Inlägg publicerade under kategorin Hälsa

Av cija - 2 september 2016 14:54

Fick cytostatika med en sänkning till 80% då biverkningarna i fingertoppar och tår blev för hemska!  

Man tänker inte på hur beroende man är av fingertoppar förrän man har så ont i dem att man inte kan göra någonting!
Såna där enkla saker som man normalt klarar blir plötligt omständigt och ger en enbart grym smärta när man försöker.  

Att ta bestick är en omöjlighet så man får hitta egna sätt att hålla besticken!
Att torka sig efter toabesök är ett sjå.  
Att klia sig fungerar inte.
Att ta saker innebär också en stor risk att jag tappar dem lika fort.
Att ta av/på örhängen fungerar inte då motoriken inte fungerar.
Att öppna ett mjölkpaket eller en burk fungerar inte. Så man står där och tittar på det man vill ha i kylen men vet att man kan ändå inte öppna det!  
Att trycka på knappar fungerar inte utan man får trycka med knogen eller handleden om det är större knappar. Blir massor av ovanliga felstavningar i sms och mail!
Att ta på sig strumpor tar sin tid och framförallt stödstrumpor. Kan sitta med tårar som kommer av smärtan innan jag fått på strumporna.
Att öppna/knäppa knappar har jag gett upp helt och får ha hjälp med eller får knapparna vara öppna!
Att få på/av armstrumpan och handsken är stört omöjligt.  
Att peta sig själv i örat för det kliar gör väldigt ont i fingrarna och finmotoriken fungerar inte. Och att klia sig med handflatorna i örat är inte det enklaste  
Att ha täcke på tårna ger enorma smärtor på tårna.


Eftersom finmotoriken också försvinner så är det svårare att "samla" fingrarna när man ex ska låsa en dörr.
Att smörja in sig innebär att man får använda handflatan  och det är inte så enkelt när man ex bara ska smörja sig runt näsan.
Att trycka ut salvor från en tub (te.x ögondroppar) fungerar inte.
Att försöka ta upp t.ex en peng du tappat på golvet är stört omöjligt. Testa själv att ta upp en utan använda fingertopparna.
Försök putsa dina glasögon med hjälp av enbart handflatorna och en papperstuss.

Försök håll din tandborste och borsta tänder utan att röra den med översta fingertopparna. Och glöm inte tryck ut tandkräm med handflatorna.

Tår och fingertoppar är väldigt svullna. Skorna känns som om de krymt med 3 storlekar.

Jag kan rabbla upp massor av såna här exempel som man innan varit så van vid att klara utan smärtor.

Men nu reducerades cytostatikan i måndags.
Har haft ont men inte de fruktansvärda smärtorna som jag hade i förra veckan. Har väldigt mycket klåda i fingrar och tår när smärtorna börjar avta.
Inte säkert att smärtorna hinner försvinna helt innan måndag då jag ska ha nästa cytostatika.

Klarar det mesta på egen hand nu men behöver ändå hjälp med vissa saker. Jag är envis och "kan själv" men jag har fått ge mig ibland som efter ett tag när jag ex försökt i 20 minuter att få på stödstrumpor utan framgång!

Det tråkiga i det hela är att en sänkning av cytostatikan gör också att metastaserna kan växa.
Inte sagt ATT de gör det men risken är större att de gör det!  

Kan bara hålla tummarna för att de varken växer eller sprider sig trots denna sänkning!
Har dock mer konstant ont på min vänstra sida så eventuellt blir röntgen tidigarelagd!

Nu börjar hösten så smått infinna sig men än sålänge har vi här i Skåne rätt hyffsat väder!

 

 

#cytostatika

#nervsmärtor

#fuckcancer

 

 

Av cija - 30 augusti 2016 17:12

Jag har inte haft skrivtorka men jag har haft fullt upp.
Fick behandling några dagar innan jag begav mig till Lydiagården i Höör.

