Började dagen med att bege mig till medicinsk yoga.

Precis innan jag skulle ge mig iväg så satte jag i halsen när jag skulle svälja frukosten.

Hostade förtvivlat och landade till slut på golvet då all energi gick åt till att hosta och ingen enrgi var över till benen.

Så idag gjorde jag slag i saken, ringde vårdcentralen och har fått tid till läkare redan på måndag.

Har haft som en liten knuta i halsen sedan strålningen. Ni vet såndär knuta som inte syns (iaf inte utifrån) men är som om man har en liten boll i halsen.

Hört av andra att de också har haft det så efter strålningen.

Men nu är det 1 år sedan jag strålades och det har inte blivit bättre utan bara blivit värre.

Jag har fått sämre röststyrka, är ofta hes i rösten, får harkla mig en hel del, sätter väldigt lätt i halsen och är öm utanpå halsen.
Det gör att man drar sig för att äta. Visserligen har jag ökat 16 kilo under min sjukdom så där är att ta av men det ska ändå inte vara så här.
Det gör tyvärr INTE saken bättre att jag började söka information och landade på ordet"strupcancer"!   Så nu far cancer-trollen runt i mina tankar. Är glad att jag fått tid redan på måndag till läkaren så man får veta mer och vilka undersökningar som ska ske.

Efter yogan tog jag mig till en väninna och hennes 2 hundar. Vi kikade på en djurfilm på Tv.
Sen bar det hemåt och nu sitter jag här, skriver och väntar på att maken ska komma hem.  

#fuckcancer

Åkte till Vårdcentralen idag för att få min venport spolad.
Detta ska ske var 12:e vecka enligt ordination från det sjukhus jag har fått porten insatt av.
Men det blev inte så.  
Sköterskan försökte sticka 3 gånger in i porten men misslyckades varje gång och hamnade vid sidan om.
Kom inget blod när hon drog tillbaka sprutan och när hon försökte skjuta in vätskan kom den liksom direkt in i kroppen vilket sved rejält!  

Till slut gav hon upp. Kan inte neka till att jag blev rätt lättad samtidigt som jag kände att det hade varit bra om det hade blivit gjort.
Hon ringde onkologen men de har fullt upp med att ta hand om andra cancerpatienter så de hade inte tid med mig.
Så är det ju tyvärr på flera sjukhus......ingen har liksom tid.   

Men vi beslöt att göra nytt försök om 2 veckor.

Sen var det jobbedags.

Först jobbade jag mina egna 25 % och sedan arbetstränade jag en stund eftersom jag nu håller på att ska försöka ta mig upp på 50%.
Hoppas fixa detta så jag kan vara tillbaka på jobbet på halvtid lagom till 1 mars. Sår så fram emot detta!  

Jag berättade om min port och besöket på vårdcentralen.
Det visade sig att en av sköterskorna på jobbet är en hejjare på venportar så jag tänkte att det lät bra att fråga om hon hade tid med mig. Hon kom i god tid till jobbet så hon hade tid med mig och min port!   

Det var lite knyckligt ibörjan men det fungerade och hon fick grepp om porten, berättade om hur hon gjorde för att få den att ligga rätt så hon kunde få nålen på plats.
Ska ta med mig denna infon till vårdcentralen om 12 veckor och så hoppas vi att det kan fixas av sköterskan där då.

Vad är då en venport?
Det är som en liten dosa (i mitt fall är den lila och heter Power Port) som är inopererad under huden och den tål att stickas i med nål många gånger.
En tunn plastslang är kopplad till dosan. Denna plastslangen opereras in i ett större blodkärl på halsen (man kan se slangen uppe vid min hals)  och den leds under huden till bröstkorgen, där venporten då finns.
Man kan se och känna dosan utanpå huden som en liten förhöjning. I mitt fall är där också 3 små"piggar" på venporten. Mitt i ska man då sätta nålen och det gäller att ta den långa nålen i mitt fall för annars når den inte fram till venporten!
En subkutan venport kan användas under lång tid, upp till flera år, och man kan leva som vanligt med den.

