra helgdag som gör att mitt svar dröjer lite extra.
Ovissheten är det värsta......att inte veta! Inte veta om jag ska bli brydd eller lättad, skriva ett testamente eller dansa i regn på torget......
Var på Viktväktarna igår. Hade gått ner 0.6 kilo. Alltid något men tror det är av ren oro.
Mitt sockersug har börjat öka. Måste kväva det igen.
Kom till bröstcentrum imorse. Hade sonen med mig, blev lite kul när de trodde han var min man för då sa han "ser jag så gammal ut"?
Jag tröstade honom och sa "nej men jag ser ung ut!" :)
Det gjordes en ny mammografi och den gjorde lite ont. Sen fick vi vänta lite och kom senare in för ett ultraljud.
Efter det så togs det en biopsi. Fick bedövning där de snittade lite och visade apparaten de skulle ta biopsi med.
De skulle alltså knipsa av en liten bit på knutan i bröstet.
Kändes när den fördes in då nålen var modell grov. Dock gjorde det inte ont.
Jag visste att det skulle bli ett litet tryck och ett klickljud MEN.....jag visste inte att det skulle bli en sådan makalös hemsk SMÄRTA!!!!
Personalen blev paffa för de hade aldrig upplevt att det gjort SÅ ont på någon men de gissade på att en nerv hade träffats av nålen.
Jag trodde hela bröstet hade exploderat när de tog en bit från knutan...så ont som det gjorde.
Det tog en stund för mig att återhämta mig från den värsta chocken.
Jag som ändå försökte vara lite modig inför min son som var med inne i rummet.....där brast den modigheten!
Nu ska jag få svar om ca 10 dagar då jag har tid till kirurgen. Då får jag veta.....är den godartat eller elakartad.
Jag får också veta vad som ska ske med den osv.
Men liten ljusning fick jag idag och det var att läkaren inte såg några skador i lymfkörtlarna på ultraljudet. Om det sen finns skador ändå kunde han inte säga med säkerhet men han såg iaf inga där.
Det måste jag ju få lov att se som positivt....väl?
Jag var på jobbet en runda men kände att jag inte fick något vettigt gjort för jag var lite tilltufsad.
Nu är det kväll och jag har fortfarande ont....men det är inget mot hur ont jag hade i samband med provtagningen så jag känner att denna smärta kan jag hantera....sålänge ingen petar på mitt bröst.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
||||||
5 |
6 |
7 |
8 | 9 | 10 |
11 |
|||
12 |
13 |
14 |
15 |
16 |
17 |
18 |
|||
19 |
20 |
21 |
22 |
23 |
24 |
25 |
|||
26 |
27 |
28 |
29 |
30 |
31 |
||||
|