Lydiagården är en cancerrehabilitering. Man får komma dit i 5 dagar.
Läs gärna om den här: http://www.lydiagarden.se/

Jag var i en grupp för både män och kvinnor och vi hade alla kronisk cancer.
Det var föreläsningar, gruppsamtal, jättegod hemlagad mat, trevlig personal och en underbar natur.
Så vackert och framförallt så var det tyst där.

Man kan få pyssla i "krea-rummet"  om man vill det. Jag målade 2 siden-scarfsar till en kompis som snart fyller år. Och så testade jag att göra en slips till maken.

När jag kom in i föreläsningsrummet hängde där en kalender jag kände igen. Så jag bläddrade genast fram bilden på mig själv....så nu fick det tillfälligt bli februari månad för det var den månaden jag var i kalendern.
Tyvärr beslöt sig min kropp för att just denna gången skulle nervsmärtorna slå till riktigt ordentligt.  
Detta gjorde att jag knappt kunde gå och hade sån smärta i fingrar så jag hade svårt att hålla i bestick.
Att ta bort mina örhängen var en omöjlighet för att inte tala om att ta av/på stödstrumporna som jag behöver ha nu när fötterna börjat svullna också.  


Läkaren på Lydiagården ökade på med smärtstillande men det gillade inte kroppen för den svarade med att ge mig yrsel, illamående och en enorm trötthet som svar på det. Fick avbryta dessa tabletterna!

Sökte min onkolog men först på fredagen fick jag tag på honom.
Då beslöts det att cytostatika-dosen ska sänkas och så får vi se om jag fixar det. För mer smärtor ska jag inte ha för risken att de blir permanenta är stor.

Ena kvällen fick vi även lyssna på Jakob Hellman och hans fru Karolina. De hade ett trevligt framträdande för oss.
Avslutades såklart med låten "vara vänner" som Jakob slog igenom med.

Här är den om du vill lyssna på den: https://www.youtube.com/watch?v=eOSz-CJ8kOI

Utöver mina smärtor så hade jag en bra vecka på Lydiagården.

Hade 3-årig bröllopsdag när jag var på Lydiagården men denna firades inte.
Får väl ta igen det en annan dag!  

 

Vila på en bänk var skönt  


 

Så blev det februari helt plötsligt för där var ju jag på bilden  



   

Mitt lilla krypin. 

 

 

Jakob Hellman och hans fru Karolina.


   

Bröllopet för 3 år sedan. Visste inte vad ungdomarna gjorde bak våra ryggar förrän vi såg fotot   
Foto: http://fotograflottajohansson.se/

 

 


#bröllopsdag

#jakobhellman

#lydiagården

#smärtorifrånhelvetet




Av cija - 12 augusti 2016 17:58

Fått ingående besked om allt igår av läkaren.
Den stora metastasen på 6,5 cm står still. Av de övriga 6 metastaserna har 3 krymt lite.
Resten står stilla. Inget nytt har tillkommit!


Trots detta är jag inte sprudlande glad. Tumörerna finns ju fortfarande kvar! Jag har fortfarande samma behandling då vi kör en omgång till!! Och jag är fortfarande kroniskt sjuk!! Och jag är fortfarande dödsdömd!! Så är det faktamässigt!

Samma behandling fortsätter så länge inte biverkningarna ökar (mest nervskadorna det handlar om isåfall). Sedan ny röntgen och det är för att se om den stora metastasen har minskat! Läkaren verkade väldigt fundersam att där inte var nån reaktion i den. Kanske är det inte rätt cellgift för mig?!


En del blir lyriska om hur superbra besked jag fick och hur superpositivt det är men jag ser inget positivt alls med levermetastaser mer än den dagen alla metastaser är ett minne blott!!!

