Australien är hemlandet för mig i mitt hjärta   

Fick denna bilden på en mail idag och jag måste säga att jag kunde inte annat än skratta.

Dock har jag varit förskonad från att behöva använda mig av löv när jag varit i Australien!!

Vaknade redan 4 av en konstig smärta i fötter och händer. Som om en tandläkare gett mig bedövning och att det ändå gjorde ont. Konstig och obehaglig känsla  ....försökte somna om men det var som om det kliade av smärtan.
Hela dagen gick jag på rangliga ben och hade ingen som helst balans. Men jag är envis och vill försöka gå på egen hand vilket inte alltid lyckas så bra. Men vid sjukhuset så fick det bli rullstol till provtagning och sen tillbaka till bilen.

Var så sugen på att gå ut och äta idag....men var och med vem?

Ena sonen ledig! Perfekt! Klart han vill ut och äta med mamma   

Och det ville han. Troligen så handlade det mycket om att han lånar min bil nu när jag inte kan köra så han skulle ändå hämta mig för att mina blodprover skulle tas.
Och då kunde han lika gärna följa med att äta med....och fick vara mitt stöd för dagen så jag kunde ta mig fram utan rollator och rullstol. Såg nog galet ut ibland när jag går men det är så det är just nu...tyvärr! Jag bara väntar på att det ska bli bättre. Men märks väldigt tydligt att detta cellgift tar på nervcellerna med   

Men mat blev det iaf!!

Snitzel, kokt potatis och god sås. Nån mysko svampblandning som jag tyckte luktade konstigt och smakade ännu värre. Men mina smaklökar är ju inte i det bästa skicket ännu efter cellgifterna.

Men sen blev det pannkakor....MUMS! Jordgubbssylt till det....fast jag gillar blåbärssylt bättre   

Blev avstjälpt här hemma av sonen och min bil. Väl inne så la jag mig i soffan och bara låg. Shit vad jag orkar lite nuförtiden!
Vill ju vara lika pigg som innan jag blev sjuk!!!
Det sägs att man är som lägst efter ha fått sista cellgiftet och nu kan jag hålla med om att så är det.

Har fått lite grejor att pimpa min rollator med nu. Kan bli kul! Ska pyssla lite med det imorgon när det är dagsljust! :)

När man fått cellgift så ändras smaklökarna.

Jag hoppas jag får tillbaka mina vanliga när allt är över.

Men utöver det så ändras också sug efter mat. Vissa dygn är man så vansinnigt hungrig så man är uppe och äter på nätterna. Kan få för sig att man ska ha viss sorts mat och det är som om kroppen är gravid.

Jag SKA ha den o den maten...punkt!

Har hänt att jag brett macka och velat ha ett pålägg men när jag sen ska äta det så vill inte kroppen det så min make har fått äta upp dom och jag har fått fixa annan macka!

Efter första cellgifterna var jag tokig i inlagd sill i ättika och till detta drack jag mjölk!!!   

Det var jättegott och min kropp var såååå nöjd.
Har dock inte provat den varianten igen efter de veckorna.

Idag har jag vansinnigt sug efter kokt torsk, potatis, ÄGGSÅS och ärtor.
Kan kanske nöja mig med att ha stuvad spenat med ÄGG i också som tröst tills ikväll då jag ska få min kokta torsk!

Fryser emellanåt rätt mycket om mina fötter.

Har dessutom problem med känseln i dem så jag behöver ha lite tjockt under så jag inte känner när jag trampar på mattkanter eller en sladd eller ett skosnöre för DÅ gör det megaont i fotsulorna!
Tappar dessutom mycket skinn nu under fötterna och runt tårna. Ser inte klokt ut   

Men jag fick en gåva i form av ett par nya rosa och fluffiga sockar. Eller kan man kalla det fluffiga knästrumpor?  

Väldigt sköna att ha på fötterna när jag ändå bara är inne och hasar omkring här.

Min enögda piratkatt tittade länge och misstänksamt mot dem men efter ha luktat på dom så blev de uppenbart godkända för han la sig ner och somnade igen.  

Igår kom min utbytesstudent hit igen efter ha varit utackorderad hos min son då hon var så förkyld och jag är infektionskänslig.
Dock är hon fortfarande lite snuvig men jag hoppas det värsta ska vara över nu.