Jag känner inte av min och glömmer oftast att den sitter där.

Här är en bild på hur nålen sätts in. Hygien är viktigt så det är sterilt.

Så här ser nålen ut.

Här är den dagens nål ditsatt och det är där du ser det gula på bilden. En nål kan sitta i några dagar men man tar bort den efter varje behandling då det ändå är 3 veckor mellan när man fick cytostatika. Och Herceptin var också var 3e vecka.

   
Här sitter en nål på mig som jag får behandling genom.

Jag mådde verkligen inte bra när denna bilden togs. Kan knappt förstå att det verkligen är jag som är på bilden!  

Denna dagen avslutades med en välbehövlig yoga och det var toppen!  
Ute har det blåst massor, snudd på stormat och vi har t.o.m fått lite hagel.

#Fuckcancer

#cytostatika

#powerport

#subkutanvenport

#kundaliniyoga

Fick totalt fnatt i benen igårkväll!  

De kliade och det liksom kröp i dem. Som om jag hade massa myror i benen, tunga myror.
Beslöt mig för att dra med maken ut på en liten kvällspromenad.

När vi gått några meter så var det som om jag bara måste få röra benen mer. Som om de sov och jag skulle behöva väcka dem.
Sagt och gjort!

Jag kom med en genial idé!
Jag skulle träna lite hoppsasteg. Jag fick inte rätt på någon koordination alls så maken fick först hoppa sina hoppsasteg så kunde jag göra likadant.
Fast det blev nog inte så likadant för maken började skratta åt mig och jag hade fullt sjå med balansen och viftade med armarna samtidigt som jag skulle göra de där hoppsastegen!

Tur ingen mer än maken såg mig för det räckte minsann med hans skratt under hela promenaden!

Och tur att det var mörkt för annars hade jag inte kunnat visa mig ute fler gånger i det här området.

Jag testade att småjogga i sakta mak. Det gick bra en bit men sen tog orken slut så jag fick lunka igen.

Då kom jag på en ännu mer genial idé om hur man kan röra benen. Träning är ju dessutom bra menade jag och så satte jag maken till att småspringa i sidled.

Så skulle jag göra likadant efter honom. Jag fick inte rätt på någonting med benen.
Det var absolut noll koordination vad gällde den rörelsen!   Inte ett steg blev rätt men jag höll på att sparka ner mig själv när jag försökte!
Kunde därmed väldigt fort konstatera att den sortens rörelse var förenat med livsfara för min del.  

Men nu har jag testat och det är bara att träna mera så kommer jag en dag att klara alla de där rörelserna igen.   

För dig som inte vet vad hoppsasteg är för något så lägger jag in en länk här som går till Youtube där du kan se vad det är  
Hoppsasteg (tryck på ordet så kan du få se)

#hoppsasteg

#småjogging

Jag har då verkligen inga gröna fingrar som det kallas. Jag har hyffsad hand om krukväxter sålänge det inte är den sorten som blommar.

Blommar de så dör de rätt fort hemma hos mig har jag märkt!

Om man nu inte räknar med julkaktusen för den blommor titt som tätt.  

Plötsligt har folk börjat ge mig orkideer. Dessa verkar vara jättepoppis att ge folk när de är sjuka tydligen för jag fick flera under min behandling av cancern.

Några dog efter de hade blommat men sen tänkte jag att varför kan inte jag få dem att blomma igen.

Så nu gav jag mig inte. 4 stycken orkideer i fönsterkarmen. Pyssla om dem så gott jag kunde och en dag så såg jag en stängel som inte såg ut som roten. Jippie, tänkte jag och skulle vara snäll och fästa upp den......PANG.....där brast den!!!!  

Men några dagar senare såg jag en på en av de andra orkideerna. Denna gången var jag super-varlig.  Fäste den fint på den där pinnen som redan fanns i krukan.
Och så bildades det knoppar. Jaja, tänkte jag! De ramlar snart ner antagligen.