Jag vet nämligen att de kan på en vecka få för sig att växa istället!!   
Jag vet att jag har redan stora biverkningar på ingång i fötter och händer och att detta kan göra att behandlingen måste avbrytas vilket gör att då lär metastaserna växa. De har inte så mycket mer att sätta in för de andra cytostatikorna kan också ge samma nervskador!
Så jag har svårt att känna superglädje!
Eller är jag för trött för att känna en "wow-extas-lycka" 


MEN däremot kan jag känna en väldig LÄTTNAD att det inte spritt sig eller växt eller ökat i antal!  

 

Fick behandling igår trots lite feber. Sänkan var lite höjd men inte "alarmerande"!
Skakig, darrig och klumpig idag. Knappt sovit inatt! Men kortisonet gör mig mindre trött idag....men imorgon kommer tröttheten tillbaka igen!


Mina cancermarkörer hade ju höjts men det är inte alarmerande.....än! Är redan illa som det är! Nya kommer att tas i samband med nästa röntgen.

HB har sjunkit ner igen så nu får jag ta en drive igen...puh, känns som om jag är på ständig jakt på järn!!!   
Bjud mig inte på kakor.....det går lika bra med stuvad spenat och ägg   

 

Läkaren ska kolla upp en sorts behandling jag har hittat information om. Han kände till den men var osäker på om den görs på just patienter som har bröstcancermetastaser! Men det skadar inte att kolla!! Jag är gärna den första att prova om det skulle vara så!  


I övrigt så lever jag dag för dag. Försöker omge mig av människor som kan ge glädje och som vill mig väl.   

 

Igår var jag på kalas, lite skruttig efter behandlingen. Men vad gör man inte för sina fina syskonbarn???  


Maken skulle handla lever på Maxi idag. Men han ringde för att berätta så sa han "Ingen lever på Maxi".
Hmm....ingen lever på Maxi!!!!   

 

#lever

#cancermarkör

#metastas



Av cija - 10 augusti 2016 11:59

Jobbade igår. Kände mig tröttare än dagen innan så det kändes inte så bra. Kändes som att något var på väg inne i kroppen  

Väl hemma åt jag lite aprikoser (behöver ju järn) och kanske de var orsaken till att magen slog bakut och jag fick massor av diarréer hela dagen?
Men så kom även febern och då förstod jag att den hade varit på ingång under dagen och att det var nog därför jag kände mig så bedrövlig.
Dock ger aprikoser knappast feber så det kunde jag inte hänvisa till dem.
Låg jag inte ner så satt jag på toa.   

Idag skulle jag haft min behandling men efter samtal med onkologen så blev det inte så.
Och jag fick veta att jag borde tagit mig till akuten igår eftersom febern kom. Men jag sa att jag hade inte kunnat komma ut till bilen ens utan att ha en toalettstol med mig i bilen!!
Imorse var febern inte lika hög men hade den varit det idag med så hade jag kontaktat akuten  för att ta mig dit.

Men behandlingen blir imorgon....hoppas jag!
Idag är jag hemma och vilar mellan varven! Känner mig tilltufsad och slut   
Ska ta prover på morgonen imorgon, sedan blir det behandling och "godnatt"för under behandlingen somnar jag hårt efter en viss tid då medicinerna slår på! Sen går det knappt att få liv i mig igen förrän den ena medicinen är på väg ut ur kroppen.
Vet nu att cancermarkören ökat! Trodde att den skulle minska någongång!  
Tänkte ju att canceraktiviteten skulle liksom minska....


 

Familjens enögda piratkatt höll mig sällskap på toa så han fick en handduk att ligga på. Rätt modig katt må jag ju säga  


#modigkatt
#uteblivencellgift

#magsjuk


  

Av cija - 8 augusti 2016 21:00

Varit aningen urlakad efter det låga blodvärdet. 