Mina biverkningar är inte över än. Ont i kroppen men ändå mindre smärta nu. Fötter o fingertoppar är inte så roliga, näsan har börjat droppa, svamp i vissa hudveck och ögonen är torra så det känns som att hornhinnan skrynklar sig.

Ja just nu hatar jag svamp.....iaf svampinfektioner!

Har återigen lyckats få en som biverkning av cellgiftet.

Kom mitt i natten o beslöt sig för att ge mig en svampinfektion på huden på ett ställe. Inte bara slemhinnor som kan få sig ett utbrott av svampinfektion...
Fnatta, fnatta, klia, klia, riva, riva......klösa, klösa.....

Nej just det...det är just det man INTE ska göra! Men var gör man då? Jo jag tog bedövningssalva o smetade på men det räckte med att jag rörde mig lite i sängen så satte klådan igång igen.   

Funderade starkt på att uppsöka en bondgård o roffa åt mig lite taggtråd så jag kunde klia ordentligt.

Kanske inte den bästa ideen o det fick stanna vid just en idé.

Har idag spolat kallt vatten, tagit på massor av Pevaryl o så en pilla Flukonazol som brukar hjälpa mot svamp.

Måtte detta hjälpa fort!!!

Igår satte värken in.

Efter varit ordentligt trött i 3 dagar så började värken i skelettet.

Men jag försöker ändå inbilla mig att den inte är så djävulsk som den var de andra två gångerna.
Men trots jag försöker inbilla mig detta så behöver jag ändå ta morfin för att klara mig.

Imorse var ögonen helt ihopklibbade för att de är så torra så jag fick bända isär dem.
Akut in med ögondroppar så jag kunde blinka.

Mina fötter har börjat ömsa skinn nu.

Ser inte så kul ut o känns inte så lattjo heller kan jag lova.

Magen lever sitt eget liv o att gå på toa är inget man längtar efter....   

Fingertopparna är ömma och torra. Smörjer och smörjer men det är som om dom är två svampar som bara suger åt sig all fukt.

Min tröst är att nu ska jag förhoppningsvis ALDRIG mer behöva få cellgifter mer i mitt liv!!
Måtte dessa ha gjort nytta!!!

.....Ja så fick det bli igår.

Hon fick flytta!!!!

Men inte för att hon är elak, dum eller inte passar in här utan för att hon haft oturen att bli förkyld och jag har oturen att ha cancer, vara på cellgifter och ska inte vara nära dem som är riktigt förkylda.

Så hon flyttade till min ena son. Han har införskaffat en bäddsoffa strax innan vår utbytesstudent kom så den kom väl till pass nu.

Fördelen är att hon slapp ta buss innan hon ska på tåget till skolan idag.

Saknar henne här gör jag redan men för att skydda mig själv fick detta bli den tillfälliga lösningen!

Igår fick jag min sista cellgiftsbehandling....förhoppningsvis ska jag aldrig mer behöva detta!

Hade med en väninna och allt förlöpte bra. Låg först på stor sal men sedan fick jag in på enkelsal.
Blev väldigt trött vilket jag brukar bli när jag fått denna senaste sortens cellgift.

Konstig känsla ändå att detta var sista gången. Inte för att jag vill ha fler men jag minns när jag skulle börja o jag tänkte "18 veckor!!"....nu är snart dessa veckor passé.

Ska återigen dit o få Herceptin 14 ggr till.

Är mest rädd när nålen ska in i den subkutana venporten. Det känns rejält fast jag använt Emla.

Men jag är ju nålrädd och det gör inte saken bättre.
Men jag tar mina egna blodförtunnande sprutor helt själv numera....o det är ett stort framsteg för mig!

Jag kan sticka andra utan problem men iiiiii när nån ska sticka mig.

Min väninna var till stort stöd trots hon själv vart rädd hon skulle svimma.   

Väl hemkommen så gick det ca 2 timmar o sen somnade jag som en lite trött kattunge! Verkar följa samma schema som The last time! Så idag, dagen efter, ska jag vara rätt trött, slö o lite darrig och det känner jag att så är det.

Imorgon mer trött o mer darrig och på söndag sätter den jävulska värken i skelettet in!  

Enda trösten är att detta ska vara sista gången!!!

Nerbäddad, slumrande...trött....

Smått galna får man vara :)