Men de blev större och NU så har jag fått se den allra första orkideen blomma om hemma hos mig!
Så till slut lyckades jag och nu väntar jag på att det ska komma fler skott som kan bli blommor.

#orkidee

#orkideer

#blomma

#fuckcancer

Gjorde vid mina naglar för några dagar sedan.

Fullt nöjd med naglarna men däremot är jag lite anti mot att de klipper/rycker bort en del av nagelbanden.

Idag, efter att det har gått några dagar, så har jag rejält ont i nagelbanden och det är rött och ser ut att kunna bli infekterat.

Jag önskar så att mina egna naglar hade hållt för då hade jag inte behövt dessa fejknaglar.
Men nästa gång ska jag säga ifrån att de inte får rycka i nagelbanden!

Dock blev de iallfall kortare denna gången!

#naglar

#nagelinspiration
#nyafinanaglar

Igår var det begravning av min väninna/arbetskamrat/f.d svägerska. Hon blev bara 56 år.

Hon hade verkligen fått kämpa så länge, fick bytt sina lungor, fick sin makes ena njure och till slut kom även cancer!
Trots allt detta hade hon en så enorm livsvilja och var positiv trots detta svåra hon fick gå igenom.
Jag träffade henne på scouterna och senare började vi jobba ihop. Jag gifte mig och det visade sig efter några år att hon hade känslor för min svåger. Vad gör man då? Jo man ser till att tussa ihop dom så fort man bara kan! Och det lyckades ju!  

Begravningen var väldigt fin med bildspel, lite fågelkvitter ur högtalarna innan begravningen började, mycket sång och mycket musik.  

Det var så hon hade önskat ha det och hennes make hade fixat så bra han bara kunde. Och det blev väldigt mycket personligt som påminde om just min väninna. Måste medge att det kändes bra att begravningen blev så personlig även om jag avskyr att hon avled.
Hon var tokig i fåglar och gillade fågelskådning.  

Att gå fram och ta adjö vid kistan var jobbigt men att se hennes make stänga bakluckan på bilen som körde iväg med hans fru gjorde också väldigt ont.   

Det var 160 personer som kom till minnesstunden efter begravningen.  Även där var de där små detaljerna med. Så som en liten prydnadsfågel bland blommorna, små änglar på bordsdekorationerna och även på tårtan var där fågel som dekoration.

Jag lägger inte ut bilder från begravningen för vill någon göra det vill jag att hennes make eller närmsta släkt själva gör detta.

Men jag vill iaf visa dekorationen som fanns på tårtorna!

#Fuckcancer
#pulmonellHypertension
#begravning
#fåglar

#fågelskådning

Så var det då dags för MYO i söndags.

Vad är då detta?
Jo det står för Mid Year Orientation.
YFU är en organisation för utbytesstudenter och står för Youth For Understanding.

Den student jag har för tillfälligt som rä ifrån Australien (hon ska flytta inom det snaraste då hon önskar ha små barn runt sig och det har inte vi här) är INTE ifrån denna organisationen utan från en helt annan.

Men YFU har sådana här möten och jag måste medge att jag tyckte detta möte var lika trevligt som det förra trots att några inte kunde komma för magsjuka osv.

Så vi var 2 områdesrepresentanter som var kvar och vi gjorde så gott vi kunde. Det var korvgrillning ute och sedan gick vi in. Där fick studenterna vara i ett rum och i andra rummet samlades värdföräldrar och värdsyskon.

Vi ventilerade bekymmer och glädjeämnen vad gäller studenterna, familjekonflikter, kulturkrockar osv.
Det är inte alltid så enkelt med studenter ibörjan så det kan ta lite tid innan man lär känna varandra. Men förhoppningsvis har man livslång kontakt efteråt och kan mötas även efteråt.
Man har väldigt mycket utbyte av varandra när man är värdfamilj och utbytesstudent.