Men efter ett slit i 6 dagar med järnrik kost, järntabletter, en mage som inte var så van vid järnrik kost, vansinnigt illamående och nästan ha drömt om järnrik kost så gav det resultat. 
När jag kom till sjukhuset och skulle ha min behandling så blev personalen förvånade att jag på egen hand lyckats dra upp blodvärdet så pass på så kort tid som 6 dagar!
Och det märktes för den morgonen för jag kom upp ur sängen utan problem, in till ett sjukhus för blodprovstagning, sedan hem, in med packning i bilen och begav mig till sjukhuset för behandling.

Behandlingen gick bra och sedan kom en kusin och körde min bil och mig till Torsö. Där landade jag i morbrors stuga.  

Kände mig ovanligt pigg så jag var med på ett kalas hos ett kusinbarn vilket var trevligt. Där var det marängtårta och kakor! Mums! Inga problem att fika då jag fått kortison i samband med behandlingen!  

Det har varit bra dagar när jag varit där. Har tillbringat en del vid havet, varit hos min moster, träffat kusiner, kusinbarn och även kusinbarnbarn   

Ett par av dagarna hade jag ont och var väldigt trött så jag fick ta starkare smärtstillande men i övrigt så klarade jag mig helt utan smärtstillande. Men jag blir lite ledsen när jag inte klarar av samma tempo som förr. Jag vill så gärna vara med hela tiden!
Men inga sömntabletter behövdes för jag somnade utan probblem!

Maken var hos mig en eftermiddag. Han och min ena kusin badade...huuu, jag frös när jag såg det!   
Det var några motorcyklar som hade lite samling vid hamnen den dagen så vi var och kikade på dem också.

Mina söner kom dit en dag och de hade med sig sina kusiner. Var fullt pådrag och jag njöt av varje minut även om jag var väldigt trött.
De träffade några av sina nästkusiner också.

Känner att jag hade bra dagar på Torsö och det var mycket positivitet runt mig. Sånt behöver man!  

Nu är snart björnbären mogna.....oh, jag hoppas kunna få plocka några! Är så gott  

        

 

Poolhäng med kläder på!   

 

       

Släkt åt alla håll och kanter   

 

    

Jag gav mig inte ut i havet, det var för kallt. Fick räcka med att gå med fötterna i vattenbrynet för min del  

 

#Torsö

#släkten

#kusiner

#kusinbarn

#klädsim

#poolhäng

 

Av cija - 30 juni 2016 07:00

Varit på läkarbesök.

Var en väldigt trevlig läkare, lättsam, svarade på alla frågor, visade var i levern metastaserna satt, den second opinion som sändes till Sthlm hade svaret kommt på. Somdet ser ut just nu kan de inte operera. Detta hade vi redan insett för den stora metastasen måste först krympa rejält. Läkaren sa att i fåtal fall så kan de krympa rejält men att han blir nöjd om den så bara krymper lite för då visar min kropp svar på behandlingen! Jag hoppas såklart på mer krympning! Hoppet är det sista som överger en!  


Det dåliga i det hela är att mina fötter har börjat tala om att de blir påverkade. Jag har en domningskänsla i fotsulorna och har börjat bli lite snubblig. Än sålänge är det hanterbart mot vad det en gång var så vi fortsätter med denna behandlingen!


I början av augusti ska det göras en ny röntgen av mig där vi då hoppas att de har krymt.


Och så fick jag svaret på skelettscinten. Jag var så spänd och det visade sig att läkaren trodde att jag redan fått svaret.

Svaret var att det syntes inga metstaser eller tumörer i skelettet just nu! Äntligen något positivt!! Det kändes så bra så mina tårar kom! Sån lättnad! Det tar inte bort de andra men där är iom detta svar mindre för min kropp att kämpa mot!!


Igår fick jag en ny behandling! Blir så grymt trött av mediciner som måste in för att  jag inte ska få mer allergiska reaktioner.
De startar alltid med 25% dropptakt och ökar varje kvart för att i sista ökningen gå upp till 100%. Detta verkar fungera bra!

Jag somnade i taxin hem! Masade mig in i huset och stöp i säng direkt!


Idag blir det att jobba igen. Ska bli så roligt att vara tillbaka igen efter all feber då jag fått tvingas vara hemma!



 



#gulligläkare

#ingametastaseriskelettet

#Krympametastaser


Av cija - 14 juni 2016 20:23

Så började jag om i torsdags!
Började om med cytostatika.    
Jag som precis blivit fri från alla biverkningar sen förra omgången. Nu börjar det igen!

Nu får jag en annan sort. En sort som kan ge allergi. Så jag blir också fullproppad med Tavegyl och kortison efter varje omgång.  

Jag ska få denna sorten en gång i veckan! Biverkningarna ska på det viset förhoppningsvis också kunna bli mindre.
Att de ger det varje vecka är för att det handlar inte om att bota (kommer inte att kunna bli botad) utan för att i princip bara göra livet drägligt för mig....så länge livet finns kvar!!

Jag blev tillfrågad om jag ville ha en kylmössa för att kanske kunna få behålla det hår jag har.
Det skadar ju inte att prova tänkte jag!
Så de tog fram apparaten, blötade mitt hår, i med nåt balsam och på med en gummimössa och ovanpå den en annan mössa med hakband.
Allt passade bra!

Så sattes apparaten igång. Det kylde, väntade lite, kylde igen och det var som bubblande is i den där mössan!
Men sen satte det fart och blev riktigt ordentligt kallt. Så pass kallt att min kropp frös till is trots jag hade värmekudde på magen.  
Jag försökte stå ut men till slut kom tårarna och paniken började komma så det fungerade inte på mig så vi fick ta av den. Ett fåtal klarar inte av att ha den fick jag veta och som vanligt måste min kropp tillhöra den där skaran av "fåtala"!!  

Så nu kommer jag att tappa håret (hade jag kanske gjort ändå trots kylmössan) så jag fick papper så jag kan hämta ut peruk istället! Detta har jag idag bokat tid till!
Känns konstigt om jag ska ha mina gamla peruker där de är mörka och långhåriga. Det var så jag hade håret innan cancern kom in i min kropp!

Hur känner jag inför detta? Litet nederlag javisst! Men å andra sidan så är det viktigare att cytostatikan kan minska på metastaserna!
Och gör det inte det....så har jag ändå ingen nytta av något hår! Och om det gör det så vet jag att håret kommer att växa ut rätt så snart.
Jag är mer brydd om ögonbryn och ögonfransar försvinner för mig!


 

Någon timme efter jag fått cytostatikan så somnade jag och jag minns inte dagen efter jag hade somnat i sängen på sjukhuset. Somnade igen när jag kom hem, blev sedan körd till frissan där jag somnade till i stolen, skjutsad hem igen och somnade i sängen igen. Trots detta så sov jag hela natten ändå!   


Dag 2 vaknade jag av att jag skakade och riste i kroppen, hade svårt att styra kroppen och framförallt att hålla något! Men för ovanlighetens skull var jag hungrig (berodde på kortisonet) så jag passade på att äta. Blev också väldigt flammig och varm om vartannat (beror också påde stora doserna med kortison).


Dag 3 bestod i att jag var trött och hade ont i skelettet.


Dag 4 var det ont i skelettet och så fick magen fnatt. Dag 5 var det ok på dagen och då jobbade jag på förmiddagen! Kom hem och ramlade i säng och somnade. Fick sedan besök av en utbytesstudent som jag är områdesrepresentant för. Sen fick magen fnatt igen och ovanpå det så kom illamåendet tillbaka.   
Har fått väldigt ont på halva nacken, ut på nyckelben och upp mot skallen. Ingen vet varför!