Sen var det litet test för studenterna om hur mycket svenska de kan. Och så god fika som avslutning efter att vi hade haft lite lekar. Alltid kul med lekar där man kan få skratta massor och kämpa i sitt lag!  

I detta hus hade vi vårt möte. ett helmysigt hus

En bit av insidan av huset!

Hela gänget från YFU....bortsett från de som var sjuka.

Att balansera en fjäder på en sked är inte det enklaste.

Men man kan hitta på lite egna knep för att få fjädern att stanna men då gäller det att gå fort.

Delar av ena laget.

Klara färdiga.....gå..

Andra laget

 
Tidningsstafett

 

Här gick det undan!

Här var det jämnt mellan lagen

 
"Familjen går på cirkus" är en rolig lek för alla åldrar

 

Och här fick alla springa....mormor...morfar...lillasyster...lilleb ror...hunden....elefanten...hela familjen osv

#YFU

#Utbytesstudenter
#värdfamiljer
#Ronneby

#lekaärskoj
#stafett

Har alltid önskat att få åka häst och släde en härlig och snöig dag.
En sån gammaldags släde där man sitter med en pläd över knäna och släden dras av ardennerhästar!

Ni vet det där man ser på alla gamla bilder när folk åker släde på vintern.
DET ville jag med få uppleva. Och jag tänkte att i Skåne finns ju ingen chans till sånt men den chansen var närmare än jag trodde och dessutom så blev den av!  

Via en bekant så fick jag nys om dessa:
Laxbro hästar

Tryck gärna på länken och titta in på deras hemsida.

I fjol kördes inte dessa turer alls för vi hade knappt någon snö. Snön måste såklart hålla för slädens medar när man åker.
Vi bokade förra söndagen men den helgen fungerade inte snön något bra alls så vi bokade om, höll tummatna och kollade på väderrapporter varje dag för att få en hum hur det skulle kunna bli helgen efter. 

Och så kom helgen, snön var helt ok för att åka släde så jag bokade i 150km/h så jag med säkerhet skulle kunna få denna chansen!  

Så vi gav oss iväg. Jag, maken, ena sonen, hans pappa och så vår utbytesstudent. Väl framme så var lokaltidningen där och fotograferade så vi kom dessutom med i tidningen då vi var de första som åkte denna säsongen.
Blev ju lite extra kul för studenten att dessutom hamna i tidningen på andra sidan jordklotet. 
Snön var perfekt, släden gled fint och hästarna var pigga på att ut och dra oss på släden i 45 minuter så nu skulle det bli av!

Känslan att vara nära dessa ståtliga hästar var verkligen speciellt. De väger ca 1000 kilo. 1 ton!! Där kan man snacka hästkrafter  

Tidningen var och intervjuade och fotograferade oss då vi var först att åka denna säsong.
Det blev lite extra kul för studenten att hamna i tidningen i Sverige ovanpå allt!

Upp i vagnen, filten om benen och så bar det iväg. Förväntasfulla! Jag bara njöt!!

Känslan att sitta där på släden går knappt att beskriva och återigen kommer min tacksamhet att jag har fått uppleva detta!  

Få se hästarna jobba, höra bjällrorna som satt på hästarna, känna vinden, känna alla dofter, se all snö och all frost.

När vi var på väg tillbaka märktes det lite på hästarna att de visste att nu var de på väg tillbaka och där vankades det lite godsaker av ägarna och vi hade med oss morötter till dem   
Så de försökte sätta lite extra fart.

Efter färden var det korvgrillning och till det var det varm choklad. Så såg vi nästa gäng komma som skulle iväg efter att hästarna hade vilat sig lite om blivit ompysslade med filtar och lite godsaker.

Bekantar oss med dessa två vackra ardennerhästarna.

En underbar dag där det snöade lite lätt på vägen tillbaka

Visst är de ståtliga?

Morötter är nyttigt och gott.

#Hästar
#Laxbrohästarna
#Snö
#ardennerhästar