Idag är det tisdag, jag har jobbat, varit på sjukhuset en runda, jag mår illa men har försökt äta ändå. Ont i sidan (metastasen som trycker) och även under revbenet framtill (måtte det inte vara en ny metastas som växt)!!

Imorgon ska jag ta prover för att se om jag kan få behandling imorgon. Så upp tidigt och iväg till sjukhuset för att ta prover, vänta på att de ska bli klara och då få besked om jag kan få behandling!

#cytostatika

#levermetastaser

#bröstcancermetastaser

#biverkningar
#YFU

#utbytesstudent




Av cija - 19 maj 2016 15:02

Helgen vi tillbringade i Toftaholm på herrgården var ljuvlig! Jag kände mig så levande, att livet är underbart, att jag kan jobba, att jag går bättre och bättre och att mitt liv började forma sig igen med all glädje det kan ge.

 

Ja ni vet allt det där som man tar för givet när allt är normalt och man inte rört vid dödens dörr!


Nu började jag se fram emot livet! Luften! Blommor! Natur! Människor! Min familj!

Men så skulle det inte bli!  


Hela familjen vändes upp och ner när jag fick bröstcancern men det är inget mot vad den gjorde i måndags!!!
Det blev kaos, det blev chock och det blev panik!

Jag har varit lite öm på min högra sida ett par-3 veckor.
Har också minskad aptit och är på något vis aldrig hungrig.
Detta är dock inget jag funderat närmare på för visst kanman ha lite ont här och var utan att det är cancer?!

Nu fick jag svar på PETscan. Visar sig att jag har 7 metastaser i levern!!!
Var kom dom ifrån?  
Då de inte hittat några tumörer i kroppen på mig så ser det ut som att de har kommit från bröstcancern och har lyckats sprida sig till blodet och vidare till levern!
Den största metastasen är 5 cm och de andra 6 är mindre men spridda över hela levern! 
Vet i dagsläget inte exakt var i levern de sitter, bara att den största är på min högra sida (därav den smärtan jag känt i 2-3 veckor). Jag förstår också varför min aptit sakta minskat och att jag aldrig känner mig så värst hungrig!
Levercancer!!! Metastaser i levern! Bröstmetastaser i levern!


Jag klappa ihop fullständigt och är så tacksam över att jag var på jobbet när jag fick beskedet. Fick väldigt mycket uppbackning den stunden. De ringde efter min son som kom dit (jobbar på samma arbetsplats men olika avdelningar), de ringde min make som också kom dit, de fick i mig lugnande, ringde så det kom en ersättare för sonen och hjälpte mig så mycket de bara kunde! Jag både såg och kände att sonen fick en rejäl chock! Maken blev även han chockad. Min mellanson tog ledigt från jobbet och kom hem och yngsta sonen var hemma.
Full kaos!  
Vad händer nu?  
Jo, en leverbiopsi! En grovnålsbiopsi.  På fredag....imorgon!! Make och äldsta sonen följer med mig!
Jag har den förra biopsin (i bröstet) i färskt minne. En bedövning som knappt tog, när de väl var i tumören o knipsa så gjorde det så ont så att jag tappade både tid och rum.
Nu är det ännu värre.....lungor, gallblåsa osv ligger ju så nära och tänk om jag råkar hoppa till 

Tänk om min panikångest får fnatt och ska vara med på en hörna och jag då hoppar till???
Jag är så vansinnigt rädd!!!

Att behöva ringa runt till folk och berätta detta kändes inte alls roligt!


Jag tänker på det en läkare sa. "Du ska göra det du tycker är roligt nu". Men jag tycker inte det är roligt att gå igenom en ny cancer......där jag rent statistiskt vet att utgången är mycket sämre än förra gången!

Men jag har mitt lilla hopp.......   



 



#levercancer

#metastaser

#bröstcancermetastaser

#fuckcancer

#sverigebloggarna

Presentation

Fråga mig

6 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8 9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2016
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Translate

Besöksstatistik


Skapa flashcards